Inför WTO-mötet i Hongkong om ett par veckor sprider sig en lätt panik i Washington och Bryssel. Motsättningarna mellan G7 – imperialisterna – och G20, ledda av Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika gör att förhandlingarna kan gå i stå. I veckan som gick gjorde EU ett utspel som man sade var seriöst menat. Man lovade att öppna jordbruksområdet betydligt i utbyte mot öppningar från G20 på industri- och tjänstesidan.
Problemet är att jordbruksområdet bara står för 7% av världshandeln mot 20% för tjänstehandeln och resten för industri- och mineralprodukter. Hela schemat visar hur perversa handelsmönster man söker främja. Länder, där befolkningsökningen fram till 2050 kan väntas bli 3 miljarder och där det stora problemet är livsmedelssäkerhet, erbjuds att exportera mat. Koalitionen EU/USA – med ekonomier som arbetar under sin kapacitet – vill starta storskaliga jordbruksföretag i övriga världen, vilket drabbar viktiga
mekanismer för självförsörjning med mat.
De kräver också att offentliga tjänster ska kunna köpas upp av storföretag med bas i G7. De bjuder lite i utbyte mot mycket. Deras bud skärper en redan felaktig struktur. Vad tjänar t.ex. Brasilien, vars export till 56% består av verkstadsprodukter, på att skogar reduceras för att ge plats åt stora boskapsfarmer med exportambitioner. Detta i ett land där 30% av barnen får för lite att äta och där senaste året en yta av 26.000 kvadratkilometer med 1,3 miljarder träd kalhuggits i regnskogen. Klimat kan inte exporteras, bara förstöras.
Handelsminister Östros och näringslivsgeneralen Treschow har begått en gemensam artikel i Financial Times, där de vädjar till G20 om öppning i förhandlingarna. Om Östros inte varit så insnörd i kapitalets ideologiska mantel, borde han insett, att frihandel bara fungerar mellan jämlikar, att handel i vissa former är destruktiv för miljö och människor och att redan frihandelsteorins fader, David Ricardo (död 1823), ansåg låglönekonkurrens vara ekonomiskt felaktig och dessutom omoralisk.