”Kakabaveh ger en bild av det gamla V där man ädelt lägger ner sin röst för att inte befläcka sig med verkligheten”, skämtades det bland anonyma vänstertwittrare. Hennes röst hade inte heller någon påverkan på utgången. Men nästa gång, när en ny statsminister ska väljas med maximalt tunn marginal, kan den avgöra allt.

Amineh Kakabaveh föddes i iranska Kurdistan i början av 1970-talet. Där utsattes hon tidigt för den repressiva hederskultur hon har beskrivit som ”flera tusen år äldre än religionerna”. Tillsammans med sin bror och morbror anslöt hon till de sekulära kurdiska peshmerga-styrkorna i samband med att den islamiska republiken tog kontroll i Iran. I striderna formades det politiska medvetande hon bär med sig än i dag.

– De där åren var de bästa i mitt liv, jag var redo att dö för kampen, det var den största friheten, har hon senare sagt i en intervju med svenska lokaltidningen VLT.

Men Peshmerga pressades från flera håll. Under Gulfkriget 1991 inledde Iran en utrensning av oppositionella i de bergsområden där Kakabaveh och hennes bundsförvanter verkade. De pressades in i Irak. Samtidigt gjorde Sovjetunionens upplösning att en ideologisk ledstjärna försvann och Peshmerga började splittras. Kakabaveh flydde till Turkiet och kom senare till Sverige som kvotflykting.

Den första maj 1993 kom hon i kontakt med Vänsterpartiet. Hon engagerade sig och fick kommunpolitiska uppdrag hemma i Västerås. Så småningom valdes hon också in i riksdagen.

Redan då lades grunden för den konflikt som till slut förvandlade henne till politisk vilde. Kakabaveh var och är drivande i föreningen ”Varken hora eller kuvad”, som definierar sig som en antirasistisk och feministisk grupp med inspiration från en fransk förlaga med samma namn. Enligt Kakabaveh gjorde hennes och gruppens engagemang i frågan om hedersvåld att hon blev utfryst i Vänsterpartiet. Enligt partiet var hon svår att samarbeta med och spred falsk information om både Vänsterpartiet och läget i Sveriges förorter.

2015 blev konflikten offentlig. 2016 vidarepublicerade Kakabaveh en grovt rasistisk video med en falsk textremsa där en grupp somalier påstods planera en hemlig resa för att tillskansa sig makt i Sverige. I själva verket föreställde videon en företagsfest. Den kom från nazistiska Nordisk ungdom och hade försetts med en SVT-logga. Kakabaveh tog bort videon men fortsatte enligt tidningen Expo att försvara dess innehåll en tid därefter, innan hon till slut bad oförblommerat om ursäkt.

Konflikten fortsatte gro och Kakabaveh slutade delta på möten. 2019 kallade V:s partisekreterare Aron Etzler till en kryptisk presskonferens om ”ett beslut” och meddelade där att partiet inlett ett uteslutningsärende mot Kakabaveh. Enligt Etzler hade hon ”ofta och allvarligt skadar förtroendet för partiet gentemot väljarna och mot sina kollegor”, genom att bland annat sprida falska rykten om partiet och förorten och agera illa mot sina partikollegor.

En vecka tidigare hade Kakabaveh, enligt SVT, sagt i en tv-inspelning att hon själv tänkte lämna partiet. Hon förklarade beslutet med att hon mobbades och blev utfryst på grund av sitt engagemang mot hedersvåld och islamism.

Stödet vällde in från såväl rödgröna riksdagskollegor som politiska motståndare och V beskrevs i medier som ett parti med lågt i tak i hedersfrågan. Amineh Kakabaveh vägrade lämna sin riksdagsplats, men hamnade långt ifrån politikens och offentlighetens mittpunkt. Tills nu.

Amineh Kakabaveh måste släppa fram Stefan Löfven om han ska bli statsminister. Om hon gör som förra gången och uteblir från omröstningen gör det ingen skillnad. Men om hon röstar mot får Löfven sannolikt minsta möjliga majoritet, 175 riksdagsledamöter, emot sig.

Kakabaveh säger till Flamman att det är ”svårt att säga i nuläget” hur hon skulle rösta om Löfven föreslogs av talmannen.

– Men jag tycker att det är svårt att tolerera en regering som kommer med värre eftergifter efter att man tagit bort punkt 44. V måste köra hårt emot vinster i välfärden och nedskärningar. Skattesänkningar ska man inte gå med på alls om det inte är för fattiga pensionärer. Välfärden måste stärkas och inte försvagas.

En regering som tolereras av både S, MP, V och C kommer sannolikt driva någon form av borgerlig politik – kanske de skattesänkningar du nämner – för att just tolereras av C. Innebär det att du skulle rösta mot att släppa fram en sådan regering?

– I nuläget är det svårt att säga eftersom jag inte har sett något underlag angående innehållet i politiken, till exempel om det blir januariavtalet minus punkt 44 eller om den ersätts med annat som är svårt att tolerera. Om S, C, MP och V på allvar vill att SD inte ska ha inflytande vid nästa val måste det finnas ett politiskt program med helt annat innehåll. Hela politiska landskapet och krisen är på grund av SD. Men de blir bara större i opinionen.

Enligt Kakabaveh är lösningen att partierna ”inte ska tänka på makten mer än rådande samhällsproblem” och därför ta sig an ett antal konkreta områden, för att på så sätt locka väljare som annars dras till SD:

– Till exempel bekämpa arbetslösheten, stärka välfärden, skolan, vården och omsorgen, integrationen, kriminaliteten, våldet, hedersförtrycket och så vidare i de utsatta områdena. Därför vill jag se förändringar som radikalt minskar högerkonservativt inflytande i nästa val och i framtiden. Det går inte med dessa partiers rådande politik och framför allt inte med deras budgetram.