Flamman har tidigare pratat med en rysk fredsaktivist som vi kallat Mikhail, men som egentligen heter något annat. Han jobbar som lärare och är aktiv i fredsrörelsen genom att besöka häkten och ge juridiskt stöd till de som grips. När Flamman når honom på nytt, en dryg vecka efter att den ryska invasionen inleddes, har Vladimir Putins försök att tysta fredsprotesterna på hemmaplan blivit långt mer våldsamma. Mikhail säger att han och hans vänner fortsätter organisera sig under tilltagande panik.
– De senaste dagarna har det varit mycket färre demonstranter ute på gatorna. Det beror på att gripandena går så fort. Aktivister hinner inte ens plocka fram flaggor, de grips så fort de kommer upp ur tunnelbanan. Förbipasserande som inte ens deltar i aktioner blir ofta gripna. Bara att gå runt i en stadskärna är obehagligt nu.
I skrivande stund har strax över 8 000 personer gripits sedan protesterna utbröt, enligt människorättsorganisationen ODV Info, där Mikhail är engagerad. Under fredagen röstade det ryska parlamentet igenom en lag som kan ge upp till 15 års fängelse för den som sprider ”falska nyheter” om invasionen, till exempel genom att kalla den just för en invasion. Människor som uppmanar till fredsprotester kommer från och med nu riskera upp till fem års fängelse. Det finns också förslag om att klassa protestdeltagare som ”extremister” och döma dem till militärtjänstgöring.
– Det är fruktansvärt. Jag och mina aktivistvänner har panik. Många människor köper flygbiljetter till Georgien, det är ett av få länder man fortfarande kan flyga till. Vissa hålls inlåsta på flygplatserna och tillåts inte lämna landet.
Enligt Mikhail blir också själva gripandena allt mer hårdhänta. Han säger att det blivit vanligare att mobiltelefoner beslagtas direkt, för att den gripne inte ska kunna ha någon kontakt med omvärlden eller juridiska ombud. Polisen ska också ha börjat hålla människor inlåsta i trånga bussar utanför polisstationerna i flera timmar. Ibland utropas ett slags karantänläge där de gripna isoleras ännu mer.
– Då påstår man att terrorister är på väg att attackera polisstationen, och därför tillåter man inte att anhöriga kommer dit och delar ut mat, vatten och telefonladdare.
Den allt starkare statliga propagandan skapar också sprickor i ryska familjer. Släkt och vänner vänds emot varandra beroende på vilken verklighet man tror på – den officiella ryska nyhetsrapporteringen eller rapporterna från den ukrainska verkligheten som fortsätter sippra in. Mikhail berättar att han häromdagen bröt ihop när hans åldrande, religiöst konservativa mamma ringde upp och skällde ut honom för att ”svika fosterlandet” och alliera sig med ”ukrainska fascister”.
– Jag grät länge och blev tvungen att ringa en akuttelefon för psykologstöd. Nu är det lugnare och jag och min mamma fortsätter försöka [ha kontakt], men det är svårt.
– Många är rädda för all sorts information om kriget, de försöker gömma sig. De anser att de inte kan påverka situationen och är tysta, för sin egen säkerhets skull, säger han.
Men trots repressionen fortsätter ryssar att engagera sig mot kriget. På söndag planeras en stor demonstration klockan 14 lokal tid. Mikhail kommer ansluta senare på kvällen, och innan dess skriva sociala medier-inlägg om kriget och genomföra ensamaktioner.
I onsdags rapporterades att en rådgivare till den ryska representanten på Världsbanken sade upp sig i protest mot kriget. På lägre nivå fortsätter en mängd protestbrev från olika yrkesgrupper och kulturpersonligheter att cirkulera. Mikhail har själv skrivit under ett sådant. Han säger också att det finns exempel på att lokalpolitiker i Moskva har försökt få igenom officiella fördömanden av kriget, men stoppats eftersom Putins parti Enade Ryssland har kontroll även på lokal nivå.
– Många kulturpersoner uttalar sig mot kriget, och de få som aktivt försvarar Putin får omfattande kritik. Samtidigt kan den som skriver under protestbrev bli av med jobbet eller stängas av från sin skola. De som gör det är modiga.
Många européer har en förhoppning om att de ekonomiska sanktionerna ska göra det lättare för fredsdemonstranter att förmå Putin att stoppa kriget. Fungerar det, tror du?
– Jag stödjer sanktionerna och tycker att Putins finansiering måste skäras av. Bland annat för att visa ryska invånare att välstånd hänger ihop med att stödja fred, inte krig. Men det finns också en omvänd process – när Putin inte längre har något att förlora finns det risk att han inleder en ännu större repression mot oss.
Samtidigt är ett av de största hoten mot fredsrörelsen den massflykt som inletts när Ryssland nu faller ned i allt djupare kaos. Frågan är hur många unga, aktiva och tillräckligt bemedlade människor som till slut kommer vara kvar och kunna demonstrera.
– Det är svårt att förutse hur det kommer bli. Antingen intensifieras protesterna som en reaktion på repressionen, eller så försvinner de helt och hållet och ersätts av massflykt, säger Mikhail och avslutar:
– Jag fortsätter efter bästa förmåga, men förbereder mig samtidigt för en situation där jag måste lämna mitt land snabbt.
