I Malmö driver kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) frågan om att stoppa asylsökande från att bosätta sig i kommunen. Och han är inte ensam. Flera invandrartäta kommuner söder om Stockholm vill begränsa asylsökandes rätt att bosätta sig var de vill. 17 kommuner kräver i en skrivelse att staten ska ta hela kostnaden för de asylsökande.
Dunia Hussein från Irak riktar hård kritik mot förslagen.
Migrationsminister Barbro Holmberg har presenterat en rad förslag på ändringar av den svenska asylpolitiken.
Bland annat handlar det om att efter avslag, stoppa rätten till ny ansökan och att ”korta väntetiderna”.
Men Holmberg går även kommunalpolitiker som Ilmar Reepalu till mötes. När Reepalu för drygt två år sedan vände sig till regeringen med sitt förslag om ”asylstopp”, avvisades han begäran. Idag kräver flera kommuner runt om i landet att regeringen ska slopa rätten till eget boende, EBO.
EBO-lagen infördes 1994, och innebär att asylsökande får bidrag från staten för att själva ordna en bostad.
Nya regler från december 2002 försämrade statens ersättning till kommunerna, som menar att de inte har råd att ta emot fler asylsökande. Ett av Reepalus argument för att strypa inflyttningen är att den bidrar till segregationen, och att vissa områden, framförallt Rosengård i Malmö blir för tätbefolkade.
1997 kom Dunia Hussein och hennes familj till Sverige från Irak. De fick vänta i sju månader på uppehållstillstånd. Under tiden valde de själva att bostätta sig i Fittja i Stockholm, där de även bor idag.
De har släkt som bor i Skärholmen, bara några stationer från Fittja. Hussein är kritisk mot att kommuner och regering nu vill ta bort den valmöjligheten.
– För det första handlar det om alla människors rätt att välja var de vill bo. För det andra tror jag inte att detta är ett sätt att motverka segregationen. Det hjälper inte att förbjuda folk att bo var de vill.
Hon säger att det kan vara svårt för utlandsfödda personer att bosätta sig i mer ”svenska områden”. Det går inte bara att placera människor i ett visst område och hoppas på integration. Hussein berättar om en bekant som bor i Salem.
– Hon har bott där i flera år och hon trivs, men trots detta känner hon sig utanför. Man känner sig inte välkommen. Dessutom är det självklart att man vill bo i samma stad som folk man känner.
Att motverka segregation är bra, men bara om både svenskar och invandrare är öppna, menar Hussein.
Problemet ligger djupt rotat. Hon tar skolan som exempel.
– Unga människor sitter uppdelade i klassrummen. Jag tror att vi måste arbeta med integration på flera sätt, men inte genom att tvinga människor att bo på vissa platser.
Barbro Holmberg och kommunalpolitikernas förslag bryter dess-utom mot den europeiska konventionen. ”Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort.” Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, protokoll 4, artikel 2.
