År 1973 sade sig 49 procent av svenskarna gilla Israels agerande. Idag är det åtta procent. Det skriver professor Ulf Bjereld, statsvetare, på DN debatt den 25 april.
– Folk har förståelse för Israel. Det hänger ihop med agendan, påpekar Jeff Halper, professor i antropologi vid israeliska Ben Gurion-universitetet, som också är ordförande i kommittén mot husrivningar.
Halper menar att omvärlden inte tagit till sig övergreppen och orättvisorna mot palestinierna, bland annat på grund av att Israel medvetet använder ett språkbruk som avhumaniserar palestinier och sympatiserar med israeler.
Sidorna delas i ont och gott
– Det hänger ihop med agendan om ett krig mot terrorismen och i Europa även en skuld gentemot judarna efter förintelsen. Den som lägger ramarna för diskussionen, vinner den. Vi kan inte komma fram med en slutsats om jämlikhet mellan israeler och palestinier, om hela debatten bygger på Israels agenda. Då säger folk: Visst är det fint med jämlikhet men i slutändan behövs en armé. Eller skydd mot terrorister.
– Folk anser faktiskt att sidor kan delas upp i onda och goda.
År 1969 uppgick Israelskeptikerna till 35 procent bland svenskarna, enligt Ulf Bjereld. Idag säger sig 83 procent av svenskarna ogilla Israels uppträdande. Israelvänliga folkpartiets sympatisörer är idag lika negativt inställda till Israels agerande som socialdemokraterna. Bland kristdemokratiska sympatisörer säger sig inte mer än 18 procent gilla Israels beteende. Detta framkommer vid en sammanställning av flera års attitydmätningar, som gjorts i boken Lyckan kommer, lyckan går, av Sören Holmberg och Lennart Weibull. På frågan ”Gillar eller ogillar du Israels uppträdande i Mellanösternkrisen?” svarar 83 procent ”ogillar” medan bara åtta procent säger sig gilla Israels uppträdande. Ulf Bjereld menar att svaren kanske skulle sett annorlunda ut om frågan inte gällt agerande, utan vem som har rätt eller om sympatier. Konfliktrapporteringen har i stor utsträckning handlat om våldshandlingar, vilket kan ha lett till en ”krigströtthet” bland svenskarna.
Palestinier blir araber
Israel har en tyst agenda, menar Jeff Halper. Det handlar om att Israel tillhör det judiska folket – araber får existera där inte av hävd utan av välvilja. Det finns inget annat folk än det judiska som har laglig rätt till Israel.
– Man talar inte om palestinier utan om araber. Det har till syfte att ingjuta synen att det finns ett gäng araber därute men inget specifikt folk som skulle ha några lagliga rättigheter i just detta område. Termen palestinier är mer inkluderande och visar att det finns ett Palestina.
Enligt Ulf Bjereld är attityderna annorlunda i Sverige – från 1970-talet har synen på palestinier förändrats och rätten till Palestina tas för mer självklar.
– Genom att tala om ”Israel” även när vi menar palestinska områden, till exempel Östra Jerusalem, har vi godtagit Israels ramar, menar Halper. Och de ramarna bygger på tribalism, arvsrätt. Då går vi ifrån den syn som råder i till exempel Sverige, att ett landområde tillhör dess invånare.
Israel vill ge intryck av att vara en liten stat som slåss för sin existens, menar Halper, men det stämmer inte – Israel kontrollerar 78 procent av landet, trots att palestinierna utgör hälften av befolkningen oräknat flyktingarna.
Bara sju procent gillar PLO
PLO har inte vunnit de sympatier som Israel förlorat bland svenskarna, påpekar Bjereld. I 2004 års SOM-undersökning är det en något lägre andel som säger sig gilla PLO:s agerande än Israels – sju procent. Bara vänsterpartisterna skiljer ut sig genom lite större sympatier för PLO.
Halper är inte särskilt optimistisk inför framtiden. Han menar att alla delar av det civila samhället, inklusive intellektuella, måste samarbeta – även israeler och palestinier sins emellan, vilket inte lyckats hittills.
– Vi måste försöka undvika de här vi-och-dom-fällorna som regeringen försöker leda in oss i.
