Det är alltid viktigt att tala om politiska strategier. Den närmaste tiden kommer de stora frågorna att diskuteras med tanke på vänsterns situation, men även det vardagliga arbetet kan utvecklas. Det finns ett begränsat utrymme för vad som kan åstadkommas genom riksdag och partipolitik rörande frågan om mobilisering. Tydligast märks detta i att det ofta ligger utanför parlamentet att göra vardagen mer politisk.
I Belgien pågår en kampanj där sparat skägg visar de manliga medborgarnas missnöje med den flera månader långa politiska kris som har lämnat landet utan regering. Rakning sker inte förrän en regeringsbildning äger rum. Uppslutningen är svår att bedöma då det tar ett tag innan skägget växer, men alldeles oavsett är det ett idérikt tilltag som har gett regeringskrisen ännu mer internationell uppmärksamhet.
Snäppet vassare är protesterna mot AKP-regeringens nya alkohollagar i Turkiet, som har lett till chockhöjda skatter och strängare försäljningsregler. Med ”vi dricker för AKP”-kampanjen på Facebook har hundratusentals skrivit upp sig för att samlas och skåla i en symbolisk protest (många tänker inte ens dricka alkohol) mot något man uppfattar som paternalism och konservativa attacker mot ett sekulärt levnadssätt. Genom att utöva en frihet man anser vara hotad är en tydlig och ironisk markering ett faktum, vad man än tycker om budskapet.
Ytligt? Kanske. Men det lockar fler deltagare än konventionella kampanjer. Aktiviteterna bygger på kreativitet, synlighet och deltagande – alla gyllene kriterier för en god kampanj med bättre uppslutning än den vanliga demonstrationen på torget. Och frågan är hur många manifestationer som redan har ett sådant deltagande att man har råd att hålla sig borta från mer påhittiga metoder för mobilisering. Få? Då är det dags att släppa loss den politiska kreativiteten.
