I början av april presenterade Statens kulturråd och Konstnärsnämnden i samverkan med Statens musikverk rapporten Arrangörer på musikområdet. Rapporten visar på det enorma arbete Sveriges arrangörer gör för en marginell summa pengar och lyfter vikten av mångfald gällande arrangörskonstellationer, arrangemang samt geografiska spridning.
Lika lysande är inte rapportens förslag att de två riksorganisationer som representerar genren pop/rock/visor ska flyttas över till Ungdomsstyrelsen. Kvar hos kulturrådet blir riksorganisationer för jazz, kammarmusik, konstmusik samt folk- och världsmusik. Första tanken är att dessa riksorganisationer, Kontaktnätet och MoKS, inte uppfyller kraven för att få verksamhetsstöd till arrangörer. Då detta inte är fallet, båda organisationerna förvaltar bidraget på korrekt sätt: det går till yrkesverksamma/professionella artister, det betalas ut avtalsenligt arvode etcetera, så växer frågorna kring vad bakgrunden till förslaget är och vilken tolkning av begreppen ”kvalité” och ”professionell” utredarna avser.
Är rock, pop, visor, hiphop, reggae, punk, hårdrock, och så vidare endast för unga under 25 år? Är dessa musikstilar inte kultur av kvalité? Är arrangörer och musiker inom dessa musikstilar inte professionella?

Kontaktnätet och MoKS har medlemsföreningar utspridda över hela Sverige. Det är på föreningarnas scener morgondagens artister gör sina första framträdanden. På samma scener kommer de några år senare att spela för en betydligt större publik. Föreningsarrangörerna har genom åren presenterat artister långt innan de slagit igenom och blivit en medial och vinstgivande musikexport. Detta vittnar om arrangörer som har en genuin känsla för bra musik, musik som kommer att nå toppen och som placerar Sverige högt på topplistor världen över.
Hur ser den framtid ut som väntar om rapportens förslag genomförs?
• Antalet arrangörsförening­ar runt om i landet minskar markant. Detta drabbar främst mindre orter som är i större behov av stöd medan storstäderna klarar sig hyfsat.
Genren riskerar att kommersialiseras i storstadsområdena och försvinna helt från mindre orter.
• De naturliga tillväxtcentra för musik och arrangörer som föreningarna utgör tvingas lägga ner eller kraftigt minska sitt utbud.
• Speltillfällen för yrkesverksamma musiker inom genren kommer att minska.
• Utbudet för kulturkonsumenter kommer att begränsas och på mindre orter försvinna helt.
För genren innebär förslaget en statusbegränsning där den åldersgrupp som anses vara arrangör (konsument och utövare) är under 25 år, vilket i praktiken innebär en omotiverad segregering av ungdomskultur från vuxenkultur.

Vill vi ha ett samhälle där vissa musikgenrer anses vara mer kultur medan andra degraderas och märks med ett bäst-före-datum?
Från Kontaktnätets och MoKS sida är svaret solklart – genren rock/pop/visor är ingen trend, något bara ungdomar pysslar med eller en amatörkultur. Det är kvalitativ, professionell kultur på samma nivå som alla andra musikgenrer. Arrangörer inom genren är i högsta grad lika professionella som inom övriga genrer. Våra riksorganisationer förtjänar samma status, förtroende och stöd som övriga riksorganisationer från Statens kulturråd.
Vi är kultur! Ingen kulturyttring är mer värd än någon annan! Kultur har ingen åldergräns! Utövare, arrangörer och publik definierar vad som är kultur, inte staten!