Ledare/Nyheter 09 augusti, 2021

Serge Halimi: Vaccinpassen leder oss mot en digital diktatur

De franska vaccinpassen är tänkta att öka incitamenten att låta vaccinera sig. Men framför allt påskyndar de språnget in i det digitala övervakningssamhället.

Välkommen till västra Kina! Världshälsoorganisationen rekommenderar att världens länder övertygar sina medborgare om den oförnekliga nyttan med covid-19-vaccinet, i stället för att använda tvingande metoder. Men Emmanuel Macron valde en annan väg. Denne president, som aldrig tröttnar på att kritisera ”illiberalismen”, ser bara de medborgerliga rättigheterna som en justerbar variabel. De är ändå försumbara och dömda att inskränkas av varje akut kris, vare sig det handlar om hälsa, säkerhet eller krig.

Att förbjuda miljontals människor att ta tåget, beställa mat på terrasser eller se en film på bio ifall de inte kan bevisa att de inte är smittade genom att tio gånger om dagen visa sitt identitetskort, som ibland måste bekräftas av affärs­idkaren själv, innebär att vi har hamnat i en annan värld. Den världen existerar dock redan. I Kina. Där bär poliser VR-glasögon som är kopplade till värmekameror på deras hjälmar, som hjälper dem att identifiera en febersjuk person i en folkmassa. Är det det vi eftersträvar också?

I vilket fall accepterar vi på ett ganska okritiskt sätt den accelererande invasionen av digitala spårningstekniker i våra privat- och yrkes­liv, i våra sociala interaktioner, i våra politiska val.

På frågan om hur vi, ifall vår telefon hackas, kan undvika att våra uppgifter används som vapen riktade mot oss svarade Edward Snowden: ”Vad kan människor göra för att skydda sig mot kärnvapen? Mot kemiska eller biologiska vapen? Det finns industrier, hela sektorer, för vilka det inte finns något skydd, och det är därför vi försöker begränsa deras utbredning.”

Macron föreslår dock motsatsen till det, genom att påskynda ersättandet av mellanmänskliga kontakter med en snårskog av administrativa sajter, robotar, telefontjänster, streckkoder och appar.

Hädanefter kommer en bokning av en biljett eller ett köp online att kräva både ett bankkort och att man uppger sitt mobilnummer eller till och med sitt civilstånd. För inte särskilt länge sedan kunde man ta tåget och förbli anonym, ta sig genom en stad utan att filmas, och känna sig så mycket friare som man inte lämnade några spår efter sig. Och trots det skedde redan då kidnappningar av barn, terrorattentat, epidemier – och till och med krig.
Försiktighetsprincipen känner ingen gräns. Är det till exempel försiktigt att umgås på en restaurang med en person som skulle ha kunnat resa till Mellanöstern, upplevt feberyra, deltagit i en illegal demonstration eller besökt en anarkistisk bokhandel?

Risken att man inte avslutar sin måltid på grund av en bomb, en kalasjnikov-attack eller ett slag i ansiktet är inte jättestor, men den är heller inte noll…

Kommer varje kund att i framtiden behöva visa upp ett ”civilpass” som garanterar affärsidkaren att vederbörande har ett fläckfritt kriminalregister och polisens godkännande?

Därefter skulle de lugnt kunna promenera i ett museum över de medborgerliga rättigheterna, som då fogats till ”Republikens förlorade territorier”.


 

Serge Halimi är chefredaktör på Le Monde diplomatique där texten tidigare är publicerad.

Översättning: Jonas Elvander
Kommentar/Kultur 21 mars, 2025

Steve Bannons arm i luften. Stillbild från februari i år under Conservative Political Action Conference i USA. Foto: American Conservative Union/Reuters.

Vad händer när hundvisslor ersätts av mer öppen extremism? Journalistiken behöver presentera alternativa förklaringar till orättvisor som stärker demokratin i stället för att hota den, menar Jesper Olsson.

Och så var det dags igen. Vi hann knappt smälta att Elon Musk höll ett tal som kulminerade i två hitlerhälsningar förrän Steve Bannon upprepade gesten. Sedan dess har kontroverserna hopat sig. När övertrampen i det offentliga rummet blir allt grövre och vanligare, blir det svårare att stoppa fascismens framtåg.

Kan vi fortfarande vända utvecklingen, eller har vi redan nått en punkt där desinformation och fascistiska tendenser inte längre kan bemötas effektivt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 20 mars, 2025

Bojkott väcker motstånd mot matoligarkerna

Butiken Matdax i Högdalen ägs inte av någon av Sveriges stora matkedjor. Foto: Liz Fällman.

En folkrörelse har bildats på sociala medier, med målet att inte handla hos livsmedelsjättarna under vecka 12. Men Niklas Zandén, professor i företagsekonomi, ifrågasätter om vi kan sänka de skenande matpriserna genom att rösta med plånboken.

– Jag har aldrig sett så mycket folk här förut, skrattar en förbipasserande kvinna in i sin handsfree.

”Här” är Matdax i Högdalens förortscentrum, vägg i vägg med Tropique (en kiosk med skylt-tillägget ”den exotiska butiken”) och mittemot närlivset Matgrossen, där småbarnsföräldrar står i vårsolen och klämmer på färska grönsaker från lådorna utanför.

Totalt har Matdax tre butiker i södra Stockholm, som ingår i samarbetet Den svenska matrebellen, tillsammans med ett 70-tal matbutiker som gått ihop för att ”utmana de stora blocken i handeln”.

50-åriga Rezan handlar ofta här, trots att hon bor i Huddinge. Hon känner till kampanjen mot livsmedelsjättarna, men kände sig ändå nödgad att svänga förbi Ica bredvid för att komplettera med vissa varor. 

– Men jag märker att det är extra många här nu.

Studenterna Ester och Josefin, som drar en stor kundkorg tillsammans, deltar mer helhjärtat i den bojkott som pågår under vecka 12.

Rött. Chokladaskar på rea inne på Matdax i Högdalen. Foto: Liz Fällman.

– En av de första grejerna jag kommer ihåg blev sinnessjukt dyr var purjolök, berättar Josefin.

– Det är så gott, jag gör ofta en asiatisk kålsallad på det. Men det gick ju bara inte längre.

Initiativet började som ett Tiktok-klipp, som 47-åriga Annika Morina i Knivsta gjorde i affekt efter att hon märkte att priset på tomatpuré ökat med över 50 procent. I dag har originalvideon hundratusentals visningar, och uppmaningen har spridits till en rörelse över hela landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 20 mars, 2025

Få av Foodoras bud omfattas av kollektivavtal

2023 flyttades alla cykelbud i moderbolaget Foodora AB till underbolaget Foodora Logistics - och då följde Transports kollektivavtal med. Foto: Mickan Mörk/TT.

För fyra år sedan tog matleverans-appen Foodora ett ”banbrytande steg” genom att bli det första gigbolaget att teckna kollektivavtal med Transport. Nu kan Flamman avslöja att endast en liten minoritet av dem som levererar bud genom appen omfattas av avtalet.

I februari 2021 blev Foodora AB det första gigbolaget att teckna kollektivavtal, något som kallades ”ett banbrytande steg för hela gigekonomin” av förbundets ordförande Tommy Wreeth.

Senare samma år kunde SVT avslöja att stora delar av företagets personal inte omfattades av avtalet, som exkluderade såväl bilbud som lagerarbetare. Bara ett halvår efter att avtalet tecknats omfattade det mindre än hälften av de 4 500 buden inom koncernen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Reportage 20 mars, 2025

Tills politiken skiljer oss åt

Foto: Lisa Mattisson.

Flamman träffar opinionsvärldens mest omaka par för att se om kärleken verkligen kan övervinna allt.

Kvällen innan första dejten hör Max Jerneck nervöst av sig till sin syster. Hon har pluggat i Uppsala med hans Tinderflirt Linda, och kanske kan ge ett tips i sista minuten.

– Det blev hundra ”hahaha” i chatten, berättar Max.

Systern svarade: ”Hon är extremt smart, extremt snygg, men helt besatt av Nato.”

– Hade du ditt Natohalsband på dejten också? frågar han och tittar mot kvinnan som numera är hans fru.

– Nej, men på min Twitterbild. Det var en orange ubåt, och så stod det ”Nato, fuck yeah.”

Jag är hembjuden på middag hos opinionvärldens mest omtalat omaka par. Som tillförordnad politisk chefredaktör på Expressen skriver Linda Jerneck ledartexter som ”I vänstern gör man tumme upp åt hatet” (24/9). Hennes make Max Jerneck är hållbarhetsforskare och utredare på fackliga tankesmedjan Katalys, som skrivit att ”Folkhemmet byggdes med lånade pengar, Magdalena Andersson” (Aftonbladet, 17/12).

Om jag hade brunnit för det finanspolitiska ramverket så hade vårt äktenskap varit svajigt.

Barnen, fyra och ett, är hos barnvakter och föräldrarna har lagt sin sällsynta ensamkväll på det mest romantiska man kan tänka sig: att prata om kärleken med Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika/Utrikes 19 mars, 2025

Parlamentsledamöter i Ungerns nationalförsamling protesterar med rökfacklor mot förbudet mot Pride. Foto: Boglarka Bodnar/MTI via AP.

I den ungerska ledarens aggressiva tal ekar de mörkaste kapitlen i landets historia. Med det nya förbudet mot Pride har den konservativa regeringen tagit det definitiva steget bort från demokratin.

En solig februarilördag i centrala Budapest bevittnade jag en ovanlig manifestation. De aktivister med banderoller och slagkraftiga ramsor som man vanligen ser vid demonstrationerna lyste denna dag med sin frånvaro.

I stället var det ett par tusen propert klädda medborgare som tågade från det gamla Justitiepalatset (talande nog under helrenovering) till justitieministeriet för att höra domare och domstolsanställda uttrycka sin oro över hoten mot domstolarnas oberoende, mot rättssäkerheten, mot själva demokratin

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 19 mars, 2025

”Jag är själv tornedaling!”

Svenska staten, Sametinget och Tornedalingarnas riksförbund står åtalade i Anders Sunnas iscensatta rättegång på Luleå konsthall. Foto: Eva Åström.

Konsthallen i Luleå är omgjord till rättegångssal med staten på den anklagades bänk. Men att Anders Sunnas utställning skulle polisanmälas för hets mot folkgrupp av Tornedalingars riksförbund såg han inte komma.

Han började sälja teckningar när han var sex år gammal. Hans första konstutställning visades i Pajalas Folkets hus. Då var han 13 år gammal. Nu, fyllda 40 år, har hans verk visats på flera prestigefyllda museer, gallerier och biennaler med ett stort internationellt genombrott på Venedigbiennalen 2022.

Anders Sunna är aktuell med en separatutställning på Luleå konsthall och det är också där jag fångar honom, sittandes lugnt med en kaffekopp några dagar före vernissaget, sneglande under lugg med ett snabbt hej: ”Länge sedan sist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage/Utrikes 19 mars, 2025

Farmödrar och fotbollsfans förenas mot Milei

För många av de äldre deltagarna i demonstrationen väcks minnen från sjuttio- och åttiotalets militärjunta. Foto: Juan Valeiro/ lavaca.org

Ett hundratal demonstrerande pensionärer i Buenos Aires möttes av långt fler kravallutrustade poliser. Nu har rörelsen växt till en massprotest. För de gamla väcker våldet från polisen minnen från militärdiktaturen. ”Det är som en film man redan sett”, säger den pensionerade barnläkaren Miguel Merlo.

Den äldre mannen fattar tag i min arm och hejdar mig när jag passerar i trängseln. Samtidigt håller han om sin egen arm och visar. Kroppen skakar i chock.

– Det ena polisledet började attackera, de knuffade mig, jag snubblade och föll. Jag täckte mitt huvud med armen, men de fortsatte att knuffa. Sedan slog de mina kamrater, berättar han.

Miguel Merlo är pensionerad barnläkare, en gång chef för neonatalavdelningen på sjukhuset Vicente López y Planes.

Han föddes i en arbetarfamilj och säger att han valde läkaryrket för att hjälpa andra, men han var också ung i ett land där en militärdiktatur nyligen tagit makten.

– Vi organiserade en studentstrejk på universitetet. Det var många studenter som hade försvunnit, berättar han om juntans tid vid makten på 1970-talet.

– Vi visste om det, men jag tror att vi inte hade en ordentlig uppfattning av vad som faktiskt skedde. I varje grannskap saknades någon. En gång blev jag och mina kamrater misshandlade av poliser utanför universitet.

Om man vill förstå det som händer i Argentina idag – det politiska motståndet på gator och torg och polisvåldet som nu blossat upp – är försvinnandet av 30 000 människor under diktaturen själva smärtpunkten, men också det trauma som format en snart 50 år gammal obruten uppvisning av trots, mod och hopp.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 18 mars, 2025

Sveriges dyraste mataffär har allt – utom en bojkott

Baronen i Vasastan rankas ofta som Sveriges dyraste matbutik. Foto: Magnus Bjerg Sturm.

På Ica Baronen i Vasastan kostar fryspizzan 150 spänn – och inflationen är något andra får syssla med.

Jag bor i ett parallellsamhälle i Stockholm. Här i området kan du gå veckor utan att någonsin träffa någon som inte har ungefär samma bakgrund, livssituation och ekonomiska förutsättningar som dig själv.

Första gången jag skulle kolla in min nya lokala mataffär efter att jag flyttat till Vasastan möttes jag av vad som bäst kan beskrivas som Dubai-versionen av Ica. Det är för övrigt också samma affär som Anna Kinberg Batra handlade oxfilé i för skattepengar.

Affären heter Ica Baronen och är Sveriges dyraste mataffär. Där handlar mina grannar fryspizza för 150 kronor. Det finns också olivolja för samma summa och en kyl med endast störkaviar. Själv hyr jag bil och månadshandlar på lågprisaffären Matdax i Hökarängen där olivolja fortfarande bara kostar en femtiolapp.

Nej, inte till Flamman. Jag vet ju er historia. Stalinism och taggtråd

Sedan jag upptäckte att Baronen rankats som Sveriges dyraste mataffär har jag försökt undvika att handla här. Men de få gånger jag behövt akuthandla något har det alltid varit proppfullt med folk. Vad är det för människor?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 18 mars, 2025

Tyst minut avbröts med ljudkanon: ”Terrorism”

Hundratusentals människor samlades i Belgrad i lördags för att protestera mot regeringen. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Efter månader av demonstrationer samlades hundratusentals människor i Belgrad under lördagen. Nu kräver en namninsamling att FN utreder om användandet av ljudvapen mot demonstranterna bröt mot mänskliga rättigheter.

Panik utbryter i Belgrad under lördagskvällen, när ett högt ljud sveper genom demonstrationståget i den serbiska huvudstaden. Demonstranterna, som samlats för att hålla 15 tysta minuter, springer snabbt mot trottoarerna. Vissa äldre deltagare faller omkull i tumultet.

– Det var en helt fredlig protest, säger Savo Manojlovic, aktivist och medlem av Belgrads kommunfullmäktige för organisationen Kreni-Promeni.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 18 mars, 2025

De ger nytt liv åt pannor och pinaler

Peter Foberg, 49, har ett vindsrum fullt av gamla verktyg till salu – och Bluetooth-anpassar gamla radioapparater. Foto: Idun Nilsson.

Är slit-och-släng-samhället på väg mot historiens soptipp? Flamman träffar två eldsjälar som ger allt från grytor till radioapparater förlängt liv – och tycker sig se ett allt större intresse för återbruk och hantverk.

– Det började mer som terapi. Att ge mig ut och leta stekpannor, organisera och ta hand om saker, tog mig ut ur hemmet. Att återställa dem blev symboliskt för restaureringen av mig själv, tillbaks till en funktionsduglig människa.

För Uppsalabon Joel Bergqvist, 37, är restaureringen av gjutjärn ett passionsprojekt, och han jobbar fortfarande som kock för att få ekonomin att gå runt. Men intresset började som en flykt från jobbet – och hans eget mående.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr