– Regionens ekonomi är ett råttbo och råttor är inte bra. Vi behöver skuldsanera, sa Annette Linander (C), regionråd för Region Skånes nya alliansstyre.
Att stå och kalla en verksamhet med tusentals arbetare i välfärden för råttbo är mycket föraktfullt och bygger såklart på ett genuint klasshat.

Men den populistiska retorik som högern, i detta fall vår nye regionstyrelseordförande, använder sig av är ett försök att appellera till folks känslor. Känslor av att välfärden blöder, känslor som ibland är berättigade.
Alla har vi historier om hur vi själva eller bekanta fallit offer för hur vården eller omsorgen fungerar idag.

Jag skulle kunna berätta i timmar om hur delar av psykiatrin i vår region är under all kritik. Om hur de låsta avdelningarna med alldeles för lite kompetent personal gör folk sjukare. Om hur lokalerna är nedgångna och obehagliga. Om hur en (om en har tur) får ett fem minuter långt samtal i veckan. Om hur en resten av tiden förväntas sitta med sin ångest, psykos eller annan sjukdom och lägga pussel. Om hur mycket på avdelningen som har gått sönder och inte lagats. Varken motionscykel, dvd-spelare eller fåtöljer är hela. Om hur en kläms in i små rum med fem eller sex sängar och om hur patienter ibland får sova i allrummet.

Om hur de anställda inte har tid, och ibland inte har tillräckliga kunskaper. Om hur för många av dem har en mycket förlegad och fördömande syn på personer med psykisk ohälsa. Om hur en får känslan av att bli behandlad som en intern. Om hur en del ur personalen ändå försöker göra ett bra jobb. Men blir hindrade. Dels av ledningen och dels av fruktansvärt dåliga arbetsvillkor.

De puttas ut i samhället, fortfarande sjuka, med ett klippkort på tio psykologsamtal med start om ett halvår

Jag skulle som sagt kunna berätta i timmar om hur mitt sjukdomstillstånd förvärrades av att bli inlåst där. Om hur många människor som riskerar att dö om de endast får den vård som ges där. Om hur det märks att de försöker bli av med patienter. Hur de puttas ut i samhället, fortfarande sjuka, med ett klippkort på tio psykologsamtal med start om ett halvår. Och ofta med ett recept på stark medicin, som får även den som inte redan har ett missbruk att alldeles för lätt falla i beroende.

Men jag skulle också kunna berätta om hur det räddade mitt liv. Om hur jag behövde hjälp och hur jag i alla fall blev tagen på allvar. Om hur jag efter alldeles för många månader instängd i en av dessa korridorer på sjukhuset fick komma till en annan psykiatrisk avdelning inom regionen. Med specialistutbildad personal. Med tillgång till ett team av sjuksköterskor, skötare, psykologer, psykoterapeuter och psykiatriker. Där en får samtal varje dag. Där en får gå ut och promenera, spela tv-spel eller plantera växter i trädgården. Där de inte kastar starka lugnande läkemedel efter en. Där en får terapi värd namnet. Där en får ett eget rum med säng, skrivbord och tv. Där personalen är professionella, tillräckligt många och empatiska.

Där en efter utskrivning får obegränsade samtal med terapeuter i fem år. Där de inte puttar ut en i samhället, och nöjer sig med att hoppas att en inte går och tar livet av sig. Där vård är vård.
Region Skåne är inget råttbo. Region Skånes personal räddade mitt liv. Men de delar av regionen som håller på att krackelera räddar inte folks liv. Ibland gör de faktiskt tvärtom.

Och de delarna av välfärden blir fler och fler. Vi måste stoppa det som krackelerar i vår välfärd. Det gör vi inte genom att kalla den för råttbo. Det gör vi genom att dels pumpa in resurser; inte budgetera några kronor annorlunda hit och dit. Pumpa in resurser. I Robin Hood-stil. Dels genom att använda de delar som fungerar i Region Skåne som inspirerande exempel för resten. Kompetens och kunskap finns. Det är ovärdigt att som samhälle inte använda sig av den.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.