Utrikes 09 januari, 2013

Så blir världen 2013

Ignacio Ramonet spår ett år med lättnader i blockaden mot Kuba, al-Assads fall i Syrien och ökad spänning mellan Kina och USA.

Efter att ha överlevt den 21 december – då världen skulle gå under – återstår nu att försöka förutse den närmaste framtiden, men på ett mer kartesianskt, rationellt sätt. Med utgångspunkt från geopolitiska principer blir det lättare att förstå stormakternas spel och bedöma de främsta riskerna och farorna. Så kan de olika motståndarnas drag förutses, som på schackbrädet.
När vi så här i början av året betraktar världskartan så blinkar varnande rödljus på flera håll. För fyra av dem är risknivån hög: Europa, Latinamerika, Mellanöstern och Asien.
För EU blir 2013 det värsta året sedan krisen satte igång. Tilltron till åtstramning som den enda vägen kommer att fortsätta liksom yxhuggen mot välfärdsstaten, för det är vad Tyskland kräver. För första gången i historien är det Tyskland som dominerar i Europa och styr med järnhand. Berlin kommer inte att acceptera någon förändrad politik förrän efter sina kommande val den 22 september, då Angela Merkel kan väljas för en tredje mandatperiod.
I Spanien kommer de politiska spänningarna att växa, i takt med att Kataloniens regering drar upp riktlinjerna för den kommande folkomröstningen om självständighet. Det är en process som de baskiska nationalisterna kommer att följa med största intresse.

Hur det ekonomiska läget i EU – som redan är urdåligt – kommer att utvecklas beror bland annat på utgången av Italiens kommande val, antagligen i februari. Och på marknadernas reaktioner på segraren: om det blir den konservative Mario Monti (som kan räkna med Berlins och Vatikanens stöd) eller centervänsterns kandidat Pier Luigi Bersani, som ligger bättre till i opinionsundersökningarna. Läget kommer också att präglas av de villkor – utan tvekan brutala – som Bryssel ställer för den nödhjälp som Mariano Rajoy nu har bett om. Efter ständiga dråpslag mot samhällslivet kan folks förtvivlan explodera var som helst i Sydeuropa. EU kommer inte att se ljuset tunneln under 2013. Tvärtom kan allt bli ännu värre, om marknaderna bestämmer sig för att också ge sig på socialisten – av det mycket moderata slaget – Francois Hollandes Frankrike.
Även för Latinamerika är 2013 fullt av utmaningar. Till att börja med har vi Venezuela, som sedan 1999 spelat rollen som motor för de progressiva förändringarna i hela södra världsdelen. President Hugo Chávez’ oförutsedda sjukdomsåterfall – efter att han precis återvalts den 7 oktober – skapar osäkerhet. Även om han återhämtar sig efter sin nya canceroperation kan vi inte bortse från att det kan bli nya presidentval i februari. Den bolivarianska revolutionens presidentkandidat, som Chávez rekommenderat, skulle då bli nuvarande vicepresidenten – jämförbar med en statsminister – Nicolás Maduro. Han är en väl förankrad ledare med alla de mänskliga och politiska kvaliteter som behövs för att vinna.

I februari, närmare bestämt den 17:e, blir det val också i Ecuador: Det handlar då utan någon större tvekan om återval av president Rafael Correa, ännu en betydande latinamerikansk ledare. Och den 10 november blir det Honduras’ tur, efter statskuppen den 28 juni 2009 mot Manuel Zelaya. Hans efterträdare, Porfirio Lobo, får inte ställa upp för en andra mandatperiod. Och nu har valkommissionen godkänt det nya partiet, Libre: Libertad y Refundación – Frihet och Återuppbyggnad – som leds av förre presidenten Zelaya. Presidentkandidat är hans hustru, tidigare landets första dam, Xiomara Castro. I november – den 17:e – blir det också viktiga val i Chile. Där kan missnöjet med den konservativa presidenten Sebastian Piñera bädda för seger för socialistpartiets Michelle Bachelet.
Även Kuba tilldrar sig internationell uppmärksamhet. Av två skäl. Dels för att där fortsätter samtalen mellan colombianska regeringen och motståndsrörelsen Farc för att försöka få slut på Latinamerikas sista väpnade konflikt. Men också på grund av förväntningar på beslut i Washington. I presidentvalet i USA den 6 november vann Barack Obama i Florida: han fick 75 procent av de spansktalande rösterna och – mycket viktigt – 53 procent av kubanernas. Det ger presidenten – under sin andra och sista mandatperiod – stort manöverutrymme för att närma sig ett slut på den ekonomiska och handelsblockaden mot ön.

Men ännu skymtar inga framsteg i Mellanöstern, som förblir världens oroshärd. Den ”arabiska vårens” uppror lyckades störta flera lokala diktatorer: Ben Ali i Tunisien, Mubarak i Egypten och Gaddafi i Libyen. Men de fria valen öppnade för reaktionära islamistpartier – Muslimska brödraskapet – att tillskansa sig makten. Och som vi nu kan se i Egypten vill de behålla den till varje pris. Det sker till den sekulära befolkningens bestörtning, den som inledde resningen och som vägrar gå med på denna nya form av auktoritärt styre. Samma problem finns i Tunisien.
Efter att ha följt de arabiska frihetsutbrotten under våren 2011 har de europeiska samhällena återigen tappat intresse för vad som sker där. Det är ju dessutom så komplicerat. Som till exempel det ofrånkomliga inbördeskriget i Syrien. Det enda som är helt klart är att de västliga stormakterna – USA, Storbritannien, Frankrike – allierade med Saudiarabien, Qatar och Turkiet, beslöt sig för att med pengar, vapen och rådgivare stödja det islamistiska sunniupproret. Och det fortsätter att vinna terräng på de olika fronterna. Så frågan är hur länge Bashar al-Assads regim kommer kunna göra motstånd? Dess dagar verkar räknade. Dess diplomatiska allierade – Ryssland och Kina – kommer inte att ge grönt ljus i FN för en Natoatt­ack, som mot Libyen 2011. Men såväl Moskva som Peking anser att Damaskusregimens läge militärt är ohållbart och har börjat förhandla med Washington för att dra sig ur konflikten på ett sätt som skyddar deras intressen.

Mot den shiitiska fronten – libanesiska Hizbollah, Syrien, Iran – har USA byggt upp en vittomfattande sunniaxel – från Turkiet och Saudiarabien till Marocko genom Kairo, Tripoli och Tunis. Syftet är att störta Bashar al-Assad och sålunda beröva Teheran sin allierade i området – innan våren kommer. För den 14 juni blir det presidentval i Iran. Och där hindrar grundlagen nuvarande presidenten Mahmoud Ahmadinejad att ställa upp, eftersom han redan innehaft ämbetet de två mandatperioder som tillåts. Så under första halvåret kommer Iran att präglas av våldsam kamp mellan dem som vill hålla fast vid en hårdför linje mot Washington och dem som vill inleda förhandlingar.
Inför denna osäkra regeringssituation i Iran står Israel redo för ett angrepp på de persiska kärnanläggningarna. I den judiska staten blir det också val, den 22 januari. Där kommer antagligen den ultrakonservativa koalitionen att stärka statsminister Benjamin Netanyahus ställning och hållning som anhängare av att så snart som möjligt bomba Iran.
Ett sådant angrepp kan inte genomföras utan USA:s militära stöd. Så frågan är om USA kommer att ställa upp? Det är knappast troligt. Efter sitt omval känner sig Barack Obama, som installeras den 21 januari, säkrare i sadeln. Han vet att den allmänna opinionen i USA till överväldigande del inte vill ha fler krig. Fronten i Afghanistan är fortfarande öppen. Likaså i Syrien. Och en till kan vara på väg att öppnas i norra Mali. Den nya utrikesministern, John Kerry, får ta över det svåra uppdraget att lugna ner sin israeliska allierade.
Under tiden riktar Obama sina blickar mot Asien, det område som Washington prioriterar med sin nya utrikespolitiska strategi. Den går ut på att försöka bromsa Kinas vidgade makt genom att med stöd av sina traditionella allierade: Japan, Sydkorea, Taiwan omringa den asiatiska jätten med militärbaser. Det är betecknande att Barack Obamas första utlandsresa efter omvalet i november gick till Burma, Kambodja och Thailand, alla tre medlemmar i Sydostasiatiska nationernas förening (ASEAN). Där ingår Washingtons allierade i området och de flesta har konflikter med Peking när det gäller territorialvattengränserna.
Det har ökat risken för väpnad konflikt i Sydkinesiska sjön och Stilla havet. Det spända förhållandet mellan Peking och Tokyo, med anledning av tvisten om Senkakuöarna (Diayuöarna för kineserna), kan förvärras efter Liberaldemokratiska partiets (PLD) valseger den 16 december. Dess ledare och nya statsminister, Shinzo Abe, är en nationalistisk hök, känd för sin kritik mot Kina. Till det kommer konflikten med Vietnam om Spratleyöarna. Där har tonläget höjts på ett farligt sätt, framför allt sedan Vietnam i juni 2012 officiellt gjorde anspråk på öriket.
Kina moderniserar sitt försvar i snabb takt. Den 25 september sjösatte de sitt första hangarfartyg, Liaoning, med syfte att göra intryck på sina grannar. Peking blir allt mindre benägen att stå ut med USA:s militära närvaro i Asien. Ett farligt ”strategiskt misstroende” växer fram mellan de två jättarna och det kommer utan tvekan att påverka den internationella politiken i detta århundrade.

Översättning: Eva Björklund

Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)