Kerstin Fredholm, frilansjournalist, satte ut en annons och jobbade som svart städhjälp hemma hos överklassfamiljer. År 2004 gav hon ut boken Fint hemma, om det hon upplevde.

Att använda svarta tjänster var närmast självklart i dessa familjer. Bara en person av alla – en kvinna som befann sig i offentlighetens ljus – tyckte det skulle vara vitt. Och lönesättningen var nästan öppet etnisk. Kerstin Fredholm kunde komma upp i 100 kronor i timmen, medan invandrade kvinnor som städade erbjöds 25-30 kronor.
– Ja, det fanns ett slags informellt lönesystem. Direkt etniskt. Det var saker mina arbetsgivare pratade om med sina vänner.

Acceptans för fiffel

När Kerstin Fredholm började wallraffa visste hon inte vad hon hade att vänta sig. Två saker var slående, säger hon. Många av de som anlitade henne hade stor acceptans för svartjobb och fiffel.
De pratade vitt och brett om det.
– Jag var förvånad över hur mycket som det trixades och fifflades på andra områden. Jag städade bland annat hos en hemmaman som satt och köpte och sålde flygbiljetter, gick på auktioner och köpte silver. Han måste ha tjänat hundratusentals kronor skattefritt, men deklarerade inkomster för 19 300 kronor och betalade bara 2500 i skatt år 2003. Jag jobbade också hos en före detta överläkare, en kvinna som hade egen praktik, och som hade använt en undersköterska svart i 26 år för att utföra enklare ärenden. Det här var en kvinna som hade en stor lägenhet och ett hus på landet, så hon hade lika mycket råd som de andra.
Det andra som förvånade Fredholm var att samtliga utan problem kunnat betala henne ett marknadspris, vitt och lagligt, men ändå nästan aldrig gjorde det.
– Snålheten och girigheten var fantastisk. En del ville börja förhandla när jobbet var gjort och få ett ännu lägre pris.
Samtidigt kunde de ge henne allmosor, gamla wienerbröd, kläder till hennes barn och annat.

Skamliga löner

Hur kunde dessa rika människor, många som betraktar sig som samhällets stöttepelare, betala skamliga löner och ändå se sig själv i spegeln? Ett svar är att de helt enkelt sätter sina egna regler.
– Man har en egen moral, är beredd att sätta sig över lagar och regler. Mest flagrant var ett hovrättsråd och en förbunds-jurist som jag jobbade hos. De var de enda som oroade sig för vad som skulle hända om jag skadade mig i jobbet, eftersom man inte är försäkrad om man jobbar svart, men andra talade ju helt öppet om vad de gjorde.
Ett annat svar är alltså att risken att åka fast är minimal. Ingen räknar med att en städerska skall skvallra, att det skall slås upp i pressen, eller att det skall upptäckas av skattemyndigheten.
– Det här sker ju hemma hos folk. Hur skall man kunna kontrollera det? säger Fredholm.
Sedan fanns det de som hittade egna skäl till att betala svart.
– Ja, det var ett återkommande argument: ”Vi har betalat så mycket skatt”. En kvinna var arg för att hennes föräldrar tvingades bo på två olika ålderdomshem, så hon tyckte sig ha rätt att fuska.

Stor prisskillnad

Prisskillnaden är stor mellan vit och svart arbetskraft. Så stor att skattesubventioner inte kan täcka den. I företaget Hemfrids veckostädningspaketet kostar en timme städhjälp 295 kr. Att jämföra med 100 kronor, eller 25-30 kronor. Kerstin Fredholm är säker på att problemet med svartjobb i städbranschen inte alls skulle lösas med den borgerliga regeringens förslag.
– Nej, det var ingen av dem jag jobbade hos som skulle velat betala vitt, ens om det var mycket billigare.
Skälet är bland annat det som Linnea Nilsson, som forskat i svart städhjälp på Linköpings universitet anger. Den svarta arbetskraften har en mycket svagare ställning inför arbetsgivaren och kan pressas till andra saker. ”Jag känner mig som en hund som alltid måste vifta på svansen, ibland blir jag klappad på eller får ett ben”, säger Esther, 30-årig kvinna från Bolivia, en av de svartanställda kvinnor Nilsson intervjuat. ”Den utsatta situationen arbetssäljarna befinner sig i som en konsekvens av att arbetet är svart gör att de blir beroende på ett väldigt personligt plan av arbetsköparen”, sammanfattar Nilsson.

Kerstin Fredholms bok fick mycket uppmärksamhet när den kom ut.
Hon hade anonymiserat sina arbetsgivare, för syftet var inte att få fast enskilda personer, utan att diskutera fenomenet med svart städhjälp och välfärdssamhället.

Vita fiaskon

När boken skrevs fanns en bild av att hushållsnära tjänster inte alls var till för överklassen, utan skulle hjälpa familjer som jobbade hårt att få ihop sitt pussel och kunna vara jämställda. Och detta skulle stödjas av försök med skattesubventionerade hushållstjänster i Finland och Danmark.
– Men om man tittar på de exemplen noga, ser man ju att de är fiaskon. I Danmark har systemet avskaffats.
Det speciella med boken Fint hemma är att nästan allt som grävts fram i fallet Borelius finns med: fifflet, den etniska diskrimineringen, och utnyttjandet av svart arbetskraft även om man har hur mycket pengar som helst.
Nu kanske debatten kan ändras.

Kerstin Fredholm menar att det inte är tillfälligheter, utan en samhällsförändring, som återspeglas också bland moderata politiker.
– Tror du inte Gösta Bohman betalade sin tv-licens? Jag tror inte han var en sån som fifflade. Det här nya moderater.