När ABF nu tjyvstartar sitt 100-årsfirande 2012 är det med förtjusning man öppnar pärmarna. Formgivningen av Lottie Hallqvist är perfekt, återhållsam men med de allra bästa designelementen från 50-talet representerade.
Innehållet är också intressant. Eva Swedenmark har gjort sitt yttersta för att, trots att kvinnorna i ABF helt förbigåtts av historieberättarna från den tiden, lyfta fram alla relevanta infallsvinklar på det stora arbete kvinnor stod bakom i den tidens folkbildning.
Den utrikes- och inrikespolitiska axeln som ligger bredvid ABF:s utveckling är också lyckad.
På flera vis blir man nostalgisk. Tage Erlanders ord om vikten av vettiga arbetartidningar och bilderna från bokborden från Folket i Bild kontrasterar starkt mot vår tids monumentala ointresse för egen media från de båda arbetarrörelserepartierna i riksdagen.
Att kommunisterna skulle få liten plats i sådan här socialdemokratisk produktion var, trots att de under hela 50-talet var medlemsorganisation, att vänta. Men att utförligt skildra kampen mot den svenska atombomben utan att nämna det oerhörda arbete som utfördes av SKP:s
medlemmar är väl magstarkt även för den härdade. Detta sagt är det ett stycke mycket intressant svensk historia som skildras. Cirklar som ”Vi spisar Jazz” och ”Motorcykeln” visar på ABF:s nya ungdomstillvända sida. Den livliga och mycket intressanta kulturdebatten i tidningen Fönstret refereras och även om den sker mot bakgrund av det kalla kriget känns den som en frisk fläkt jämfört med dagens. Eller vad sägs om den då före detta finansminister Ernst Wigforss ”Skall vi nöja oss med välfärdsstaten?” under föreläsningsserien ”Socialismen just nu”.
Det var i sanning en annan tid.
– Framför allt var det en mer optimistisk tid, det var fred och ransoneringen upphörde. Vi hade framtidstro. Det var inte så mycket stress och jäkt som i dag, säger May Johansson, 93, i boken. I 43 år arbetade hon på ABF:s centralbyrå.
Men visst, allt är inte nattsvart i dag. Den kanske livaktigaste delen av den svenska vänsterns bildningsarbete står just ABF Stockholm för med sina massiva höst- och vårprogram. Fulla av intressanta diskussioner, fjärran från snäv partipolitik. Kanske kan något nytt livaktigt växa ur detta frö.
