Blödande sår, hjärnskakning och en hand så svullen att tummen inte gick att röra. Händelserna registrerades som tillbud i Stockholms skolor – trots att kommunen själv definierar ett tillbud som en händelse där ingen skada uppstått.
”Jag försöker lugna eleven och förhindra utfall och blir då riven på min vänstra hand. Tre mindre sår som blöder.”
Så beskriver en anställd i Stockholms stad en händelse på jobbet i september förra året.
Den registrerades som ett tillbud.
En annan rapport beskriver hur en anställd blev ”svullen på handen och kunde inte röra tummen”.
Också den registrerades som tillbud.
Flamman har gått igenom samtliga 323 tillbud som registrerades av Stockholms stads utbildningsförvaltning med händelsedatum i september 2025. I materialet återkommer rapporter där anställda själva beskriver sår, smärta, sjukdom och andra fysiska och psykiska besvär.
Samtidigt definierar utbildningsförvaltningen själv ett tillbud som ”en oönskad händelse som kunde ha lett till skada – men ingen skada uppstod”.
Ett av fallen inträffade på Matteusskolan.
En lärare försökte skilja elever åt när situationen eskalerade. En elev hotade att slå läraren med en tjock pinne, tryckte den mot hennes hals och krävde att få nyckeln till ett rum där två andra elever hade gått in.
Om personskador registreras som tillbud i stället för arbetsskador blir statistiken enligt Järvholm missvisande.
När eleven inte fick nyckeln kastade han pinnen mot personalen. Därefter flög böcker, pennor och en stor pennvässare genom rummet.
Till slut kastade eleven en porslinsmugg som träffade läraren i tinningen.
Läraren åkte till sjukhus och var hemma från arbetet i tre dagar med en lätt hjärnskakning.
Händelsen finns bland utbildningsförvaltningens tillbud.
På Hammarbyskolan Norra försökte tre pedagoger samma månad avvärja en elevs utfall mot andra elever. En pedagog fick två sparkar i huvudet. En annan sparkades på benet så att ett gammalt sår gick upp.
Även dessa händelser registrerades som tillbud.
Det går inte att enbart utifrån händelsebeskrivningarna slå fast att varje sådan rapport har klassificerats fel. Men materialet väcker frågan om var gränsen mellan tillbud och arbetsskada egentligen dras.
Det handlar inte bara om våld.
”Jag har svimmat, utmattad och varit sjuk på grund av all press”, skriver en anställd i en annan tillbudsrapport.
I ytterligare ett fall beskriver en lärare hur hon under en kaotisk lektion plötsligt blev yr och fick svårt att tala.
”Helt plötsligt känner jag mig yr och kan inte längre prata normalt. Det jag vill säga kommer ut huller om buller och jag kan inte göra något åt det.”
Talsvårigheterna släppte efter några minuter. Händelsen ledde därefter till medicinska undersökningar, bland annat datortomografi och långtidsregistrering av EKG.
Också detta registrerades som ett tillbud.
Utbildningsförvaltningen uppger för Flamman att den första klassificeringen görs av den som rapporterar händelsen. Därefter ska ansvarig chef kontrollera att den har registrerats korrekt. Skyddskommittén på respektive skola följer upp rapporteringen och förvaltningens säkerhetsansvarige gör stickprov och korrigerar fel som upptäcks.
Sveriges Lärare känner igen problemet.
Simon Sandström är huvudskyddsombud och samordnare för hot och våld inom Sveriges Lärare Stockholm. Han säger att facket länge har drivit frågan med arbetsgivaren.
– Vi ligger på arbetsgivaren om detta, att arbetsskador anmäls fel i de interna incidentrapporteringssystemen.
Enligt Sandström har Stockholms stad tydligare riktlinjer för hur hot och våld ska hanteras, men tillämpningen brister fortfarande.
– Men det funkar fortfarande inte på en väldigt stor del av skolorna.
Han pekar också på risken att våld mot skolpersonal bagatelliseras eftersom den som utsätter personalen är ett barn.
– Vi får inte bagatellisera sådana här saker för att det är barn det handlar om.
Problemet blir större när man försöker följa arbetsskadorna vidare genom systemet.
Under 2025 registrerades 6 015 arbetsskador i Stockholms stads incidentrapporteringssystem IA.
Samma år gjordes 1 620 arbetsskadeanmälningar till Försäkringskassan på Stockholms stads organisationsnummer.
Skillnaden är 4 395.
Siffrorna går inte att koppla samman ärende för ärende. Arbetsskador som registrerades sent 2025 kan ha anmälts först 2026, samtidigt som anmälningar under 2025 kan gälla skador från året före.
Det går därför inte att slå fast att 4 395 av arbetsskadorna aldrig anmäldes.
Men skillnaden är inte ny.
Under 2024 registrerade Stockholms stad 5 439 arbetsskador, medan 918 anmälningar gjordes till Försäkringskassan.
Efter den granskningen skrev stadens utvecklings- och HR-direktör Alexandra Wynn att ”det är rimligt att fler arbetsskadeanmälningar borde ha gått vidare till Försäkringskassan”.
Hon uppgav också att både systemstödet och processen skulle ses över för att underlätta och kvalitetssäkra anmälningarna.
Ett år senare har antalet anmälningar ökat från 918 till 1 620. Skillnaden mot stadens interna registrering är ändå fortfarande stor.
På utbildningsförvaltningen blir problemet särskilt tydligt.
Där registrerades 1 688 arbetsskador under 2025. Förvaltningen kan se att 139 incidenter anmäldes till Försäkringskassan genom IA.
Men det betyder inte att resten förblev oanmälda.
Arbetsskador kan också anmälas direkt genom anmalarbetsskada.se, vilket enligt förvaltningen verkar vara det vanligaste sättet. De anmälningarna syns inte i IA.
Hur många av de 1 688 registrerade arbetsskadorna som faktiskt anmäldes till Försäkringskassan kan utbildningsförvaltningen därför inte säga.
Och det går inte heller att kontrollera direkt med Försäkringskassan. Stockholms stad använder ett gemensamt organisationsnummer, vilket innebär att förvaltningen inte kan få ut statistik enbart för sin egen verksamhet.
Förvaltningen kan alltså redovisa hur många arbetsskador som registrerades – men inte hur många som faktiskt anmäldes vidare.
Samtidigt har det blivit svårare att få fram en bild av hela staden.
Vid förra årets granskning kunde stadsledningskontoret lämna ut stadsövergripande uppgifter om arbetsskador.
När motsvarande uppgifter begärdes för 2025 blev svaret ett annat. Efter att ha letat efter handlingarna uppgav stadsledningskontoret att några sådana uppgifter inte fanns där.
Kontoret uppgav också att det saknar kännedom om de enskilda nämndernas och förvaltningarnas statistik och därför inte kan ”verifiera och kvalitetssäkra statistiken för hela staden”.
För att ändå få fram totalsiffran fick uppgifterna hämtas från S:t Erik Försäkring, som förvaltar stadens incidentrapporteringssystem.
Bengt Järvholm (bilden), senior professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, har tagit del av granskningsresultaten.
Han säger att glappet mellan intern registrering och anmälningar till Försäkringskassan kan påverka både den lokala och nationella bilden av arbetsskador.
– Det kan ge en falsk bild av var arbetsolyckor inträffar och vad som orsakar skador, både lokalt och nationellt.
Om personskador registreras som tillbud i stället för arbetsskador blir statistiken enligt Järvholm missvisande. Han bedömer också att felklassificering kan påverka den skadades möjligheter att få ersättning.
Stadsledningskontoret fick frågor om både skillnaden mot Försäkringskassans statistik, de möjliga felklassificeringarna och vem som har ansvar för att upptäcka problem som återkommer i olika delar av staden.
Kontoret svarade att varje nämnd och förvaltning ansvarar för att ”analysera och åtgärda brister i arbetsmiljön”.
På frågan om vem som har det övergripande ansvaret för att upptäcka stadsövergripande brister gav kontoret inget svar.
Flamman har också sökt utbildnings-, arbetsmarknads- och personalborgarrådet Emilia Bjuggren (S).
Hennes pressekreterare meddelar:
– Vi avböjer medverkan och hänvisar till förvaltningen.
Arbetsmiljöverket uppger för Flamman att den årliga uppföljningen inte bara ska visa om reglerna följs, utan om arbetsmiljöarbetet faktiskt fungerar. Arbetsgivaren måste därför undersöka om rutinerna används i praktiken – och inte bara existerar som ”pappersprodukter”.
