I år är det tio år sedan Sara Danius meddelade att Nobelpriset i litteratur skulle gå till Bob Dylan. Tillkännagivandet kom som en bomb. En musiker?
Debatten som följde var trist men kanske en nödvändig exeges av frågan: är musik verkligen litteratur?
Självklart.
På samma sätt som poesi och teater har en stark muntlig tradition, har musiken det. Däremot är det sällan som den muntliga delen betonas i nobelsammanhang. Musik är ju trots allt någonting man lyssnar på: urkällan till texten är därför inget papper som gömmer sig i Dylans skrivbordslåda. Det är rösten. Därmed är orden och sången intrasslade i varandra.
Trots kontroversen öppnade priset ändå upp för att ytterligare någon artist kunde bli tänkbar i framtiden. Men vem förtjänar det? Här kommer några förslag.
Kendrick Lamar
39-årige Kendrick Lamar, född i Compton, Kalifornien, är den yngsta kandidaten på listan. Hans texter rymmer ett spektrum av erfarenheter men handlar framför allt om hans uppväxt som svart man i ett våldsamt USA. Textraderna genomsyras av denna verklighet: ”I come from a generation of pain, where murder is minor”, som han rappar på ”The Heart Part 5”. De breda penseldragen såväl som detaljerna och det poetiska arvet gör den Pulitzerbelönade rapparen till en självklar kandidat.
Låtar: ”Sing About Me, I’m Dying of Thirst” och ”The Blacker The Berry”.
Elizabeth Fraser
Cocteau Twins-sångaren Elizabeth Fraser är känd för sin skimrande ljudbild, intuitiva sång och för att sätta känslor före logik, lite som musikens Gertrude Stein. ”When mama was moth, I took bulb form / Body electric / Writhe in vain”, väser hennes stegrande sång. En orädd artist som målar impressionistiskt med sina ord och tänjer språkets gränser.
Låtar: ”Cico Buff” och ”When Mama Was Moth”.
Outkast
Duellerande hiphopverser, en ljudbild som växlar mellan kommersiellt och experimentellt. De excentriska figurerna Big Boi och André 3000 är hiphopens svar på Lennon och McCartney. Att belöna Outkast vore intressant, och bryter mot idén om att texter enbart författas av en person. Även på dubbelalbumet Speakerboxxx/The Love Below insisterade de båda på att närvara: ”We done split it down the middle so you can see both the visions / Been spitting it damn near 10 years, why the fuck would we be quitting?”
Låtar: ”Rosa Parks” och ”Da Art of Storytellin’ [Part 1 & 2]”.
Sade
Jovisst är det smörigt, känsloladdat, arkaiskt. Sade Adu nämns sällan som textförfattare men kanske är hon den enda efter Leonard Cohen att komma så nära en mikrofon att avståndet mellan lyssnaren och talaren suddas ut. Språket är direkt och fullständigt naket. Som på låten ”Like a Tattoo” där ett slumpmässigt möte och en skamfull bekännelse leder till det poetiska, upprepande, smattrande ”I wear it like a tattoo / I wear it like a tattoo / I wear it like a tattoo”.
Låtar: ”The Sweetest Taboo” och ”Like a Tattoo”.
Morrissey
Mannen som alla älskar att hata men vars talang är svår att förneka. Något han själv är högst medveten om, som på låten ”Frankly, Mr. Shankly” där hans protagonist konstaterar: ”I want to go down in musical history.” Få textförfattare är lättare att relatera till. Ta bara hans vackra titlar som ”William, It Was Really Nothing” eller ”Please, Please, Please Let Me Get What I Want”. Dessutom är hans textuella landskap fyllt med litterära referenser att sätta tänderna i.
Låtar: ”Bigmouth Strikes Again” och ”Cemetery Gates”.
Troligast – om föregångaren Dylan skulle få efterföljare – går priset till Joni Mitchell eller Patti Smith. Lyssna bara på Mitchells otroliga berättarbegåvning om hjärtekross på ”A Case of You”: ”Oh, I could drink a case of you, darling / And I would still be on my feet”. Eller hur Smith kan trolla fram en beskrivning av stjärnhimlen: ”It was as if someone had spread butter / On all the fine points of the stars.”
Men svaret på frågan då? Är sång litteratur? Så klart är det The Bard själv som har bästa svaret, så som han sade i sin Nobelföreläsning:
”But songs are unlike literature. They’re meant to be sung […] not read on a page”,
Till skillnad från litteraturen är sången till för att sjungas, inte för att läsas på en sida.
