En ny rapport från Forum för levande historia visar att antisemitiska föreställningar är vanligare till höger. Det visar att attackerna mot Vänsterpartiet inte motiveras av omsorg om oss judar – utan om att vinna poäng inför valet.
Den senaste rapporten från Forum för levande historia borde få många av den senaste tidens debattörer i frågor om antisemitism att rodna. Under de senaste veckorna har anklagelser om antisemitism riktats mot Vänsterpartiet och Palestinasolidariteten, ofta på ett sätt som gett intrycket att antisemitismen i Sverige främst skulle vara ett vänsterproblem.
Rapporten visar något annat. Antisemitiska attityder är vanligast bland sympatisörer till Sverigedemokraterna och Moderaterna. Även bland Kristdemokraternas sympatisörer är sådana attityder vanligare än i befolkningen som helhet. De lägsta nivåerna återfinns däremot bland sympatisörer till Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det innebär naturligtvis inte att antisemitism saknas inom Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Antisemitism förekommer i alla politiska miljöer och måste bekämpas varhelst den visar sig. Men rapportens resultat står dock i skarp kontrast till den bild som under senare år kommit att dominera delar av den offentliga debatten.
När de partier vars sympatisörer uppvisar de lägsta nivåerna av antisemitiska attityder gång på gång utmålas som särskilt präglade av antisemitism finns det anledning att fråga sig om debatten verkligen drivs av omsorg om judar, eller om andra politiska syften ligger bakom.
När antisemitism görs till ett partipolitiskt slagträ förlorar både kampen mot antisemitism och den demokratiska debatten i trovärdighet.
Forum för levande historias data visar dessutom att traditionella antisemitiska föreställningar – konspirationsteorier om judisk makt, misstänksamhet mot judar som grupp och andra klassiska antisemitiska stereotyper – i högre grad är kopplade till auktoritära, nationalistiska och högerorienterade värderingar än till vänstersympatier. Rapporten pekar också på samband mellan antisemitism, främlingsfientlighet, sexism och konspiratoriskt tänkande.
Vänsterpartiet attraherar många väljare med bakgrund i Mellanöstern, inte minst därför att det under lång tid varit det svenska riksdagsparti som mest konsekvent försvarat palestiniernas rättigheter, tydligast motsatt sig Israels krigföring i Gaza och mest konsekvent kritiserat ockupationen och den etniska rensningen på Västbanken. Rapporten visar samtidigt att antisemitiska attityder är mer utbredda i vissa grupper med ursprung i Mellanöstern än i befolkningen som helhet.
Om detta vore den avgörande förklaringen till antisemitism inom ett partis väljarbas skulle man därför rimligen förvänta sig att antisemitiska attityder var särskilt utbredda bland Vänsterpartiets sympatisörer. Men rapporten visar motsatsen. Trots sitt starka stöd bland grupper där antisemitiska föreställningar enligt undersökningen är vanligare än i befolkningen som helhet återfinns de lägsta nivåerna av sådana attityder just bland Vänsterpartiets väljare. Det är ett resultat som varje seriös analys måste förhålla sig till.
Mot denna bakgrund blir det svårt att se de återkommande försöken att utmåla Vänsterpartiet som ett särskilt antisemitiskt parti som något annat än politiskt motiverade. Om samma energi som nu läggs på att misstänkliggöra vänstern hade riktats mot de miljöer där antisemitiska attityder enligt forskningen faktiskt är mest utbredda, hade kampen mot antisemitismen sannolikt varit betydligt mer framgångsrik.
Allt detta väcker misstanken att anklagelserna, som ofta framförs av företrädare för partier vars sympatisörer enligt forskningen uppvisar betydligt högre nivåer av antisemitiska attityder än både vänstersympatisörer och befolkningen som helhet, inte i första hand handlar om att skydda den judiska minoriteten eller bekämpa antisemitism.
I stället framstår de som en del av en politisk strategi för att misstänkliggöra Vänsterpartiet, undergräva dess trovärdighet och skrämma väljare från att stödja partiet. När antisemitism görs till ett partipolitiskt slagträ förlorar både kampen mot antisemitism och den demokratiska debatten i trovärdighet.
Den verkliga frågan är därför inte varför Vänsterpartiet ständigt anklagas för antisemitism. Den verkliga frågan är varför så många väljer att bortse från forskningens resultat när dessa inte passar den politiska berättelse de vill förmedla.
Kampen mot antisemitism kräver fakta, inte kampanjer. Den kräver att vi identifierar problemet där det faktiskt finns, inte där det för tillfället är mest politiskt bekvämt att leta efter det.
