Lagen om chat control hotar förstöra nätet som vi känner det. Ändå har inget parti en nätpolitik värd namnet.
Ska privatpersoner ha fortsatt möjlighet att chatta med varandra genom krypterade kanaler, så att ingen annan kan läsa? Eller ska det stiftas en lag som ger myndigheterna rätt till en bakdörr?
Så lyder knäckfrågan bakom det EU-förslag som kallas för chat control, först framlagt av Sveriges kommissionär Ylva Johansson (S). Konkret gäller det existensen av appar som Signal, som fungerar likt Whatsapp eller Messenger. Alla dessa appar tillämpar så kallad helvägskryptering, vilket gör det omöjligt för utomstående att läsa vad som skrivs. Men om chat control blir verklighet, kommer EU att kräva en bakdörr in i appen för att kunna söka igenom innehållet i alla meddelanden. Utan tvivel kommer nätjätten Meta, som äger Whatsapp och Messenger, att gå med på detta.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Kort sagt innebär chat control, om det blir verklighet, att det skapas två klasser av medborgare i Europa
Signal drivs däremot av en ideell stiftelse, vars själva syfte är att ge alla möjlighet till säker kommunikation. Appen har dessutom öppen källkod, så att experter kan granska att ingen bakdörr smugits in. Därför används Signal i dag av journalister för att hålla kontakt med hemliga källor, liksom av aktivister, diplomater och företagstoppar.
Eftersom Signal inte kommer att vika sig, innebär chat control i praktiken ett EU-förbud mot Signal, liksom mot andra krypterade tjänster, som Proton Mail. Närmast till hands ligger då att EU tvingar nätjättarna Apple och Google att ta bort apparna från sina butiker.
Lagförslaget rymmer dock ett undantag: anställda inom polis, militär och säkerhetstjänster ska även fortsättningsvis få tillgång till kryptering utan bakdörr. Någon form av dispens ska även beviljas till företag som behöver skydda företagshemligheter – däremot inte till journalister som behöver skydda källor.
Kort sagt innebär chat control, om det blir verklighet, att det skapas två klasser av medborgare i Europa: en klass med rätten till privat kommunikation, en klass utan.
Till detta förslag ger nu Sverige sitt stöd. När saken behandlades av riksdagens justitieutskott den 18 juni var det endast två partier – C och SD – som anmälde avvikande ståndpunkt: rätten till helvägskryptering måste bestå. Att däremot representanterna för V och MP accepterade chat control kom för vissa som en chock.
Frågan inställer sig: vad är vänster och vad är höger i nätpolitiken? Har Sveriges partier alls tagit klar position i fråga om vad internet ska vara?
På jakt efter nätpolitik gick jag igenom de sju riksdagspartiernas manifest inför det senaste Europavalet, plus tidigare valmanifest och partiprogram.
Överlag märks då ett allmänt ointresse för nätpolitik hos de tre största partierna: S, M och SD. Småpartier som MP och KD har intagit desto tydligare ståndpunkter.
Regeringspartierna L, M och KD driver tre gemensamma krav: att inrätta ett gemensamt cyberförsvar i EU, samt att ge Europas AI-industri bättre villkor i konkurrens med USA och Kina. Men det är oklart om detta kan räknas som nätpolitik i strikt mening, alltså en politik som formar framtidens internet.
Samma slags oklarhet får sägas råda kring allmänna formuleringar om behovet av att värna personlig integritet (V, MP, C, L) eller att luckra upp upphovsrätten för att öka tillgången på kultur (V, SD).
Det är i stort sett bara i förhållande till ”plattformar” som partierna intar tydligt nätpolitiska positioner. Med plattformar åsyftas då i första hand sociala medier, som Tiktok, Youtube, Instagram, Facebook eller X.
Med sitt kinesiska ägande kan Tiktok framstå som ett specialfall
Framför allt är det tre partier som kräver hårdare reglering av sådana plattformar: S, MP och KD. Plattformarna ska tvingas till hårdare tag mot spridning av desinformation och extremism. Frågan som lämnas obesvarad är vad som ska ske om en plattform vägrar att vika sig, med hänvisning till principer om yttrandefrihet. Vill partierna i så fall att EU upprättar nätspärrar för att stänga ute medborgarna från tillgång till plattformen? I praktiken vore detta att slå in på samma väg som stakats ut av Kina och Ryssland – om än i namn av andra ideal.
Här har SD intagit motsatt position: EU ska inte få makt över vilket innehåll som sprids på nätet. Alla åsikter som är tillåtna enligt svensk lag ska få nå ut på lika villkor. Plattformsföretagen ska därför förhindras att låta ”subjektiva värderiktningar” påverka spridningseffekten, enligt SD:s valplattform 2022. Detta tycks vara den enda nätpolitiska fråga som SD lyft i en programtext.
Med sitt kinesiska ägande kan Tiktok framstå som ett specialfall. Två svenska partier, L och KD, vill förbjuda Tiktok i Europa, alternativt tvinga fram en försäljning till västliga företag. Förslaget är en kopia av lagstiftning som är på väg i USA – landet där flertalet övriga plattformar är baserade.
Hårdaste linjen mot nätplattformarna drivs av KD. Partiet vill inte bara begränsa barns tillgång till sociala medier, utan också göra upp med algoritmer som främjar ”ett beroendeliknande beteende” bland användarna. Därför vill KD se att EU låter ”en panel av sakkunniga” avgöra vilka algoritmer som är sunda eller osunda.
Var står då Vänsterpartiet? Partiets hemsida listar ståndpunkter inom 88 politikområden, från strandskydd till monarki – men ingenting om nätplattformar, inte heller om rätten till kryptering. Nätpolitik debatterades knappast på V-kongressen i våras. Partiprogrammet som antogs stannar vid ett allmänt ställningstagande för ”användarnas frihet, integritet och självbestämmande” på nätet. Det nämner även betydelsen av meddelarfrihet och personlig integritet. Men frågan är vad sådana principer har för värde i vår tid, om det inte ges möjligheter till krypterad kommunikation.
En nätpolitik värd namnet måste som minimum ta tydlig ställning i båda dessa frågor
Senaste utkastet av chat control har presenterats som en kompromiss som respekterar kryptering. Men det bygger fortfarande på att sätta in en bakdörr i apparna, för att söka igenom innehållet i meddelanden innan de skickas. Då är det inte längre fråga om helvägskryptering, från sändare till mottagare. Ett krav på bakdörr innebär ett EU-förbud mot bland annat Signal. På denna punkt är frågan faktiskt binär, utan utrymme för någon balanserad kompromiss.
Det uttalade syftet med chat control är att stoppa övergrepp på barn. Men ingen kan på allvar tro att det skulle stanna där. När Europas polischefer möttes i april uttalade de öppet sin förhoppning om att knäcka helvägskrypteringen för att få allmän tillgång till chattar, oavsett vilket brott som utreds.
Rätten till kryptering är en ödesfråga för internets framtid i Europa. Det är en fråga om privat kommunikation, separat från frågan om att reglera vad nätplattformarna sprider i offentligheten. En nätpolitik värd namnet måste som minimum ta tydlig ställning i båda dessa frågor. Men det gör ännu inget parti i Sveriges riksdag. Därför är det heller inte förvånande att chat control så lätt kunde slinka igenom justitieutskottet.