En terrorattack mot ett tåg i den indiska storstaden Kolkata, med över hundra dödsoffer, utlöser en rad händelser som utgör handlingens centrum i Megha Majumdars debutroman En eld, som fått stor uppmärksamhet i engelskspråkig media. Eller är det Facebookstatusen ”om polisen bara såg på medan de dog, betyder inte det att regeringen också är terrorister” som sätter igång det hela? Det är en av romanens huvudpersoner, den unga Jivan, som skriver så, i det upprörda sociala medieflöde som följer på attacken och medierapporteringen. Hon läser om instängda människor som brändes till döds i tåget, och om förtvivlade överlevande och anhöriga. Jivans inlägg, som hon faktiskt spetsar till lite efter att först ha skrivit en status som knappt får några lajks, leder till att hon slås i bojor och häktas. Läsaren får sedan följa vad som händer med Jivan. Men vi möter också en av hennes tidigare idrottslärare, Magister Sir, och den skådespelaraspirerande Lovely, en hijra, en slags transperson som tillhör en grupp som i Indien är socialt stigmatiserad men samtidigt officiellt erkänd som ett tredje kön.

De här tre människornas samtidiga liv sammanfogas, mycket konkret, genom att vi följer dem i korta kapitel. Majumdar använder kapitlen så att hon, precis som händer som flätar någons hår, gör att berättelsens mindre trådar samlas, går omlott om varandra och obönhörligt låses i en gemensam fläta som hänger ihop till slutet.

De tre huvudpersonerna presenteras nästan genast. De är intressanta, skildrade med empati och emellanåt med humor. Ändå är det nog inte personteckningen som är den främsta kvaliteten hos romanen, utan själva flätan. Majumdar gestaltar enkelt, men inte förenklat, en rad problem i dagens Indien. Kanske kan man för kontrastens skull jämföra En eld med Den yttersta lyckans ministerium, av en annan författare som är läst i Sverige och som skildrar liknande dagsaktuella problem, Arundhati Roy. Men där Roys berättande är mångordigt och mångbottnat är Majumdars prosa avskalad. Klar och rak är också Niclas Hvals översättning från originalets engelska.

Vilka är då problemen som romanen visar oss? Ja, enkelt uttryckt ojämlikhet, fattigdom, våldsamt förtryck av minoriteter och korruption. Våra tre huvudpersoner är sammanlänkade genom utbildning och lärande, kan man säga, men även genom ett slags gåvor. Jivan, som har vuxit upp som barn till daglönare i en fattig by långt utanför Kolkata, varifrån familjen flyttar till stan när pappans kropp slitits sönder av arbete, möter av en tillfällighet en kvinna som ser till att hon får gå i en skola där hon får lära sig engelska. Magister Sir noterar henne som en fattig och hungrig elev, han sticker därför ibland till henne mat. Jivan bestämmer sig i sin tur för att lära Lovely den engelska som hon själv, som en av få i slumkvarteren där de bor, nu har fått läsa. Visst upprättas band därmed, men inga av dessa gåvor kan ersätta värdet av verkliga rättigheter. Välgörenhetens väv är inte stark nog.

Dessutom pekar Majumdar med sina tre personer med tre könsidentiteter på deras olika villkor just därför. Men, berättelsen är som sagt inte förenklad, och Magister Sirs väg från att vara en av ett ytterst fåtal manliga anställda på en mindre, välgörenhetsfinansierad flickskola till att tillhöra delstatsregeringens innersta krets går via en tillfällighet som fångar uppmärksamheten hos en kvinnlig partiledare – som snart är delstatens premiärminister. Korruption och klientilism är välkända problem i den indiska demokratin, som är världens största om man räknar antalet röstberättigade. Magister Sirs öden och äventyr i ett hindunationalistiskt parti för honom längre upp i samhällshierarkin, men också djupt ner i ångest och moraliska kval. Jivan tänker, där hon sitter i fängelset om sin förtvivlade situation: ”Hur skulle jag ta mig ur det här. Vem kände jag?” De behöver alla tre navigera i ett system som har specifikt indiska kännetecken på korruption och etno-religiöst våld. Romanen är högst relevant för den läsare som befinner sig i en mycket mindre demokrati, långt väster om Kolkata. Magister Sir betraktar de sociala mediernas betydelse för val- och opinionsmaskineriet, och Lovely bärs från sin utsatta position till kändisstatus genom klipp som hon delar på Whatsapp. Men till vilket pris? Vem måste kastas under bussen, eller brännas på tåget, för att någon annans status ska flyta uppåt genom bruset? Megha Majumdar, nu redaktör på en amerikansk litteratur­tidskrift, fokuserar i debuten helt på sin uppväxtstad Kolkata. Därmed säger hon mycket om Indien och ännu mer om vår samtid. Jag läser gärna mer.