För ett tag sedan satt jag och en holländsk god vän och pratade om det svenska flaggskeppet IKEA och Ingvar Kamprad, den gamle nazisten. Min holländske kompis hade kommit över en artikel i The Economist, som undersökt hur IKEA fungerar juridiskt. Kamprad har nämligen sitt skötebarn registrerat i Holland, som en välgörenhetsstiftelse. Det är kanske världens mest pengastinna välgörenhetsinrättning i universums snålaste tappning.
Alla världens IKEA-butiker är knutna till företaget Ingka Holding, beläget i Holland, som i sin tur tillhör Stichting Ingka Foundation. Stichting Ingka Foundation är registrerat som en icke-vinstdrivande stiftelse och miljarderna kan rulla in obehindrat utan att behöva beskattas med ett öre. Till saken hör att holländska välgörenhetsstiftelser inte behöver redovisa ett dyft.
En välgörenhetsstiftelse brukar – som namnet indikerar – ge bort pengar till välgörande ändamål. Det gör inte Kamprad. Hans amerikanske motsvarighet, Bill Gates, hostar i alla fall upp en ansenlig mängd pengar årligen för att hjälpa AIDS-forskningen på traven. Kamprad har skrivit in i stiftelsens mål att pengarna ska gå till ”innovation in the field of architectual and interior design” – innovationer inom (småländsk?) design. Stiftelsen har ingen skyldighet att redovisa om den uppfyllt sina egenhändigt tillsnickrade syften. Och nej, alla borgare, det är inte smart, det är sjukt.
Nästa gång man är på IKEA kan man ju tänka en gnutta på detta faktum. Istället för att betala för sina grejor kanske man skulle ta och sno dem, med gott samvete.