Okategoriserade 23 februari, 2006

Så köpte USA reportrar på Haiti

Utåt sett arbetade hon som frilansreporter på Haiti för Associated Press (AP) och The New York Times. Men bakom fasaden var hon anställd av Ned, National Endowment for Democracy med målsättning att stödja politiska krafter som faller Vita huset i smaken.

TEGUIGALPA. Regine Alexandre förnekade till en början att hon var anställd på halvtid av Ned, National Endowment for Democracy. Men efter att USA-reportrarna Anthony Fenton och Dennis Bernstein börjat gräva i historien, avslöjades Alexandres dubbla roller. Fenton och Bernstein arbetade i nära en månad och publicerade sitt reportage i tidskriften Asheville Global Report (News from the front lines) den 9-15 februari.
Reportaget och avslöjandet av hur de olika täckorganisationerna hos den amerikanska administrationen opererar, illustrerar samtidigt den politiska inriktningen på det finansiella stödet.
I fallet Venezuela lyckades reportern Jeremy Bigwood och advokaten Eva Golinger få ut flera tusen hemligstämplade dokument över statliga USA-organs ekonomiska stöd till den högerpolitiska oppositionen i Venezuela. Datumen för detta ekonomiska stöd visar att penningflödet var särskilt intensivt ett halvår innan och fram till statskuppen den 11 april 2002.

De visade också att Ned självt skapat nya organisationer, när det saknades organisationer som mottagare för stöd. I fallet Venezuela bildades Súmate, som ”bara” skulle ha uppgiften att bidra till att folkomröstningen mot president Chávez skulle gå så smärtfritt till som möjligt. Denna oskyldiga fasad utåt var det dock få som svalde. Súmate var en organiserad struktur för den politiska oppositionen och fungerade samtidigt som en mottagare av flera miljoner dollar i stöd.Men Súmate var inte ensamt. Olika slags ”civila” organisationer, bland dem Instituto Prensa y Sociedad (IPyS), Press- och samhällsinstitutet, tog emot tusentals dollar och trädde i funktion när det gällde att anklaga Chávez för att strypa pressfriheten.
På Haiti var Ned aktivt och kanaliserade via IRI, Republikanska internationella institutet, finansiering av väpnade grupper som deltog i störtandet av Jean Bertrand Aristide den 29 februari 2004. Två år tidigare hade IRI, via Ned, skickat en check till de venezuelanska oppositionspartier som deltog i statskuppen i april 2002. Checken löd på 1,408,818 USD.
När journalisterna Fenton och Bernstein konfronterar Fabiola Córdova, en av Neds chefer i New York den 6 december 2005, säger hon att Haiti nästan är ”som ett experiment för oss”, och menar att Haiti är ett nytt område för Ned. Därför anslås först pengar i USA som senare, via de olika program som Ned stöder, kanaliseras via kontaktpersoner med de olika mottagande organisationerna på plats.
Regine Alexandre är en av dessa ”kontaktpersoner”. Enligt Fenton och Bernstein har hon skrivit åtminstone ett dussin artiklar, notiser eller reportage från Haiti för AP sedan maj 2004 och minst två för The New York Times.
Cordova understryker att frilansreportern Alexandre har arbetat väl för Ned.
– Hon identifierar de nya mottagarna och besvarar varje slags specifik fråga som görs på fältet.
Cordova bekräftar också Alexandres anställning som ”timkonsult”.

Neds anslag kommer från kongressen och inrikesministeriet. De är offentliga och uppgår för 2006 till 80 miljoner USD, cirka 700 miljoner svenska kronor. Fram till 2003 hade inte Ned någon aktivitet på den karibiska ön. Men eftersom signalerna från Vita huset blev allt tydligare att Bush önskade se ett regimskifte på Haiti, inledde Ned sin verksamhet på ön. Året därefter störtades Aristide av en USA-invasion och det året utbetalade Ned 149 300 USD. För 2005 uppgick anslaget till 541 045 dollar.
Inför Fenton och Bernstein förnekade Alexandre att hon arbetade för Ned. Däremot tillstår hon att hon vid 3-4 tillfällen samtalade med Ned-representanter och att Ned också finansierade en resa tur och retur Haiti-USA samt olika resor på Haiti. Hon hävdade också att hon verkade som ”utvecklingskonsult på Haiti”. Trots att hon har skrivit om Haiti säger hon sig inte veta vem det är som står bakom USA-organet Ned, som finansierade haitiska grupper som konspirerade mot Aristide. Hon arrangerade dock träffar med så kallade ”oberoende organisationer” (NGO) för att bidra med ”kontakter med Ned som i sin tur betalade henne för utgifter och resor”. Så långt låter det rätt oskyldigt.
Men Fentons och Bernsteins grävande gav AP och New York Times bekymmer. Dessa medier började på egen hand att kontrollera de olika uppgifterna om att Alexandre skulle ha varit i tjänst för Ned, en uppenbar intressemotsättning. New York Times kontaktade sin reporter på Haiti, Ginger Thompson. Denna hade använt Alexandre som assistent, stringer, men var helt ovetande om Alexandres dubbla roller med ena foten hos inrikesministeriet.
Det blev de haitiska mottagargrupperna av Neds anslag som blev avgörande för avslöjandet av den ”oberoende frilansreportern”. Fenton och Bernstein kontaktade valorganisationen RANCODHA. Denna organisation fick av Ned 41 220 USD för att arbeta med lokalvalen, enligt dokument som Ned överlämnade till Fenton och Bernstein. Talesmannen för RANCODHA, Jean-Pierre Gadin, sa den 27 december att Alexandre stod i regelbunden kontakt med gruppen i egenskap av Neds representant.
– Hon fortsätter att stå i kontakt med oss och vi informerar henne regelbundet om de aktiviteter vi utför för vårt projekt, sa Gadin.
Stiftelsen Fondation Espoir, Hopp, fick 132 970 USD av Ned. Dess språkrör, Hans Tippenhauer, bekräftade också att Regine Alexandre arbetar för Ned som dess ”officiella kontakt” på Haiti.
Maryse Baltasar är samordnare för Föreningen för de haitiska kvinnliga reportrarna, AMIFEH, som under 2005 fick 16 815 USD av Ned. Baltasar uppger att hon började arbeta för Alexandre i september 2005 och att hon träffade henne så sent som den 8 december 2005. Motivet för de tusentals dollarna i anslag var att AMIFEH skulle utbilda eller fortbilda haitiska journalister i hur de ska bevaka valen.

Efter dessa avslöjanden beslöt AP att bryta alla förbindelser med Regine Alexandre. AP säger också att Alexandre till och med figurerar på Neds lönelista.
– AP:s anställda måste undvika varje form eller aktivitet som de tror kan utgöra en intressekonflikt eller som drabbar vår förmåga att publicera nyheter med trovärdighet och öppenhet, kommenterade Mike Silverman, redaktionschef för AP, det dubbla förhållandet hos Alexandre.

Frågan som alla ställer sig är om detta, att använda sig av journalister, är en medveten politik som CIA, Pentagon eller inrikesministeriet, via Ned, använder sig av i sitt arbete för att ”sondera” eller spionera, mot hela stater och samhällsprocesser. Ned påstår att organisationen inte visste att Alexandre samtidigt var frilansreporter, ett påstående som få tror på.
Utrikeschefen på The New York Times, Ethan Bonner, sa, efter att han fått bekräftat Alexandres anställning hos Ned, att denna hade bidragit med artiklar sedan 1990-talet. För Ned är en sådan person guld värd. En rutinerad reporter har ju redan ”färdiga” kanaler och kontakter och har ofta mycket lättare att i egenskap av reporter komma över känslig information och uppgifter på ett sätt som är svårt för en säkerhetsagent.
Det är dock inte första gången som Vita huset, CIA eller inrikesministeriet använder sig av journalister. Bush-administrationen erkände att den hade betalat nyhetskommentatorer som Armstrong Williams. En annan, som Fenton och Bernstein nämner som köpt, är Jeff Gannon som var en av de reportrar som deltog i Vita husets presskonferenser och som hade engagerats för att ställa ”vänskapliga frågor” i förhållande till republikanska partiet.

Så manipulerades nyheter om Haiti inför USA-invasionen 2004

Pat Chin arbetar på Workers World Service och skrev flera artiklar inför och efter störtandet av Aristide, framför allt hur destabiliseringskampanjen mot presidenten kombinerades med en ekonomisk blockad av lån och en reducerad handel. Haitis ekonomi hade bokstavligen kollapsat innan invasionen och hade det inte varit för utlandshaitiernas inskickade 700 miljoner dollar per år så hade den egna nationalbudgeten på 450 miljoner dollar inte förslagit långt.
”Dessa imperialistiska potentater har finansierat oppositionen, inklusive ’Demokratiska konvergensen’, en front som inkluderar allt från socialdemokratiska grupper till personer från Duvaliergänget samt borgerskapets ’Grupo 184’ som leds av företagaren och superexploatören Andy Apaid”, skrev Chin.
Även om utlandet har ett stort, kanske till och med avgörande, inflytande över den ekonomiska situationen, finns det också starka ekonomiska grupper på ön som kontrollerar både marknad som massmedia. De är aktiva aktörer i destabliseringskampanjen mot den konstitutionella regeringen i Haiti, sa den oberoende journalisten Kevin Pina strax innan Aristide störtades.
– De publicerar överdrivna reportage om våld från regeringsanhängare men förtiger oppositionens våld. Deras rapporter om antalet deltagare i demonstrationerna till förmån för regeringen är heller inte sanningsenliga, säger Pina.

Han menade att massmedias metoder på Haiti var identiska med hur de privata oppositionsvänliga massmedierna i Venezuela agerar mot president Hugo Chávez. Medierna agiterade och publicerade annonser för att medborgarna skulle förena sig i gatudemonstrationer mot grundlagen och tvinga Aristide att avgå.
– Ett exempel är när Metropole publicerar en påhittad historia som den internationella nyhetsbyrån AP och Radio Francia citerar. Deras nyhetstelegram återvänder därefter till Haiti där de återigen citeras, denna gång med ”trovärdiga internationella medier” som undertecknare.
På detta sätt kompletteras den desinformationen från oppositionens sida, summerade Pina den USA-vänliga massmedians arbetsform.

Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 08 mars, 2026

”Jag vill inte att Ukraina bara ska förknippas med krig”

Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023. 

Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 06 mars, 2026

Joel Halldorf: Gud är tillbaka på fotbollsplanen

Statyn Kristus Frälsaren i Rio de Janeiro lyses upp med en bild av Pelés brasilianska tröja. Foto: Bruna Prado/AP/TT.

Religion letade sig sällan in i det radhusområde där jag växte upp. Men det fanns undantag i 1980-talets supersekulära Sverige. Under fotbolls-VM såg vi fromma sydeuropeiska spelare som korsade sig under matcherna. 

Det blev, precis som finter och målgester, något att ta efter: en del av oss började slå ett korstecken över bröstet innan vi tog en straff eller klev in på planen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Kriget mot Iran kan sluta i landets sönderfall

En herdepojke lämnar en oexploderad iransk missil som landat på ett fält utanför Qamishli i östra Syrien den 4 mars 2026. Foto: Baderkhan Ahmad/AP.

Irak, Libyen, Afghanistan: regimskiften som skulle skapa demokrati har i stället lett till kaos. I Irans fall riskerar kriget att spränga upp landet i etniska konflikter, enorma dödstal och en flyktingkris som får Syrien att blekna.

”Till Irans stora och stolta folk vill jag i kväll säga att er frihets timme är inne.” Med de orden inledde Donald Trump tillsammans med Israel ett nytt krig mot Iran.

Till skillnad från bombningarna 2025, är den amerikansk-israeliska koalitionens uttalade mål regimskifte i Iran. Det har fått en del exiliranier och andra regimkritiker att välkomna kriget. Förhoppningen är att det ska leda till frihet och demokrati. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 mars, 2026

I kulturministerns värld borde Louvren vara en Joe & the Juice

Under Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan, menar skribenten.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Världskulturmuseerna planerar att säga upp hyresavtalen för Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet inför 2027 efter att Statens fastighetsverk gått fram med kraftigt höjda hyror, bland annat en 57-procentig ökning för Etnografiska museet motsvarande över 12 miljoner kronor extra per år.

Bakgrunden till hyreshöjningarna är modellen med så kallad marknadshyra, där statliga fastigheter ska hyras ut till villkor som motsvarar vad en privat aktör skulle ta ut. 

Det innebär att även statliga museer måste bära kraftigt höjda hyror när fastighetsvärdena stiger, trots att både hyresvärd och hyresgäst i praktiken är offentliga aktörer. Modellen försvaras ofta med hänvisning till EU:s statsstödsregler, som förbjuder att offentliga verksamheter gynnas genom subventionerade hyror som kan snedvrida konkurrensen. Resultatet blir ett system där kulturinstitutioner pressas till bristningsgränsen av en intern marknadslogik som i grunden är politiskt beslutad.

Effekten för kultursuktande svenskar är förstås kännbar. Under de senaste åren har regeringen kraftigt minskat kulturbudgeten och stramat åt anslagen till statliga museer, vilket har lett till att många institutioner tvingas dra ner på personal, utställningar och öppettider. När staten nu dessutom chockhöjer hyrorna riskerar några av våra finaste museer − etablerade av och för allmänheten − att tvingas bomma igen. 

Under kulturminister Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan. Det har skapat en situation där museer, teatrar, symfoniorkestrar och det stora fria kulturlivet går på knäna. I Moderaternas kulturrevolution finns inget högre värde än det fria företagandets jakt på vinst. Kulturen är inte en självklar del av välfärden, utan endast ytterligare en arena där man kan tjäna pengar. Varje projekt ska bära sig självt, ty marknaden är den enda måttstock som en moderat känner till. Minister Liljestrand förbiser helt att kultur inte bara är underhållning och intäkter, utan en bärande pelare för en livskraftig demokrati och ett rikt samhällsliv.

Sedan tidigare har Dansmuseet i Stockholm tvingats stänga sin utställningslokal på grund av höjda hyror och bristande statliga medel. Tidö-regeringens tre år vid makten har inneburit ett veritabelt stålbad för många kulturverksamheter. Om Moderaternas kulturrevolution tillåts fortgå så kommer det inte stanna här. Fler teatrar, scener och museer kommer vräkas eller tvingas stänga igen. 

För i Parisa Liljestrands värld hade Louvren lika gärna kunnat vara ett Joe & the Juice. Istället för att lära dig mer om Leonardo da Vincis Mona-Lisa kan du få köpa en Green Glow hälsosmoothie för 89,90 kronor. Varför inte hyra ut Akropolis till Daniel Ek − en fantastisk plats för Spotifys nya huvudkontor? Kanske kan det Sixtinska kapellet i Rom bli ett nytt Tesla showroom? Det borgerliga föraktet för kultur och kulturarbetare vet inga gränser. 

Marknadshyrorna för kulturen är ett typiskt svenskt problem. Ingen annanstans i Europa ser de ut så här. Louvren ägs till exempel av den franska staten och museet drivs som en offentlig institution under kulturdepartementet och hyr inte sina lokaler på marknadsprinciper som i Sverige. Så nästa gång du är i Paris och undrar hur fransoserna kan ha så fina saker; det är för att de värdesätter att äga och förvalta viktiga tillgångar tillsammans. 

Om vi vill vara ett land med ett levande kulturliv och tillgängliga museer måste vi sluta behandla kultur som en vara på börsen. Vi behöver statligt ägande, rimliga hyror och långsiktiga statliga anslag som ger museer, teatrar och konstinstitutioner förutsägbarhet. 

Om Parisa Liljestrands kulturrevolution får fortsätta kommer vi snart stå utanför våra vackra gamla museer med en Green Glow hälsosmoothie i handen och fråga oss själva: Vart tog all konst och historia vägen?

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Socialisten som strider för Ukraina: ”Putins regim måste falla”

Den ukrainska socialisten Taras Bilous säger att Ukraina var som närmast att vinna kriget hösten 2023, men att suget efter en hållbar vapenvila är stort. Foto: Polina Davydenko.

Den ukrainska socialisten Taras Bilous är drönaroperatör vid fronten. Efter fyra års krig berättar han om granatsplitter i levern och varför en dålig vapenvila kan stärka extremhögern. Samtidigt anklagar han ”fredsvänstern” för att ha kastat ukrainarna under bussen – men berömmer den nordiska vänsterns stöd.

Det är fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Under det senaste året har kommentatorer på båda sidor ofta förutspått ett avgörande genombrott, antingen på grund av ryska ekonomiska problem eller sviktande västligt stöd till Ukraina. Men samtidigt som utmattningen ökar på båda sidor, bland annat efter de senaste massiva ryska attackerna mot Ukrainas energisystem, tycks ett fredsavtal fortfarande långt borta.

Taras Bilous, en socialist som i dag tjänstgör i ukrainsk uniform, har länge uppmanat till internationell solidaritet med Ukrainas motstånd. Han har kritiserat vänsterpositioner som förespråkar att väst ska stoppa militärt stöd till Kiev och menar att det bara skulle belöna rysk aggression. Han förklarar varför ukrainare i allt högre grad vill ha vapenvila – men inte kan acceptera en fred som inte garanterar landets framtida försvar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)