Stål är basen för mycket av det vi gör. Det visste man för hundra år sedan och ledaren för den nya rådsunionen i öster antog namnet Stalin, Stålmannen. Bilar, fartyg, hus och infrastruktur har länge byggts med stål som grundmaterial. Men nu måste det ersättas med något som inte förstör vår atmosfär. Utsläppsfria metoder för järnframställning är i bruk först om ett halvsekel. Vi kan inte vänta så länge.

Det främsta ersättningsmaterialet heter trä. Det har i olika grader av förädling visat sig kunna ersätta järnet på alla områden. Samtidigt vet vi att jordens skogar måste räddas från nedhuggning i den omfattning som nu pågår, eftersom träden tar hand om mycket av den koldioxid vi släpper ut. Vi måste alltså vara mycket noga med hur vi använder det trä som vi avverkar, och räkna ut precis hur mycket vi ska våga ta ut ur skogarna. Mycket talar för att vi då blir tvingade att skära ned drastiskt på vår omfattande konsumtion av allt möjligt onödigt.

Vänsterpartiet är ännu kvar i den västerländska religion som tutar i oss att framtidens välstånd och välfärd måste sökas i expansion av alla verksamheter på alla ledder. ”Här har vi ett problem – låt oss bygga bort det!” Så lyder en grunddogm i denna religion. Vårt parti måste våga vara det första i den politiska historien som klart uttalar att denna tro måste överges.

Sverige har bra järnvägar och de tar oss dit vi vill på kort tid. Bilparken minskar med tre fjärdedelar när fordonen utnyttjas optimalt. Vi har många hus i vårt land, men vi bor onödigt stort. Normen kan utan problem sättas till 20 kvadratmeter per person. Nybyggandet av bostäder kan därmed pausas under lång tid medan vi flyttar ihop oss. Trycket av kommande flyktingströmmar kan så klart komma att ändra på det tidsperspektivet.

Skulle vi överge våra krav på rättvisa och demokrati i och med att vi ställer in vår medverkan i kapitalismens vansinne? Det tror jag inte för ett ögonblick. Tvärtom är klimatkatastrofen arbetarrörelsens stora chans. Nu måste vi ta den.