SPORT Tennisen känns något så när het igen. Det var länge sedan nu. När Stockholm Open sändes i veckan var det första gången på flera år som jag med stort intresse bänkade mig för att se Thomas Enqvist, Joakim ”Pim-Pim” Johansson och framför allt Robin Söderling spela. När det nu blev framgång i form av Robin Söderlings hårfina förlust i finalen mot världsspelaren Mardy Fish från USA kom det vanliga snacket som ett brev på posten. ”Stockholm open var en svag turnering” hette det och Söderlings prestation ifrågasattes.
I mitt tycke är det felaktigt resonerat. Stockholm Open är en ATP-turnering och det finns spelare bland världens 20 bästa på plats. Det är inte den starkaste ATP-tureneringen men den är ändå stark nog för att utgöra en imponerande skalp för den som vinner den. Tyvärr blev det inte Söderling i år. Kanske nästa. Någonting har hänt med svenska tennisspelare sedan Mats Wilanders tid. Då fanns många baslinjespelare som gnetade med långa bolldueller och sällan ville gå på nät. Alla var det inte, Stefan Edberg till exempel, men flera än Wilander satsade på den stilen. Sverige var bra på långsamma underlag som grus. Nu ser man inga sådana svenska spelare längre. Både ”Pim-Pim” och Robin är servekanoner och den förstnämndes spel påminner om den långe kroaten Goran Ivanisevic: stenhård serve och avgöra så fort som möjligt. Thomas Johansson, tillfälligt skadad, klagade i tv-studion på att banorna är för långsamma och bollarna för tunga, ändringar som gjorts för att publiken vill se längre bolldueller. Det tidigare av svenskar omhuldade grusunderlaget verkar vara ett minne blott, i stället omhuldat av spanjorer och chilenare.
Kul är det i alla fall att de unga spelarna sticker ut hakan och ger de äldre på nöten. Sveriges bäst rankade spelare just nu, Jonas Björkman (31) åkte klart ut mot Robin Söderling (19) som i princip nyss kommit in ordentligt på seniortouren. Något underbarn kan man knappast prata om dock, Mats Wilander var 17 (!) när han tog sin första grand slam-titel i Paris. De flesta bedömare spår Söderling en lysande framtid. Jag håller med.
På damsidan ser det värre ut. Trots att damtennisen på senare blivit en internationell storsport med massor av mediebevakning har de svenska framgångarna helt uteblivit. Nog måste väl också svenska tjejer ha börjat spela tennis under denna framgångsvåg för sporten? Kanske är det något Tennisförbundet borde titta närmare på.