Det är sommarkväll på en uteservering i Visby. Jonas Sjöstedt blir utfrågad av Popvänstern. Han talar om att demokratisera arbetsplatser och slänger sig med begrepp som ”alienation”. Ett par timmar tidigare har han hållit sitt Almedalstal och talat om precis samma saker, men utan att nämna just de orden. Att kunna anpassa budskapet efter publik och kommunicera V-politik på ett mer oväntat sätt är en styrka hos Jonas Sjöstedt. I Sjöstedts Almedalstal var det till exempel vänstern som stod för frihet och mångfald, som traditionellt brukar användas av liberaler.
Av de Almedalstal som hållits hittills under veckan har Jonas Sjöstedts varit det mest visionära. Den absoluta tyngdpunkten i talet låg på vinster i välfärden och hur V vill förbättra välfärdssektorn. Genom att utgå från Jeanette som arbetat inom kommunal hemtjänst som såldes till en vinstdrivande aktör skapade han en berättelse. Både om hur samhället ser ut i dag och hur Vänsterpartiet vill förändra det och han knöt samman det med en rad viktiga vänsterfrågor.
Vänsterpartiets stora utspel handlade om vinster i välfärden. Partiet föreslår stöd till anställda som vill skapa kooperativ av verksamhet som i dag är vinstdriven. Vid sidan av det vill partiet införa ett särskilt stöd för att anställda i offentlig sektor ska få mer inflytande över sitt arbete.
Utspelet får ses som ett svar på kritiken från vinstförespråkare som brukar dra upp hur stelbent och i vissa fall illa fungerande den offentliga sektorn var tidigare. Genom förslaget vill Vänsterpartiet också bevara mångfalden inom välfärden, något som inte är helt okontroversiellt inom V. Det är också ett mer ideologiskt utspel än vad det kan verka vid första anblicken. Demokrati på arbetsplatsen är något som inte har lyfts i den allmänna debatten på decennier.
Frågan är om det är tillräckligt handfast för att verkligen entusiasmera väljare i deltids- och timvikarieträsket, som kan ha svårt att se den horisont som V målar upp. Hittills verkar det i alla fall ha fått bra spinn i medier.
Utöver vinster i välfärden ägnades klimatfrågan en förhållandevis stor del av talet. Självklart var även nazisternas närvaro i Almedalen och SD något som nämndes.
Saknades något i talet? Man kunde kanske önskat att feminism fått ett ännu större utrymme.
Sjöstedt konstaterade att ge hundratusentals kvinnor inom välfärdssektorn större makt på sin arbetsplats är kraftfull feministisk politik. Det är helt sant. Men han hade också kunnat knyta an mer till kvinnors frigörelse och brist på makt. Vad gör det till exempel med en relation om den ena parten har för låg lön och för osäkra villkor för att kunna klara sig på egen hand? Det är den typen av fördjupad vänsterorienterad feminism som V bör utveckla för att verkligen komma fram som ett feministiskt vänsteralternativ till Fi.
Det är ett bra läge för Vänsterpartiet inför höstens val. Partiets taktik, att ständigt påminna om att Vänsterpartiet är den enda garanten mot vinster i välfärden och borgerliga ministrar i regeringen är förmodligen klok.
Det är tydligt att Vänsterpartiet vill sitta i regering. Men även om så inte skulle bli fallet behöver det inte vara negativt för partiet. Enhedslisten i Danmark har till exempel tjänat på att ses som oppositionen från vänster som den socialdemokratiskt ledda regeringen tvingats söka stöd hos i vissa frågor. Ett skräckexempel från från samma grannland är Socialistisk Folkeparti. När SF tvingades lämna regeringssamarbetet efter ett uppror i den egna riksdagsgruppen höll partiet på att implodera i en svekdebatt. En viktig skillnad mot Danmark är att V lovat att inte sätta sig i regering med ett borgerligt parti. Men det visar ändå hur viktigt det är för ett vänsterparti att förankra ett regeringssamarbete hos medlemmarna. Vänsterpartiet är ett parti med många starka viljor och det kommer att krävas fingertoppskänsla i kompromissandet.
Men det är en fråga som inte kommer att bli aktuell än på ett par månader. Just nu jublar vänsterpartister i Visbynatten.
