Man står i ansvar inte bara för vad man säger, utan också för vad man underlåter att säga. Det är ett gammalt talesätt, som har sin särskilda aktualitet i den svenska EU-diskussionen. Vårt landspolitiska etablissemang har en utvecklad förkärlek för tigandets strategi. Man har ett ovilligt och kritiskt folk. Man fick grundligtstryk i folkomröstningen om valutan.

Man besvarar nederlaget inte med ärlig eftertanke utan med en skärpning av tigandets strategi. Utrikesminister Freivalds skrev – eller åtminstone undertecknade –nyligen en cirkulärartikel inför EU-parlamentsvalet. I denna inte ett ord om förslaget till nytt EU-fördrag inklusive en ”konstitution”.
Inget om varför vi skulle rösta på kandidater som vill införa detta nya fördrag. Den mest centrala delen av det nya förslaget är bestämmelserna om röstning i EU:s ministerråd. Råden är ju forum för slutgiltiga politiska beslut i unionen. Unionen är en sammanslutning av stater med starkt olika befolkningsstorlek. För att hålla samman unionen gav man de små en överrepresentation i ministerråden. Rösterna fördelades enligt så kallad degressiv proportionalitet.

Ett viktigt villkor var att ett beslut krävde något över 71 procent av rösterna i rådet. Det krävde en hög enighet. Det betydde också att en minoritet på 29 procent av rösterna kunde blockera ett beslut som de ogillade. Sverige var inte sällan del i sådana blockerande minoriteter.

De små staterna hade ett inflytande. Ordningen var betingad av en omsorg om unionens sammanhållning. ”Konstitutionen” vill införa en helt ny ordning. Regeln om 71 procent föreslås avskaffad. I stället inför man en regel om att beslut kräver enkel majoritet bland antalet länder plus att majoriteten motsvarar 60 procent av unionens befolkning. De större länderna ges därmed helt andra möjligheter att köra över länder med annan mening. De mindre länderna kan inte längre blockera beslut som de ogillar – det kräver nämligen att de representerar över 40 procent av unionens befolkning. Vad vi får med ”konstitutionen” är helt enkelt ett EU där stormakterna kan diktera beslut mot stora minoriteter mindre länder. Detta förslag tiger Sveriges utrikesminister om.

Regeringen vill inte att debatten inför parlamentsvalet i juni ska handla om detta centrala demokratiska tema. Regeringen har – genom sin förra utrikesminister Lena Hjelm-Wallén – redan godkänt utkastet till ”konstitution” i det”konvent” som utarbetade förslaget. Väljarna bör alltså påminna regeringen om att den faktiskt står i ansvar för vad den förtiger.