Statsminister Fredrik Reinfeldt stod inför sin publik i Almedalen före valet 2010 i en ovanlig stämning. Stora handrörelser och skämt avlöste varandra. Han avhandlade sina favoritämnen: skatter och den egna regeringens förträfflighet. Den annars så kontrollerade statsmannen hade fått feeling. Varför skulle de rödgröna höja skatterna i det land som har Europas bäst skötta ekonomi? frågade han med ett hånfullt leende. Själv kunde han bara spekulera i detta obegripliga.
– Är det så att de höjer skatterna för att de måste? Annars kan de inte gå och lägga sig på kvällen.

Ja, varför ska man ha höga skatter egentligen? Kanske för att man annars får ett av Europas sämsta järnvägsnät. Pengarna till underhåll, nybyggnation, bansopning och snöröjning kommer från skatter. Kanske ska man ha högre skatter för att en utveckling i motsatt riktning slutar med att folk får stå och vänta i timmar i stationshallar och i fastfrustna tåg? Med åtta miljarder till underhåll istället för 5,7 skulle behoven vara täckta, menar Seko, Tågfrämjandet och Miljöförbundet Jordens vänner som gått samman i ”Tågupproret”.
Varför kan en så försiktig person som Thomas Östros övertalas att stå i TV och försvara höjda skatter? Förklaringen att han inte kunnat sova på natten annars verkar osannolik. Men kanske var det för att han med kyliga och långsiktiga kalkyler kunde se att bostadsbristen i storstadsregionerna skulle kunna få en okontrollerbar lånebubbla att växa oss över huvudet? Det hade inte varit svårt att på några år hämta in underskottet av lägenheter. Enligt Statens bostadskreditnämnd, skulle 35 000 nya lägenheter per år räcka. Då skulle det kosta 19 miljarder kronor per år att bygga bort bostadsbristen i Sverige. Andra tror att 40 000 lägenheter – och 32 miljarder kronor per år.

Varför ville de rödgröna höja skatterna – om än så lite – val­året 2010? Reinfeldt ägnade sina mest hånfulla attacker åt det faktum att de rödgröna ville stärka a-kassan med 14 miljarder i valet 2010. Exakt hur mycket det skulle kosta att få en fungerande arbetslöshetsförsäkring vet ingen eftersom det är  beroende av hur hög arbetslös vi har. Skall man utgå från de arbetslösnivåer vi sett under Reinfeldts epok blir det dyrt. Men skälet till de 14 miljarderna var att Sverige efter moderaternas maktövertagande förstört sitt sociala skyddsnät. Och gjort det precis lagom till en finanskris som globalt sett är den största sedan 1930-talet. En kris som vi fortfarande inte vet hur den slutar. Jo, ersättning för arbetslösa utgör det första lagret av skyddsnät. Syftet är att människor inte skall hamna i den sista räddningen, socialbidrag som det heter i folkmun. Med lång karenstid och lågt tak har Sverige på flera sätt fått ett sämre arbetslöshetsskydd än Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien, enligt TCO. När vi förstörde ett av världens mest effektiva skyddsnät blev resultatet att 38 procent av Sveriges arbetslösa – 64 procent av dem med hemmavarande barn – hamnat under fattigdomsstrecket enligt Eurostat.

Allt detta hade redan hänt när Fredrik Reinfeldt stod i Almedalen. Men det var inte arbetslöshetens, tåghaveriets eller den finansiella kraschens hot som fanns i hans tankar. Larmsignalerna slogs ut av det som sedan MUF-tiden präglats in som, förutom bankrutt, är det allra värsta som kan hända ett land: skattehöjningar. Han ville få dem att inse att det fruktansvärda kunde hända just dem han talade inför.
– Hur många här tror att ni blir föremål för dessa skatteökningar? frågade Reinfeldt och såg bara några få händer sträckas upp i luften.
– Kunde väl tro det. Det är det som är tricket. De rödgröna skatterna ska ingen betala. Men det är ni som ska betala: vanligt folk med vanliga hus och vanliga bilar i vanliga delar av Sverige.

Fredrik Reinfeldt glömde att tilllägga att samma människor också skulle få leva i skräck för bostadskraschen och sitta på fastfrusna tåg när hans egna idéer fått styra riktningen. Men det hade ju blivit ett lite mindre övertygande tal i så fall. Det var tricket.