Medan omvärlden nu med rätta förfasas över islamistarmén Islamiska statens (IS) framfart verkar Turkiet mer oroat över kurdiska självständighetskrav och sin egen militära konflikt med PKK (Kurdistans arbetarparti).
Det framgår allt mer tydligt att landet spelar ett fult spel – med kurderna i Kobanes liv som insatser. Turkiets regering verkar hellre vilja se att IS tar över de kurdiska områdena än att det självstyre som har rått där ska få fortsätta och ge kurderna i Syrien och Turkiet stärkta positioner i framtida självständighetskrav.
Mitt under brinnande angrepp från islamistarmén IS stänger Turkiet inte bara gränsen till de kurdiskt kontrollerade områdena längs den turkiska gränsen, uppgifter i turkiska dagstidningen Hürriyet under tisdagen gör gällande att de till och med har angripit mål som de betraktar som PKK-kontrollerade.
Därmed har de aktivt bidragit med krigshandlingar mot de redan utsatta kurdiska trupperna. Den turkiska isoleringen av de kurdiskt kontrollerade områdena drabbar försvarskrafterna YPG (Folkets försvarsenheter) hårt, de kan inte fylla på reserverna av mat och ammunition och verkar i skrivande stund ha förlorat ungefär halva staden i hårda stadsstrider med IS. Dessutom förvägrar Turkiet genomresa för de frivilliga från resten av världen som vill ansluta till YPG-truppernas försvar.
Att de kurdiska områdena, styrda av syrisk-kurdiska partiet PYD (Demokratiska förbundspartiet, fritt översatt), har behandlats så illa av Turkiet men även av USA har troligen att göra med den starka kopplingen till det terroriststämplade PKK att göra men även med det faktum att de hittills har vägrat att ingå under den syriska oppositionens paraply i striderna mot Assad-regimen. Istället har de satsat på att utveckla ett självstyre och har framgångsrikt förhandlat fram vapenvila med båda parter. Ett rimligt agerande utifrån sin egen agenda som tyvärr har gjort att de har anklagats för ”samarbete” med Asssad och därmed inte kunnat åtnjuta det stöd som de har förtjänat.
Faktum är att PYD har haft goda skäl att inte ingå i oppositionens allians. Dels har de angripits hårt av oppositionstrupper, enligt många uppgifter ofta värre an av regimens trupper, och dels vägrar oppositionen att erkänna minoriteters rättigheter i ett framtida Syrien. Istället har PYD satsat på civilproduktion av cement för att bygga ut staden, civil polis för att upprätthålla säkerheten och gjort i relation till sin omgivande politiska miljö demokratiska reformer, bland annat vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.
Samtidigt verkar USA:s bombningar göra lite för att stoppa IS framfart. Enligt tyska Der Spiegel träffar bara var tionde bomb sitt mål på grund av IS förmåga att gömma sig bland civila. Istället för att försvagas verkar IS styrka bara öka för var dag som går. Det är en mycket oroande utveckling och ett fall för Kobane skulle ytterligare stärka IS.
Osannolikt nog verkar det fortfarande finnas stater och företag som köper olja av IS från IS-kontrollerade områden. Sverige måste inom EU och FN agera för att IS omedelbart isoleras totalt. Vapenleveranserna till IS måste upphöra omedelbart.
Dessutom måste Sverige framför allt verka för att Turkiet pressas att öppna sina gränser, såväl för kurdiska flyktingar från striderna som för mat och vapen- och ammunitionsleveranser till de hårt utsatta kurdiska försvarskrafterna i städerna. Sveriges regering kan också skyndsamt öka de humanitära insatserna i området, det behövs massiva insatser för att lindra det lidande som civilbefolkningen utsätts för i ett synnerligen grymt inbördeskrig.
