Bok

Terror och dröm
Karl Schlögel.
Övers: Peter Handberg.
Natur & Kultur, 2011.

Äntligen en bok som begripliggör den stalinistiska trettiotalsterrorn, vilken kulminerade i Moskva år 1937 (bokens undertitel). Fram träder en regim svagare än den gängse bilden. Missnöjda bondemassor upprotade av tvångskollektivisering, deportation och hungersnöd drev omkring i landet och förvandlades till en ny fabriksarbetarklass i samband med den forcerade industrialiseringen. Denna nya oskolade och odisciplinerade arbetarklass i kombination med tröghet, korruption och byråkrati i det planekonomiska maskineriet, samt orealistiskt högtflygande produktionsmål, bäddade för olyckor när arbetare, maskiner, fabriker och järnvägar pressades till bristningsgränsen. Lägg till usla bostäder och arbetsförhållanden i de nya industristäderna. Missnöjet grodde.

Samtidigt med det sociala hotet underifrån kände sig regimen omringad av fascismen i Japan och Tyskland, och det nazistiska storanfall man visste skulle komma. För att öka sitt sociala stöd genomförde man en slags konstitutionell ”demokratisering”. Den innebar att även den gamla regimens företrädare fick rösträtt, och att arbetarklassen inte längre gynnades med en större röststyrka. (På vänsterjargong: Man gick från proletariatets diktatur till hela folkets stat).
Parallellt attackerade man det potentiella motståndet till regimen, exempelvis de gamla vänster- och högeroppositionerna i partiet. Tanken var att dessa inte skulle kunna utnyttja den politiska öppningen för att underminera den stalinistiska överklassregimen. Medlemmarna i de gamla partifraktionerna anklagades utan bevis för samarbete med de utländska fascisterna i syfte att sabotera Sovjetunionens ekonomi.

Simsalabim: regimens motståndare utom och inom landet kopplades samman och gavs skulden för alla olyckor och missförhållanden. Folkets missnöje kanaliserades mot påhittade syndabockar – trots de sanslösa beskyllningarna – och partiet gick (delvis) fritt. Stalin kunde i tsaristisk anda framställa sig som en landsfader som tog itu med byråkrater, sabotörer och landsförrädare.
Detta fann jag mest intressant i boken, men det är bara en liten återkommande del i detta 700-sidorsverk. Boken handlar för övrigt om allt som har med staden Moskva och året 1937 att göra. Jag brukar skriva om sådana böcker att de är bra som uppslagsverk och som dokumentation, och det säger jag nu också. Men själv skumläste jag allt det som inte berörde trettiotalsterrorn.