Jag är för ung för att minnas Socialdemokraterna före högersvängen. Nu ska jag rösta för första gången – och som tur är har V och MP tagit över stafettpinnen.
Åh, vad mitt hjärta gör ont för alla förstagångsväljare som skriver till mig på Tiktok och desperat ber mig vägleda dem till rätt parti.
Men med hjärtat till vänster är jag rädd att jag gör dem besvikna. Alternativen att lägga sin röst på ser ut att sina. Var finns den röda ros som samtidigt bekämpar fattigdomen och bevarar en trygg rättsstat? Det verkar vara en önskedröm. Ibland fantiserar jag om hur det vore att resa tillbaka till en tid före min existens. Jag önskar ofta att jag var född på 70-talet i stället för 2007, bara för att få uppleva sosseriet innan löften om ”marknaden först” fick grepp om partiet.
I stället blir jag nästan förnärmad när någon kommenterar ”sosse” under mina videor.
Det är jag och ungefär 471 199 andra förstagångsväljare som har en knapp månad på oss att se igenom allt valfläsk, inklusive löften om att jag personligen ska få bidra till alkoholindustrin genom sänkt åldersgräns på Systembolaget.
Kul det ska bli – inte.
Jag önskar ofta att jag var född på 70-talet i stället för 2007, bara för att få uppleva sosseriet innan löften om ’marknaden först’ fick grepp om partiet.
I ett val som enligt nyheterna kommer att ”avgöras på Tiktok” är det inte enkelt att vara ung och arg på alla orättvisor. Alla partier hittar någon att skylla problemen på. Tittar man på mitt konto, Skitsnacket, förkroppsligar Sverigedemokraterna allt som är fel med samhället. Tittar man på Ungsvenskarnas konto är det snarare miljömuppar som jag.
Därför är det inte konstigt att det finns en ovanligt stor mängd osäkra väljare. Moderaterna har lagt allt hopp om att få stanna i Rosenbad på just dem, i takt med att deras egna lojala väljare verkar minska i antal för var dag som går.
Slutsats: det finns en sällsynt möjlighet för Socialdemokraterna att etablera ett starkt mandat hos en generation som vet om att hjärtat sitter till vänster.
Därför är det också så ofantligt tråkigt att sossarnas partiledning är uppfostrad av Göran Perssons förakt för välfärdsstaten och verkar ha anlitat samma pr-firma som valförloraren Kamala Harris. Den har i alla fall gjort samma naiva analys: högerextrema partier har under 2000-talet attraherat vår väljarbas, så nu ska vi anamma deras politik men kalla det ”den tredje vägen”.
Det som Socialdemokraternas valstrateger verkar ha missat, trots att en hel flank av vänsterns opinionsbildare ständigt påpekat det, är att arbetarmän inte vänt sig till Jimmie Åkesson för att Magdalena Andersson varit för blödig inför att fängsla barn. Utan för att hennes parti drivit för långt från äkta socialdemokrati.
Samtidigt ser jag och många andra unga vänstermänniskor Socialdemokraterna som ett mittenparti som är mer maktkåt än värderingsdrivet. Vi har vuxit upp under deras marsch högerut, där vinster i välfärden, marknadshyror och ett inträde i en kärnvapenallians knappt mött internt motstånd.
Inte heller tycks partiet ha något emot Tidös fängslande av barn, dess populistiska bränsle- och kärnkraftspolitik eller de ständiga spottloskorna i ansiktet på arbetare som har riskerat sina liv för att komma hit och gör en livsviktig insats för vård och samhällsservice.
Inte konstigt att jag och många andra känner oss som socialdemokrater födda i exil.
Vi får ta vårt pick och pack vänsterut, där Miljöpartiet och Vänsterpartiet väntar med öppen famn. Två mindre partier som båda inser att en äkta socialdemokrati är chanslös utan en grön utveckling, en stark front för mänskliga rättigheter internationellt (jag saknar dig, Olof Palme) och ett försvar mot extremhögerns attacker på rättsstaten.
De vacklar inte från det självklara: att vi har enorma klyftor och att såren efter decennier där marknaden gått först inte kan läka om man fortsätter riva upp dem. Lyssna på folket, tro på folket och satsa på folket, Magdalena.
Med andra ord: våga vara vänster igen. Då kanske jag äntligen kan återvända efter 19 år i exil.
