I verket Daj he chaworo / Moder med barn (2022) sitter en kvinna och tröstar ett ledset barn. Hennes blå kjol, som barnet lutar sitt huvud mot, tar upp en stor del av ytan. Mönstrad med blommor och blad sträcker den sig över nedre kanten och kjolvolangen väller ut ur ramen. Den bryter sig ut och in i rummet. Kjolen korsar verkets gräns.

Jag är på Göteborgs konsthall och tittar på Suno Mangie Dzialas / Jag har en dröm med den polsk-romska konstnären Małgorzata Mirga-Tas. Det är fritt inträde till konsthallen och jag tänker att det är inte mycket som är det, och ja, den fria konsten är dessutom under attack. Men medan jag går i utställningen blir jag insvept i dess sprakande värme och kämparglöden tänds i mig. Utställningen, och den romska historien, är nämligen fylld av motstånd.

I ett mindre rum visas konstverk som skildrar Mirga-Tas familj i hembyn och som berättar om samhörighet och stolthet i ett enkelt vardagsliv. Till utställningen har Mirga-Tas även skapat flera verk om den svensk-romska historien och tygen till verken har skänkts av svensk-romska göteborgare. I Przytradle kola manusia so przedzidzile / De överlevande anländer (2022) skildras en konvoj av Röda Korsets vita bussar som under andra världskriget räddade tusentals människor från koncentrationsläger. Bussarna tar sig över gränsen till Sverige, men 1914 hade den svenska staten infört ett inreseförbud för romer och få räddades med de vita bussarna. Liksom med den blommiga blå kjolen som bryter sig ut ur ramen pekar utställningen på gränser och korsar dem.

Under 2022 års konstbiennal i Venedig var Mirga-Tas den första romska konstnären att representera ett land i biennalens historia och hennes verk Re-enchanting the World väckte stor sensation. I utställningens informationsfilm om att återförtrolla världen beskriver en person det som att Mirga-Tas konst får ”gränser att explodera, gränser som vi inte behöver.”

Verken är stora, kompositionerna mäktiga, färgerna och mönstren sprakande, men Mirga-Tas lyckas hålla mig på jorden med de till synes enkla streck som skickligt fångar människornas ansiktsuttryck och med de synliga sömmarna och fransiga tygbitarna som hör till collagets estetik. Aktivismen, det kollektiva och pedagogiska är viktiga delar av Mirga-Tas konstnärskap och under utställningen får besökare vara med och skapa ett stort collage i syateljén som inretts där.

Konstverken pekar inte bara mot historien och konsthistorien, utan också mot samtiden. De är textilcollage och tyg är en uppenbar röd tråd som går genom hela utställningen. Det som i Moder med barn kan verka som en oskyldig vardagsskildring blir i vår verklighet politiskt. För tyg är politiskt. Kläder är politiskt, framför allt kvinnors. Att bära den traditionella romska kjolen i Sverige innebär ofta diskriminering, något som även gäller för andra kvinnor som till exempel bär slöja i Sverige.

Utställningen är en färginjektion som blir terapeutisk mot verklighetens dystra gråhet och jag låter mig omsvepas och samlar kraft.