”Äntligen! Detta behövde EU! Unionen måste visa för medborgarna att den kan leverera frihandel/frihet/framtid”.
Så skriver Birgitta Ohlsson (L) om CETA-avtalet på Instagram. Frihandel. Frihet. Framtid. Så ska Unionen med stort U visa medborgarna med litet m var skåpet – det blå – ska stå.
Men bilden som Birgitta Ohlsson presenterar, denna syn på frihandel som synonymt med framtid och frihet, delas inte av alla. Vurmen för frihandel i kvadrat och avregleringar av precis allting, är inte ”EU:s”. Den tillhör, precis som alla andra politiska frågor, vissa specifika partier och politiker med vissa specifika agendor.

Dessa specifika partier och politiker som vurmar för frihandel må föröka sig hejdlöst – helt utan att fundera över de långsiktiga följderna av ett fullständigt avreglerat jordklot – men det betyder ju inte nödvändigtvis att alla människorna som gömmer sig där någonstans under E:et och U:et tycker att frihandel automatiskt är vägen till frihet och framtid (framtiden kommer ju förresten ändå, oavhängigt frihandelsavtal, det är bara att sova en stund och vakna så är man där).
När Birgitta Ohlsson glättigt ropar ”Äntligen!” på Instagram får jag kalla kårar. För varför måste unionen ”visa för medborgarna att den kan leverera frihandel?”. Det kanske inte alls är det medborgarna vill ha? Har någon ens frågat medborgarna? Varför kan inte unionen först visa sina medborgare en alleuropeisk grön omställning och ett program för social utjämning?
Nej, ty först av allt måste unionen visa att den kan leverera frihandel! Endast så kan hjulen hållas snurrande.

Då undrar man ju också vad unionen mer måste bevisa för sina medborgare? Att den kan stänga ”sina” gränser genom skumraskavtal med Erdogan har redan klargjorts med all önskvärd tydlighet. Att den kan köra över opponenter och hänga ut dem som tillväxtmotståndare och arbetslöshetsivrare såg vi i Vallonien. När Unionen talar till omvärlden med sin höga, välartikulerade och nyliberala stämma skär ljudet som ett kommunalt sparbeting genom ben och märg på underklassen.
Till Birgitta Ohlsson – och alla andra som tror på frihandel som katoliker tror på Påven – vill jag därför säga följande: Unionen måste inte visa sina medborgare något speciellt. Särskilt inte att den kan ingå frihandelsavtal. Däremot måste unionens medborgare få möjlighet att visa unionen vad de tycker. Men det verkar inte vara lika viktigt.
Nej, rör inte min framtid, Birgitta Ohlsson. Den vill jag ha för mig själv, tillsammans med andra. Och i min framtid ingår inget frihandelsavtal.
Bara frihet.