Då spådde tidningen Stockholm City att vi sett ”sista kapitlet i Sollentuna-såpan”, medan Flamman 15/5-2003 menade att den nog kommer att fortsätta. Flamman fick rätt, och huvudrollsinnehavare sedan dess har varit just Mahmut Celik.

Mahmut Celiks gjorde ett enmansinhopp i koalitionen, m och fp gav honom poster i kommunstyrelsen, barn- och ungdomsnämnden, kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden, bygg- och tekniknämnden, gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, vård- och omsorgsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, produktionsstyrelsen för Sollentuna hemtjänst med omsorg samt det allmännyttiga bostadsföretaget AB Sollentunahem.
Efter kort tid upptäckte Celik att detta blev ett ganska pressat arbetsschema.

Celik ställde då sina platser i nämnderna till förfogande till politiker i det centerparti han hoppat av från.
Det skapade en märklig situation som vänsterpartisten Fredrik Häggström beskrev träffande i en protokollanteckning:
– Nu utgörs den politiska majoriteten av m, fp och Mahmut Celik. Att han ersätts i nämnder och styrelser av centerpartister, samtidigt som c inte tillhör majoriteten, är anmärkningsvärt. I kommunen blir då c både med i majoriteten och inte. Den rimliga lösningen vore att även Celiks efterträdare betecknade sig som politiska vildar, men då de nu kallar sig centerpartister väljer v att inte delta i omröstningen om ersättare för Celik.
Även vissa centerpartister var kritiska till Celiks agerande.
– Det centerparti som jag gick med i vill låta makten växa under-ifrån, inte från Mahmut Celik som förhandlar sig till tunga uppdrag och sedan skriver hängavtal med sitt gamla parti, sa Tommy Ström (c).
I augusti 2003 skrev Mitt i Sollentuna att Celik jagades av kronofogden för skulder på 156 000 kronor till det allmänna, då han struntat i att betala underhållsbidrag, kvarskatt och studieskulder. Celik hade vid tiden för avslöjandet hoppat tillbaka in i centerpartiet, vars lokala ordförande Anna von Essen sa till lokaltidningen att Celik gjort en avbetalningsplan i samråd med kronofogden, något som visade sig vara en ren lögn. Kommunstyrelsens ordförande Torbjörn Rosdahl (m), som annars gärna mästrar över Sollentunahems hyresgäster och andra som han anser lever på samhället, sa till Mitt i Sollentuna 11/11-03 att han ”inte tappat förtroendet” för den skuldsatte politiske vilde som räddat honom kvar vid makten.

Men nu meddelar Celik i att han tänker ta “politisk time-out”. Han hoppar av från kommunstyrelsen och från den lokala integrations- och demokratinämnd som han själv varit med att starta upp.
Han säger till Mitt i Sollentuna 13/1-04 att han utsatts för ”hot och rasistiska trakasserier”, något som lätt leder tanken till skinnskallenästet i Kärrdals radhusområde och till de ynglingar från Nationaldemokraterna som affischbombade Sollentuna inför Salem-marschen i december 2003.
Mahmut Celik ger dock själv en annan bild när Flamman ringer upp honom.
– Det var vuxna som hotade mig. Kanske en del som tillhör riksdagspartier och som är aktiva i kommunfullmäktige. Jag kan dock ännu inte bevisa vilka det var.

Sollentuna är en segregerad förort där invandrarna klumpats ihop i lägenheterna på Malmvägen och har väldigt liten representation i den kommunala makten. Centerpartiet är enligt Statistiska Centralbyrån det svenska parti där det är svårast för invandrare att få förtroendeuppdrag.