Shamso Ali Hassan läser namnet på brevlådan i loftgångens yttersta ände och knackar på den gröna dörren. En man i ljusgrå mjukisbyxor öppnar, och doften av varm mat strömmar ut i kvällsluften.
– Salam aleikum, vi är här från Vänsterpartiet.
Mannen låter blicken vandra mellan besökarna: Shamso i kappa, beige hijab och vit väst med V:s röda nejlika, partikamraten Urban från Huddinge i likadan väst, och jag med en kamera runt halsen. Han tvekar lite.
– Du kommer precis när vi ska börja äta, det blir svårt att stå och prata. Vi fastar, jag ber om ursäkt.
– Jag vet, men du ska få en sådan här, säger hon och räcker över en lapp med rubriken ”Frys hyran!”
Mannen tar emot lappen och stänger dörren. Det är mitten av mars och solen har precis gått ned. Shamso plockar upp en lila metalltermos ur väskan.
– Somaliskt kaffe, säger hon.
Även hon har fastat från både mat och koffein fram till nu. Hon och mannen i dörren är långt ifrån ensamma om att fira ramadan, förstår jag medan vi betar av våning efter våning. Flera av dem vi knackar på hos ska just få äta efter en lång dag utan mat.
Men tidigare än så kan vänsterpartisterna inte gå ut – få av invånarna i Vårby gård har ett jobb man kan sköta från soffan med en laptop.
– Nu vet vi i alla fall att folk är hemma.
När jag såg att SD höll på att komma in i riksdagen 2010 så kände jag att jag vill göra något.
Vi befinner oss precis intill gränsen mellan Stockholm och Huddinge, där vänsterpartister från båda sidor av kommungränsen slagit sig ihop för att knacka dörr i området. På andra sidan mittgången mellan husen rör sig vita västar systematiskt mellan de gröna dörrarna.
Shamso kommer från Stockholmssidan, där hon är aktiv i Vänsterpartiet Skärholmen. Hon är egentligen undersköterska, men jobbar nu också deltid för partiet. Inför höstens val står hon på tredje plats på regionlistan. Hon berättar att hon blev aktiv i partiet 2018, men gick med redan åtta år tidigare.
– För mig var det för att Sverigedemokraterna växte. När jag såg att de höll på att komma in i riksdagen 2010 så kände jag att jag vill göra något, säger hon till Flamman.
– Jag gick med i Vänsterpartiet för att de hade en bra politik, feministisk och antirasistisk. De var längst bort från Sverigedemokraterna.
Ser du fortfarande partiet på det sättet?
– Ja, absolut.
– 60 år? Då hade jag varit död sedan länge.
Stephan Guiance, socialdemokrat och ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd, skrattar när vi diskuterar medellivslängden i området.
– Du är undantaget, säger partikollegan Amrit Preet Kaur, som är ledamot i stadsdelsnämnden och står som trea på kommunlistan.
– Men kolla på mig, jag är ett typexempel på hur det ser ut här. Har haft dålig tandhälsa, övervikt och så där. Jag är 33 och bor hos mamma.
Ramadan är över, luften är varmare och vi har slagit oss ned i stadsdelsförvaltningens matsal.
Socialdemokraterna har länge dominerat det som populärt kallas ”orten” – områden i utkanten av städer och tätorter med en stor andel utlandsfödda och en fattigdom över genomsnittet.
Så även i Skärholmen, där partiet i valet 2022 fick dryga 43 procent i valkretsen runt centrum.
Men för S, som föregående val hade över hälften av rösterna i Skärholmens centrum, och som i valet före det fick 61 procent, var det katastrofsiffror. Särskilt med tanke på att partiet samtidigt ökade kraftigt på andra håll, bland annat i den välbärgade innerstaden.
Resultatet speglades dessutom på många andra liknande platser i Sverige – från Biskopsgården i Göteborg till Vivalla i Örebro. I vissa fall förlorade partiet över 20 procentenheter. Förlusten lyftes fram i partiets valanalys på kryptisk svenska:
”Andelen utrikesfödda i valdistrikten är däremot negativt korrelerad med förändringen i Socialdemokraternas valresultat”, skrev utredarna, och tillade att partiets tapp i områden där man förlorat röster var förhållandevis stora.
Enklare uttryckt: partiets dominans i förorten var bruten. Vinnaren var Vänsterpartiet, som i Skärholmens centrum ökade till över en femtedel av rösterna. Men också det identitetspolitiska partiet Nyans, som nådde stora framgångar i flera valkretsar men i stort misslyckades med att ta mandat. Partiet kollapsade strax efter riksdagsvalet 2022 i interna stridigheter.
När vi mötte medborgare på torgmöten var många inte särskilt glada över Socialdemokraternas ställningstagande.
Ulrika Lorentzi, dåvarande partiordförande i Skärholmen, var en av flera som pekade på Magdalena Anderssons utspel om ”somalitowns” som en avgörande faktor i nedgången bland förortsväljarna.
– När vi har knackat dörr har vi ofta stött på en frustration över de nästan rasistiska tongångar som funnits, där grupper från andra länder beskrivs som problemet, sade hon till tidningen Mitt i.
Sedan dess har partiet slagit in än mer tydligt på en invandringskritisk väg. Vid kongressen 2025 enades man om att stå för en ”hållbar” invandringspolitik som ”under överskådlig tid behöver vara stram” (partistyrelsen ville hellre se en formulering om ”stram invandringspolitik”, punkt – men fick kompromissa).
– Jag fick en del frågor i samband med tonårsutvisningarna. När vi mötte medborgare på torgmöten var många inte särskilt glada över Socialdemokraternas ställningstagande. De tyckte att vi svek, säger Amrit Preet Kaur.
Vad svarar du när någon tar upp det?
Jag håller med dig. Vi har gjort fel. Men det är därför vi också förbättrar oss.
– Jag säger: vet du vad? Jag håller med dig. Vi har gjort fel. Men det är därför vi också förbättrar oss. Det är därför jag är här och pratar med dig. För jag vill höra din besvikelse och kunna förmedla det uppåt.
– Men generellt skulle jag vilja säga att oavsett om vi ibland trampar i klaveret så finns det en känsla av att vi är partiet för den lilla människan. Vi står på de svaga människornas sida.
Hon säger att partiet efter förra valet analyserat hur man talar om och till väljare i förorten.
– Det handlar mycket om det arbete Lawen Redar gjort med att ta fram ett sätt att prata som bygger på gemenskap, samtidigt som vi inte sopar svåra ämnen som hederskultur och våld under mattan.
Du tror alltså inte att Magdalena Andersson kommer med något Somalitown-utspel den här gången?
– Nej, nej, nej. Absolut inte.
Alltjämt visar också opinionsundersökningarna på ett starkt stöd för Socialdemokraterna bland väljare med utländsk bakgrund. I Skärholmen nämner de lokalpolitiska framgångar i form av en nyöppnad ungdomsmottagning, avgiftsfria fritidsklubbar och gratis frukost på skolorna, som det rödgröna styret fått igenom.
Stephan Guiance säger att han inte är särskilt orolig för att Vänsterpartiet ska ta S-röster i det kommande valet.
– Vår upplevelse är att de är duktiga på att hitta viktiga konfliktytor och problem, men inte är tillräckligt pragmatiska för att hitta fungerande lösningar. Där har socialdemokratin på gott och ont uppvisat förmågan att lösa problem, säger han till Flamman, och tillägger:
– Om du ska opereras vill du ha en utbildad kirurg, inte en kille som kommer in från gatan.
Trots den alltjämt starka ställningen för Socialdemokraterna har Vänsterpartiet sett en öppning för att lyckas i förorterna.
I höstas lanserade partiet rapporten Förorten i framtiden, framtagen av Ilyas Hassan. Han är uppvuxen i Järva i norra Stockholm, har en bakgrund inom Hyresgästföreningen och sitter i dag i partiets styrelse.
– Jag siktar på att vi ska bli det största partiet i våra förorter, och det tror jag vi har goda chanser till, säger han till Flamman.
Han lyfter fram förslag om lägre hyra och kortare arbetsdag – samt rapportens förslag att förenkla för småföretagare, bland annat genom lägre arbetsgivaravgifter, och att ta över centrum i kommunal regi.
– Så att vi får ett blomstrande centrum där människor trivs och känner sig stolta över det.
Bland skräckexemplen han nämner på privata hyresvärdar finns Sätra centrum, som i flera år stod och förföll.
– Sätraborna upplevde en ökad otrygghet, och det var svårt att vara stolt över sitt område.
Han är skeptisk till Socialdemokraternas ord om att partiet förändrat sig sedan den senaste valrörelsen, och beskriver sitt eget parti som ”garanten för en ny politik som gör upp med nedskärningarna och det marknadsexperiment vi haft inom välfärden”.
– Vill de förändra sig och ta till sig den kritiken som de faktiskt har fått så är det väl bara bra, men det är bekymmersamt att de över huvud taget har uttalat sig i de termerna tidigare. Jag ser en risk i att Socialdemokraterna kommer fortsätta åt det håll man redan har varit på väg åt under flera år.
– Socialdemokraternas förflyttning har ju pågått en längre tid. Och det tror jag är en delförklaring till att vi växer.
Vill ni stjäla väljare från sossarna?
– Allt som leder till att Vänsterpartiet får fler röster är bra för oss. Innebär det att vi får röster från Socialdemokraterna så ser inte jag det som ett problem.
Valdeltagandet är lågt. Hur jobbar ni för att vända det?
– Genom att lyssna på folk. Skapa relationer. Finnas på de platser där invånarna vistas.
Men rent strategiskt: varför fokusera på områden där så få röstar?
– För att de som bor här är de som har allra mest att vinna på vår politik. Förra valet där var det drygt 46 000 röster som skilde mellan blocken.
– Nu är vi ute och knackar dörr, parallellt med att vi går till val på konkreta politiska reformer. Jag tror att det kommer att öka deltagandet i våra förorter. Förortsborna kommer spela en viktig roll i att vi vinner det här valet och får till en ny politisk inriktning i Sverige.
Det är förmiddag på Skärholmens torg, och en man matar duvorna med frön. I luften hovrar skrikande måsar, och utanför tunnelbanan står tre grånade damer från Jehovas vittnen.
Tvärs över den torrlagda spegeldammen sitter Rex Stålhammar och tar en cigg med kollegan Birgitta. Båda jobbar på Svenska kyrkan – Birgitta arbetstränar och Rex ”bakar på måndagar och serverar soppa på tisdagar”.
– Jag hör aldrig politikerna prata om arbetslösheten, säger Birgitta.
– Min ersättning sänks för varje dag. I dag har jag 11 000.
Båda kommer rösta i höstens val, och Rex Stålhammar (bilden) ”röstar inte blått, kan jag ju säga”. Hennes viktigaste fråga, säger hon, är att kommunen borde tvångsförvalta fastigheter – inklusive hennes egen i Vårberg.
– Det handlar inte bara om hyra. Jag vet inte hur många gånger jag kontaktat hyresvärden om min trasiga parkett. Vid det här laget är den knappt en parkett längre.
Ser du några andra viktiga frågor i området?
– Det är mycket knarkförsäljning. Men vilka är det som köper? Det är ju ungarna från Djursholm och Danderyd. Jag har själv jobbat på skola och känner igen gamla elever.
– Samtidigt är det många familjer här som låter sina barn vara ute till halv elva. Det är ett problem med hela uppfostran. Barnen får en mobil i handen för att hålla tyst. Många här kommer från andra länder och saknar föräldrar som kan hjälpa till med barnen.
Bakom en av diskarna i grönsakshandeln sitter Martin, 26 (bilden), och väger grönsaker. Han har jobbat på pappans företag sedan han var tonåring.
– Jag gillar Skärholmen och människorna här, säger han till Flamman, och berättar att många politiker vill fota sig framför grönsaksstånden.
– Men varför de gör det vet jag inte riktigt.
Här i Skärholmen sköts 39-årige Mikael Janicki till döds för två år sedan, i ett av Sveriges mest uppmärksammade våldsdåd under 2000-talet. På senare tid har skjutningarna dock avtagit. Samtidigt har fler sprängdåd ägt rum, bland annat riktat mot lokala näringsidkare. I närbelägna Bredäng, en del av Skärholmens stadsdelsområde, sprängdes den populära restaurangen Tarantella för ett drygt år sedan.
Martin berättar att han fortfarande ser kriminaliteten som ett problem i förorten.
– Samtidigt påverkar den inte mig i min vardag.
Påverkar den torghandeln då?
– Nej, inte egentligen.
Under de senaste åren har det skett en rockad i Skärholmens politik. Den tidigare S-ordföranden Salar Rashid är i dag ordförande i Vänsterpartiets lokalavdelning. Och den tidigare lokala V-toppen Lorena Delgado Varas lämnade sitt gamla parti förra året, efter en långdragen uteslutningsprocess.
Hon bildade i stället partiet Framtidens Vänster tillsammans med riksdagskollegan Daniel Riazat. I början på mars lanserade de ett lokalt samarbete i Stockholm med Socialistiskt alternativ och Feministerna, med målet att ta mandat i kommunen och regionen.
Lorena Delgado Varas är uppväxt i Skärholmen, och har bott där hela livet förutom en avstickare till Chile på 90-talet. När vi går genom centrum är det flera personer som hejar glatt på henne, bland annat en av centrumets väktare.
– Vi känner varandra från Palestinarörelsen, förklarar hon.
– Min dotter brukar tycka att det är jobbigt att gå till tunnelbanan när jag ska prata med alla.
Hon säger att hon älskar stadsdelen, och att den blivit både bättre och sämre sedan uppväxten på 70- och 80-talet.
– Väldigt många olika grupper möts här i dag, på det sättet har det blivit bättre.
– Samtidigt bor många barnfamiljer väldigt trångt och vissa vet inte hur länge de kommer få stanna. Och folk flyttar in och ut konstant. Att man har bott här under hela uppväxten finns inte på samma sätt nu.
Lorena Delgado Varas håller inte med om Socialdemokraternas bild av att det satsats mycket på Skärholmen.
– Det är mest visuella punktsatsningar.
Men exemplet med fritidsbanker, är inte det reell politik?
– Det behövs. Men det är inte det som kommer att förändra Skärholmsbornas vardag.
– Det som är mindre bra är ju att man absolut inte har lyckats med bostadsbyggande. Den har praktiskt taget stannat av. Och de bostäder man har byggt de senaste åren har inte varit de bostäder som Skärholmsborna behöver.
Hon menar att kommunen bör driva ett byggbolag i egen regi. De utlovar också sänkta hyror, offentligt ägda livsmedelsbutiker och ökat stöd till kooperativa företag.
– Vi vill även ställa krav inom upphandlingssystemet att företagen som vi upphandlar från ska ha genomfört en antirasistisk utbildning, säger hon till Flamman.
– Om staden skulle bestämma sig för att storsatsa så kan de också göra det. Det är klart att det ska finnas en balans mellan tjänstemän och politiker, men politiker har ganska mycket makt att bestämma. Den makten använder man för lite.
Satsar ni på förorterna som en del av valstrategin?
– Absolut. Många av oss kommer från förorterna och bor och verkar där. Så det är där vi kommer lägga fokus.
Du och Daniel Riazat har profilerat er i Palestinafrågan. Hur viktig är den för väljarna här?
– Väldigt viktig. 70 procent av människorna som bor här har flytt från krig och diktaturer. De vet vad det handlar om, och det finns ett stort stöd för Palestina.
De starka partierna i förorterna i dag är S och V. Kommer ni att ta väljare från dem?
– Ja, men jag hoppas också att många som kanske inte är villiga att gå och rösta i dag känner att de fått ett nytt alternativ.
Hon nämner det låga valdeltagandet, som är ännu lägre i kommunvalet, och hoppas att det nya valsamarbetet ska höja det.
Ilyas Hassan från Vänsterpartiet är dock ”inte alls orolig” över den nya utmanaren, säger han.
– Vi är ett politiskt parti som har funnits i över 100 år. Jag har svårt att se att ett parti som precis har bildats ska hota oss och ta från vår väljarbas, säger han till Flamman.
– Jag är övertygad om att väljarna vill ha en stabilitet. Man är trött på nya partier som poppar upp och som inte kommer in på det de siktar mot.
Vi jobbar oss vidare längs loftgångarna. Jag arbetar upp ett intresse för de yttersta dörrarna på gångarna, vars ostörda läge ofta innebär att de är mer eller mindre pyntade – allt från klätterväxter i plast och små lampor till yoghurtburkar fulla med fimpar.
Vi knackar på hos Uffe. Han fastar inte, men låg och sov när vänsterpartisterna knackade på. Han berättar att han bott i området sedan 1984 och berättar att han trivs bra och att han redan röstar på Vänsterpartiet.
Någon våning under honom träffar vi på Julio, som även han bott flera decennier i Vårby gård. Sedan han flyttade in för tio år sedan har hyran höjts från 7 800 kronor till nästan 10 000. Han berättar att han har ett barn med en funktionsnedsättning.
– Vi måste åka till en annan ort för att gå i skolan.
Nedanför står en klunga partikamrater utanför en frisersalong och samtalar med två killar i svarta västar. Shamso berättar att det ofta blir för långa samtal.
– Men jag har jättesvårt att bara stressa vidare. Enligt modellen ska det dock vara korta konversationer, för att vi ska hinna. Vi är ju inte lika många som sossarna.