Sedan början av 90-talet har andelen arbetslösa med funktionsnedsättning ökat från 8-9 procent till omkring 30 procent. Nästan var tredje arbetslös finns nu inskriven hos Arbetsförmedlingen som funktionsnedsatt, allt i enlighet med borgerlighetens arbetslinje, till vilket pris som helst. Detta säger oss att det är något som är riktigt sjukt på svensk arbetsmarknad.

En ny Samhallsklass, det heter Mikael Färnbos senaste reportage i Magasinet Arena. Reportaget handlar om hur statliga Samhall AB, som startades för att ge funktionsnedsatta med begränsad arbetsförmåga meningsfulla och utvecklande jobb i framförallt tillverkningsindustrin, nu ger jobb i tjänstesektorn för människor som är friska eller nästintill friska. För dem som står längst bort från arbetsmarknaden, och som Samhall en gång startades för, finns det inte längre någon naturlig plats.

Anledningen till att det är fler som med Arbetsförmedlingens ord ”kodas” som funktionsnedsatta beror enligt reportaget på tre saker. För det första så medförde sjukförsäkringsreformen att många människor med funktionshinder flyttades över från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. För det andra; finanskrisen, med så omfattande personalnedskärningar att även funktionsnedsatta med särskilda anställningar också fick lämna. För det tredje: Arbetslivets krav på flexibilitet, social kompetens och produktivitet har ökat till den grad att fler människors funktioner inte anses tillräckliga, utan nedsatta. Arbetet formas inte efter dem som arbetar utan efter vad som ger mest vinst. I den ekvationen sållas väldigt många bort.  

2006 infördes ett vinstkrav på Samhall och därmed började man pressa bolaget till att göra bra business på verksamheten. Den borgerliga regeringen sänkte ersättningen per anställd, vilket i realiteten ställde högre produktivitetskrav på de omkring 20 000 anställda. Idag har Samhall snarare formen av ett subventionerat bemanningsföretag i den växande tjänstesektorn och är en av Sveriges största arbetsgivare.

Redan för 5 år sedan (22/7 2010) skrev Flamman om Samhalluppropet. Uppropet, som startade i Emmaboda, byggde då på ett missnöje med att vinstintresset istället för målen för de funktionsnedsatta styr verksamheten. De anställda upplevde också att svängningen från att ha varit en egen tillverkningsindustri, med enkla uppgifter, på fasta platser till att bli ett bemanningsföretag i tjänstesektorn med resor, hårdare fysiska och psykiska krav, var fel väg att gå. Mycket i Färnbos reportage säger oss att ingenting har blivit bättre sedan dess.

Den borgerliga regeringen blev under 2014 granskad av EU-kommissionen på grund av ersättningen till Samhall. Inte helt ologiskt i ett EU där konkurrensens villkor alltid ska sättas först. Den nuvarande regeringen kan inte bära Alliansens misslyckande mycket längre. De måste sätta ner foten och vara tydliga med vad de vill att Samhall ska vara. Ett företag, vilket som helst som verkar på väldigt förmånliga förutsättningar eller en verksamhet som med schyssta villkor ger funktionsnedsatta arbetsträning och erfarenhet, för att komma ut i arbetslivet. 

Stefan Löfven och hans regering har mycket att bevisa när det kommer till att reformera arbetsmarknaden efter åtta borgerliga år. Att höja A-kassan är bra, men det räcker inte. Allmän visstid ska bort och villkoren för dem som arbetar måste bli tryggare, bättre och uppvärderade. Regeringen Löfven har vidgat Samhalls uppdrag till att också omfatta utförsäkrade och ungdomar från fas 3 samt tillfört 300 miljoner kronor. Det är bra, men räcker det? Hur reformerna ser ut för att återigen skapa en verksamhet för dem som befinner sig allra längst bort från arbetsmarknaden har vi ännu inte sett. Låt oss hoppas att regeringen har en plan för det.