Det har gått en tid sedan parterna presenterade sitt gemensamma förslag på begränsningar av strejkrätten. Vi är många medlemmar som väntar på att LO-TCO-SACO ska offentliggöra det egna vetenskapliga förarbetet till förslaget, då man djupgående analyserat frågan ur en massa olika synvinklar. Men något sådant verkar inte finnas. I de uttalanden LO-TCO-SACO kommenterat förslaget hittar vi inte mycket till riskbedömning. Det är uppenbart att den har fått stryka på foten då det viktigaste varit att i all hast och i tysthet göra upp med arbetsgivarna om begränsad strejkrätt.

Om man studerar det konkreta förslaget blir farorna uppenbara: det öppnar upp för fler fredspliktsinvändningar från arbetsköparna när fackföreningar varslar om konflikt mot företag som redan är bundna av kollektivavtal. Då har AD rätt att döma ut strejker som otillåtna om krav på kollektivavtal anses vara onormala, avvikande eller om krav är om att avtalet ska tillämpas för medlemmarna på arbetsplatsen. Konsekvensen riskerar att bli att arbetsköparna på egen hand bestämmer det avtal som ska gälla på arbetsplatsen och fackföreningsrörelsen har då inte rätten att strejka för ett bättre avtal. Dessa faror har experter som Mats Glavå, docent i arbetsrätt vid Göteborgs Universitet, och Kurt Junesjö, tidigare jurist på LO-TCO Rättsskydd, framfört.

Men förbundsledningarna har tänkt bort alla reella riskantaganden från första början och bedömt förslaget utifrån en tänkt framtid i vilken arbetsköparna kommer acceptera kollektivavtalen. Men som Mats Glavå mycket riktigt påpekat har de svenska arbetsköparna accepterat gränsdragningarna just tack vare dagens strejkrätt. Arbetsköparna vet att dagens regelverk ger fackföreningar en bred rätt att vidta stridsåtgärder om arbetsgivare försöker välja billigare avtal. Då är det absurt att förutsätta att om denna rätt försvagas så kommer arbetsgivarna långsiktigt fortsätta som om ingenting har hänt.

Vi befinner oss sedan decennier i en internationell offensiv från arbetsgivarnas sida mot kollektivavtal och fackliga rättigheter. Denna offensiv har haft stor verkan i Europa. I Grekland har hela den grekiska kollektivavtalsmodellen tvingats ner på knä och i dag arbetar få greker under kollektivavtal. Grekiska företag har avtalat bort kollektivavtalen genom att skriva sämre avtal med lojala arbetstagare. En konkret analys av läget i Sverige säger att framtiden inte alls kommer garantera samförstånd på arbetsmarknaden.

Ett mantra vi hört från förslagets propagandister är att vi måste ha en strejkrätt som säkerställer att den fredsplikt företag köper upprätthålls. Men arbetsgivare får exakt den fredsplikt man köper i dagsläget och så måste det vara om vi inte vill ha en arbetsmarknad helt anpassad efter arbetsköparnas agenda. Tecknar man avtal enbart med en minoritetsorganisation får man en begränsad fredsplikt på arbetsplatserna. Om man som med det lagda förslaget rubbar denna fundamentala logik underminerar man benägenheten hos arbetsgivaren att gå med på bra villkor. Förvägras facket rätten att sluta avtal för medlemmarna säger all progressiv logik att man då måste ha rätt att vidta stridsåtgärder, även om arbetsgivare bundna av ett annat avtal. Detta rör inte bara Hamnarbetarförbundet utan potentiellt har exempelvis Pappers och Elektrikerna — Figeholm 2005 och Sector Alarm 2017 — stått inför sådana situationer. Men möjligheten att strejka för att kräva avtal för medlemmarna har än så länge stoppat företags vilja att välja billigare avtal.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.