Debattsvaret om religiösa friskolor (”Vänstern tappar kompassen när det kommer till religion” i Flamman nr. 15/2018) manar till eftertanke på ett djupare plan. För det första: vänstern har aldrig haft någon religiös kompass, om man i nutid bortser från existensen av den lilla del inom Vänsterpartiets riksdagsgrupp, Vänsterpartiets religiösa grupp, nu nedlagt, samt socialdemokratins broderskapsrörelse med tidningen Tro och politik som ett av få tidigare ankarfästen.

Utan tvivel är det viktigt för Vänsterpartiet att införskaffa en religiös kompass. Ett arbete som blockeras historiskt sett av både Marx och Lenin. Båda hade en materialistisk vetenskapssyn som med automatik blockerade införskaffandet av en religiös kompass. Marx menade att människorna behövde religion för att bedöva sin smärta och såg då opium som en medicin att fly framåt i tankarna, det vill säga till det kommande himmelriket. Lenin såg opiumet som ett inslag från den härskande makten att droga människorna för att hålla dem lugna. Två olika infallsvinklar således men båda på materialistisk grund.

En religiös kompass inkluderar således människans psykologiska vara och där frågan om människans själ får ett framträdande roll. Att som Lenin tro att själen är en effekt av materien medför att själsligt andliga fenomen ses som suspekta i sig (den så kallade återspeglingsteorin). I extrem vänsteranda så ska således kyrkor brännas och kyrkvaktmästaren skjutas mot kyrkväggen. Detta är en följd av den råa kommunistiska materialismen som dagens vänster måste göra upp med mycket tydligare.
Om människans själ också kunde ses som en fristående del inom människan, oberoende av materia, skulle det medföra möjligheten till en kompass. Något som är av yttersta vikt för att kunna analysera dagens verklighet och dagens mänskliga situation både ur ett internationellt som ett inhemskt perspektiv. Det måste alltså finnas en grundläggande kunskapsbrygga mellan individens själ och samhället och då får inte vänstern rygga för det faktum att individen visserligen är formad av materien men har också ett existentiellt fristående upplevande av såväl själ som ande.

Kunskap om samhället är således en förutsättning för förändring i Marx anda men kunskap om själen och anden är också en förutsättning för en individuell utveckling

Kunskap om samhället är således en förutsättning för förändring i Marx anda men kunskap om själen och anden är också en förutsättning för en individuell utveckling. I dag tvingas vänstern att också vidkännas en brygga mellan politik och religion. För att analysera motsättningarna i Mellanöstern räcker det inte med den tidigare fokuseringen på den ekonomiska huvudmotsättningen i världen. I dag är människans situation så komplicerad att vänstern också måste vidgå bryggan mellan själ-ande och politik för att kunna analysera verkligheten. Återspeglingsteorin blockerar en sådan möjlighet och därmed är vänstern fast i det marxist-leninistiska träsket utan att veta om det.

Vänsterpartiet försöker alltså bygga ett hus (socialismen) utan grund och saknar en hel del verktyg (hjälpvetenskaper) tillexempel psykoanalys (jämför freudomarxism) samt teologi med till exempel kunskap om skillnaden mellan den tidiga kristna kyrkan och den mer närliggande kyrkohistorien samt motsättningarna mellan shia- och sunnimuslimer, IS med mera, med mera. Kort sagt människan relation till Gud, hennes tendens att slå sin personliga gud i huvudet på grannen i sandlådan eller avsaknaden av en mer eller mindre regressiv gudsrelation.
Grunden måste var frågan om kommunismen var en dröm. Är kommunismen död? Ja, den materialistiska kommunismen kommer aldrig att skänka någon gemenskap i kristen gnostisk anda.

Men den kosmiska kommunismens stjärna (Läs Martinus) är inte helt utsläckt. Hur kan Vänsterpartiet finna den historiska kommunistiska roten framvuxen ur en ursprunglig religiöst färgad kommunism i gemenskap, samt en psykologi baserad på självkännedom? Hur kan vi förstå religiös fanatism å ena sidan och till exempel dagens psykologiska utbud av KBT (kognitiv beteende terapi)?. Den dagen vänstern kan lämna sin inskränkta materialism (ekonomism) och vidga förståelsen för människan känslomässiga existens på djupet, först då har vänstern fått en kompass som kan medföra nya strategier i förhållande till människor med ett lyft över 10 procent i valmanskåren som följd. Och med en klar målsättning att finna himmelriket, inte där men här och nu, på jorden.
Hur det blir efter den jordiska vandringen (himmelrike eller ej) får endast den som lever se.