Vissa förslag är så briljanta att man undrar: varför finns inte detta redan? När jag för ett par veckor sedan hörde den brittiska advokaten Polly Higgins prata i Stockholm var jag dock inledningsvis tveksam. Det var något med begreppet ecocide – eller på svenska: livsmiljöförstörelse – som kändes jaha, och detta tror du folk kommer att köpa?
Och det började inte bra. Higgins föredrag satte av i den fasta övertygelsen att motverka all slags kommunikation med oss med någorlunda höga trösklar för flum. En internationell lag om ecocide, liknande den om genocide, folkmord, skulle, sade Higgins, skapa en värld av djup vördnad. En värld av harmoni mellan människa och planet.
Jaså, tänkte jag, harmonisk på samma sätt då som den mellanmänskliga världen efter folkmordskonventionen 1948 med Kambodja, Kongo, Balkan, Rwanda.
Uppförsbacken hade börjat. Skulle en lag om folkmord på naturen vara receptet på harmoni? Och existerar ens harmoni, annat än i paradismyter?
Men Higgins fortsatte. Lagar handlar i grunden om vad som är okej eller inte i ett samhälle, sade hon. Att förgripa sig på barn tycker de flesta är moraliskt oförsvarligt. Därför är det ett brott. Inte ens om det skulle löna sig ekonomiskt är det okej. Precis samma sak måste gälla för de livsuppehållande ekosystemen, menade hon.
Och någonstans här vaknade jag. Tänk följande scenario. Statoil överväger att borra i Arktis. När de ansöker om tillstånd säger ministern: ”Jag gillar ju er, men tyvärr, jag riskerar att dömas för livsmiljöförstörelse i Haag.”
När Statoil kontaktar sin investerare säger denna: ”Alltså grabbar, jag hade självklart gett er pengarna, men jag skulle riskera den där ecocide-grejen.”
Livsmiljöförstörelse skulle enligt Higgins likna konventionen om folkmord. Varje vd, politiker eller annan som anses ansvarig för omfattande förstörelse av hav, skogar, slätter – ekosystem alltså – skulle vid en förbrytartribunal kunna dömas till ett personligt straff. Världen skulle säga: detta är inte okej. Den skulle utropa: ¡No pasarán!
Hur realistisk är då en sådan lag? Den svenska samordnaren för Ecocide-rörelsen i Europa, Niklas Bruce, rapporterar från EU att politiker på allra högsta nivå – bland andra miljöpartisten Isabella Lövin – är villiga att driva frågan. Så vad väntar politikerna på?
Jo, säger de: att en rejäl folkrörelse går i bräschen.