Strax före årskiftet presenterades en ny Pisa-undersökning som visar att kunskapsresultaten i den svenska skolan äntligen vänder uppåt. Det är glädjande för rektorer, lärare, elever och skolpolitiker.
Men skillnaderna i skolresultat mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund växer. Ett av skolans viktigaste uppdrag är att kompensera för social bakgrund. Både Pisa-studien och den färska Timss-mätningen 2015, visar på att svensk skola är allt sämre på det. Klasskillnaderna i skolan ökar!
Svenska elevers läsförståelse och kunskaper i matematik har stärkts, men både Pisa-studien och Timms 2015 som kom i slutet av november, visar att gapet mellan elever från socioekonomiskt svaga respektive starka hem ökar kraftigt.

Skillnaderna mellan olika skolor ökar och klyftan mellan lågpresterande och högpresterande ökar dramatiskt. Klyftorna växer och uppväxtförhållandena påverkar skolresultaten mer än in övriga OECD länder. Det här är en mycket oroande utveckling som måste tas på allvar.
Det finns ett stark samband mellan resultat och varje elevs hemresurser. Det handlar om föräldrarnas yrkesstatus och utbildningsnivå. Det handlar om tillgång till böcker, tidningar och internet, samt eget skrivbord och eget rum.
Enligt Skolverket så kan de socioekonomiska skillnaderna bara till viss det förklaras av den ökande invandringen. Om man bara analyserar elever med svensk bakgrund så ligger skillnaderna forfarande högt över OECD-snittet.
De sociala skillnaderna i skolan har ökat kraftigt. Det är en del av hela samhällets utveckling, skillnaderna i samhället har ökat. Vi måste våga se och diskutera dessa klasskillnader i skolan.
Utvecklingen är oerhört bekymmersam och skolans kunskapsresultat som ger glädjeskutt för skolpolitiker är ju bra, men det överskuggar debatten om den här negativa och allvarliga utvecklingen. Det är oerhört viktigt att samhället tar ansvar för att alla skolor kan erbjuda en likvärdig kvalité, i undervisning, klasstorlek, tillgång till specialpedagog och välutbildade lärare.

Det fria skolvalet ger dessa effekter, skolorna blir mer segregerade och blir inte den mötesplats mellan olika elever från olika grupper och klasser som den är avsedd att vara. Alla elever har rätt till en bra skola och att kunna utvecklas och bli det bästa man är ämnad att vara, nå sina drömmar och kunna leva ett gott liv.
Så är det inte i dag! Alla har inte möjlighet att välja bra skolor. Det är i första hand högutbildade och välbärgade föräldrar i starka områden, som tidigt, kanske redan när barnet föds, ställer barnet i kö till attraktiva skolor. Barn från sämre lottade områden eller nyanlända som inte har en chans att ställa barnen i kö, hamnar i sämre skolor med sämre förutsättningar.
Skolan har marknadsanpassats, eleverna blir varor. Där är det de duktiga eleverna utan problem som är mest attraktiva, de kostar minst och ger hög avkastning. Men med kontroller ska vi skapa likvärdighet och kvalité på skolmarknaden, heter det.
Det är inte möjligt! Det är alldeles uppenbart att det inte går att beskriva skolor där vinstintresset kommer i första hand. Det skapar förutsättningar för ojämlikhet. Elitskolor, marknadsorienterade skolor och marknadsutsatta skolor. Det fria skolvalet skapar en social hierarki. Det bidrar till skillnader mellan skolor och utbildningar. Resurser mellan skolor fördelas ojämlikt. Fördelningen av duktiga lärare och andelen elever med olika typer av problematik blir skev.
Senaste Pisa-undersökningen visar att skillnaderna mellan skolors resultat ökat och blivit dubbelt så stor som 2006. Skolans uppgift att kompensera mellan olika gruppers förutsättningar har kraftigt försämrats.

I dag är vi sämst i Norden på att ge ungdomar likvärdig utbildning. Skillnaderna förstärkt och är mycket större i högstadiet än i lågstadiet. Barn till lågutbildade föräldrar går på universitet och högskola i mycket mindre omfattning än barn till högutbildade föräldrar.
Var femte ung med lågutbildade föräldrar går vidare till högre utbildning, medan fyra av fem med högutbildade föräldrar läser vidare på.
Inom forskarutbildning är skillnaderna ännu mer markanta.
Investeringar i våra barn och ungdomars kunskaper är den allra viktigaste investeringen vi kan göra. Att ge varje människa en likvärdig chans att få en bra utbildning, utvecklas till det allra bästa man är ämnad att vara och nå sina drömmar är en rättighet i ett gott samhälle.
Vi har all anledning att diskutera den här bekymmersamma utvecklingen och fatta kloka politiska beslut som ger alla elever rätt till en likvärdig och jämlik skola.