Tre siffror att minnas:
130 miljarder kronor försvinner från Sverige varje år i skatteflykt, enligt Skatteverkets bedömning i våras.

720 miljarder kronor beräknas försvinna från EU varje år, enligt EU-parlamentets forskningsavdelnings rapport år 2016 om skatteflykten.

Nära tio procent av hela världens tillgångar är gömda i skatteparadis, enligt nationalekonomen Gabriel Zucman. Han skrev för tre år sedan boken Gömda rikedomar. I den uppskattas summan till ofattbara 65 000 miljarder kronor.

Det är som sagt en uppskattning. Det kan mycket väl handla om ännu mer pengar. Klart är att det här finns pengar som, med rätt politik, skulle kunna lösa många problem i Sverige, EU och världen.

Jag läser rapporterna om skatteflykt. En stund senare hör jag Stefan Löfven tala i radion om åtgärder för att försvåra livet för tiggarna i Sverige. Jag blir så förbannad. Varför följer han SD-rasisternas tema för valet? Är det de fattigaste människorna i Europa som är problemet?

Nej, om någon ska pekas ut så är det de superrika och de storbolag som gömmer undan osannolika summor pengar. Där finns resurser som behövs för sjukvård, skolor, äldreomsorg och för ett samhälle där klassklyftorna minskar.

Förvisso, när avslöjandena dök upp; Luxemburg Leaks i november 2014, Panama Papers i april 2016 och Paradise Papers i november 2017, då reagerade medier och politiker. För en liten stund var ett av vår tids största problem i centrum. Men snabbt föll både uppmärksamheten och debatten tillbaka.

Det var ingen tillfällighet. Det är val som görs av redaktörer och politiker som inte vill ha den debatten. För den gynnar de som vill tala om klassklyftor och argumenterar för social rättvisa. I stället fortsätter den debatt där tiggare och människor som flyr från fruktansvärda krig framstår som orsakerna till Sveriges och EU:s problem.

Det måste vi ändra på. Därför borde flyktingfrågan lyftas fram. Alltså: skatteflyktingfrågan. Där har vi nämligen en av de verkliga orsakerna till de brister som finns inom välfärden i Sverige och EU.

På grund av alla avslöjanden har EU tvingats vidta åtgärder. Lätt är det ju inte. Luxemburg Leaks avslöjade att det lilla landet hade en specialsydd skattelagstiftning som hjälpte storbolagen att komma undan skatt i andra EU-länder. Den lagstiftningen har den tidigare premiärministern Jean Claude Juncker fixat ihop. Han har efter det valts till EU-kommissionens ordförande. Den kommission som alltså skulle vidta åtgärder mot skatteflykten.

Som allt annat viktigt i EU skedde mötena bakom slutna dörrar. Först skulle begreppet skatteparadis definieras. Det skrevs att nollprocentig företagsskatt inte i sig är ett brott mot principen om rättvis beskattning. Man kan nästan se Juncker själv skriva just den meningen.

En svart lista upprättades i alla fall. Och naturligtvis hamnade inte EU:s egna skatteparadis (Malta, Irland, Nederländerna och Luxemburg) på den listan. Sen skapade man en grå lista med alla de skatteparadis i världen som ”lovade” att man skulle göra något åt ”problemet”. Det räckte för EU-kommissionen. Den svarta listan blev därmed väldigt kort.

Men det finns hopp. Vänstern i EU har tydliga förslag: Alla skatteparadis som inte antagit ny lagstiftning ska stå på svarta listan. Straff ska utdömas till banker och skatterådgivare som bidrar till skatteflykt. Alla företag som är inblandade i skatteflykt ska förbjudas delta i all offentlig upphandling.

Skatteflyktingarnas gömda pengar kan plockas fram. Men då krävs folklig vrede riktad åt rätt håll.

Alltså: Titta på de tre siffrorna igen. Och bli förbannad!