Den 17 januari har säsong två av Star Trek: Discovery premiär. Jag kommer inte att titta – trots att jag brukar svara att jag är Trekker när någon frågar mig vilken religion jag tillhör.
Vi nördar älskar våra fantasiuniversum. Oavsett om det är J.R.R. Tolkiens Midgård, J.K. Rowlings trollkarlsvärld eller Star Treks framtidsgalax. Diskussionerna om vad som räknas som kanon är häftiga och uppslitande.
Begreppet kanon kommer från grekiskans ord för rättesnöre och har närmast lånats från teologin. Inom alla världsreligionerna finns en debatt om vilka heliga skrifter som ska räknas som auktoritativa, eller med andra ord kanoniska. Det samma gäller inom nördkulturen. Vilka verk säger Sanningen om dessa påhittade världar?
Jag följde första säsongen av Discovery med stort intresse. Men i fjärde avsnittet händer det något. Kapten Lorca, spelad av Jason Isaacs, gör en historisk referens till Elon Musk som ett av ingenjörskonstens genier. I efterhand har Isaacks sagt att repliken var improviserad i ett försök att tigga till sig en Tesla. Jag stängde av. Det här är inte Star Trek, tänkte jag.
För mig som Trekker är det ett kanoniskt faktum att Star Trek skildrar en kommunistisk framtid. Det finns ingen chans att någon minns den sydafrikanske charlatankapitalisten Elon Musk i kommunismen.
1964 skrev Gene Roddenberry första utkastet till det som skulle komma att bli Star Trek: The Original Series. Han hade antagligen aldrig intentionen att skildra en kommunistisk utopi. En av hans favoritförfattare hette Ayn Rand. Ändå fick vissa av de regler han satte upp för hur det 23:e århundradet fungerade stora politiska konsekvenser. Den viktigaste: Det finns inga pengar.
Foto: Bob Galbraith/AP/TT.
Manusförfattarna har inte alltid varit konsekventa, men i det stora hela är Federationen, det samhälle som mänskligheten med allierade utomjordiska arter tillhör, ett samhälle utan pengar och därför utan lönearbete. Genom antimateriageneratorer har de i princip oändlig tillgång till helt ren energi. I kombination med replikatorer, en sorts 3D-skrivare på molekylärnivå, har det uppnått ett tillstånd där allas materiella behov enkelt uppfylls. Kapten Jean-Luc Picard behöver inte ens koka sitt eget te, han beordrar skeppsdatorn att replikera en kopp varm Earl Grey så har han den direkt i handen.
I avsnittet ”The Neutral Zone” av Star Trek: The Next Generation, uppföljaren till The Original Series, hittar besättningen på rymdskeppet Enterprise-D en rymdkapsel med tre nedfrusna 1900-talsmänniskor. Med 2364 års medicinska teknik är det en enkel sak att väcka dem och bota deras dödliga sjukdomar. Det visar sig svårare att förklara hur samhället förändrats de senaste 350 åren.
I det stora hela är Federationen, det samhälle mänskligheten med allierade utomjordiska arter tillhör, ett samhälle utan pengar och därför utan lönearbete
En av karaktärerna, kapitalisten Ralph Offenhouse, förutsätter att hans investeringar vuxit till sig ordentligt. Kapten Picard tvingas förklara för honom att hans pengar inte existerar längre men att han samtidigt inte behöver några, att fattigdom och behovet av att samla ägodelar har utrotats. Mänskligheten har lämnat barndomsstadiet.
Offenhouse förstår inte hur livet kan ha någon mening i ett samhälle utan strävan och konkurrens. Vad är utmaningen?
I Fyra framtider: Visioner om en postkapitalistisk värld (Daidalos, 2018) har sociologen och Jacobinmedarbetaren Peter Frase ställt upp en klassisk akademisk fyrfältare där varje fält beskriver en möjlig postkapitalistisk framtid. Den ena axeln går från samhällen präglade av materiell knapphet till materiellt överflöd. Den andra axeln beskriver samhällen antingen baserade på fortsatt klassherravälde till helt jämlika samhällen. Varje framtid förklaras genom exempel från fiktionen.
I mötet med nya konstiga livsformer försöker besättningarna på federationens rymdskepp alltid förstå, lära och kommunicera. Först när man blir tvungen tar man till fotontorpeder. Foto: Ingvar Karmhed/TT.
Den framtid som består av materiellt överflöd och social jämlikhet kallar Frase för kommunismen och dess kapitel i boken inleds med en referens till Kurt Vonneguts debutroman Det mekaniska pianot. Vonnegut gjorde samma reflektion som Offenhouse. I ett samhälle där produktionen är helt automatiserad kommer människor inte längre ha något att sträva efter. Livet blir meningslöst. När Picard beskriver den automatiserade framtiden som mänsklighetens steg in i vuxentillvaron menar Vonnegut att det är en andra barndom.
Mot Vonneguts dystopi ställer Frase en utopisk skildring av ett kommunistiskt samhälle: Star Trek.
Star Treks centrala frågeställning är det problem som Offenhouse och Vonnegut presenterar. Vad kommer människor (och andra medvetna varelser) göra med sin frihet när de inte längre tvingas kämpa för sin överlevnad? Vad gör den vuxna människan?
Svaret framgår av citatet som inledde varje avsnitt av The Original Series och The Next Generation:
Space: the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its continuing mission: to explore strange new worlds. To seek out new life and new civilizations. To boldly go where no one has gone before!
Strävan efter att uttrycka Star Treks progressiva och inkluderande filosofi i rollsättningen var ofta en kamp med skapare och skådespelare på ena sidan och nervösa bolagsproducenter på den andra sidan
Under kommunismen kommer vi söka efter oss själva genom att vända oss utåt mot rymden. Genom att utforska nya världar och möta nya former av liv kan vi upptäcka universum från nya synvinklar. ”Oändlig mångfald i oändliga kombinationer” som vulcanerna, de första utomjordingar mänskligheten mötte, sammanfattar sin logikbaserade filosofi. Även den kiselbaserade stenlika livsformen Hortan har något att lära oss. Star Treks hjältar är framförallt vetenskapsmän och diplomater, inte krigare.
När The Original Series hade premiär 1966 var det fortfarande ovanligt med icke-vita, icke-amerikanska roller i amerikansk tv. På Enterprises brygga mötte tv-publiken inte bara den äppelpajamerikanske kapten Kirk utan också chefsmaskinisten Scotty från Skottland, amerikansk-japanske rorsmannen Sulu och den halvutomjordiske vetenskapsofficeren Spock. I seriens andra säsong, mitt under kalla kriget, adderades en rysk karaktär, navigatören Chekov. Men allra mest radikalt var antagligen valet av kommunikationsofficer, där löjtnant Uhura var en svart kvinna från Afrikas Förenta Stater.
Foto: Ingvar Karmhed/TT.
Även om The Original Series har kritiserats för normativa könsroller och även om Uhuras roll ofta innebar att ”svara i telefon” var det ändå en banbrytande rollsättning. Skådespelaren Whoopi Goldberg, som skulle få en återkommande roll i The Next Generation, har ofta berättat om hur hon första gången Uhura var med på tv sprang till sin mor och ropade ”Jag har precis sett en svart kvinna på tv och hon var inget hembiträde!”
När Nichelle Nichols, som spelade Uhura, efter första säsongen funderade på att hoppa av blev hon övertalad av Dr. Martin Luther King personligen att stanna kvar. Dr. King förklarade hur viktig Uhura var som förebild. När Nichols berättade om samtalet för Gene Roddenberry sägs det att han grät.
Strävan efter att uttrycka Star Treks progressiva och inkluderande filosofi i rollsättningen var ofta en kamp med skapare och skådespelare på ena sidan och nervösa bolagsproducenter på den andra sidan.
Ett välkänt faktum är att Star Trek innehåller den amerikanska tv-historiens första skriptade kyss mellan en svart och en vit skådespelare. Det var i avsnittet ”Plato’s Stepchildren” som Nichols Uhura och William Shatners kapten Kirk kysste varandra. Mindre känt är att NBC, bolaget bakom The Original Series, krävde att en alternativ version utan kyssen skulle spelas in för att inte förarga tv-stationer i sydstaterna. Nichols och Shatner förstörde medvetet alla tagningar utan kyssen.
I ett samhälle som är oändligt mycket bättre än vårt kommer människorna också vara bättre
Tyvärr fick inte Gene Roddenberry leva länge nog för att få se sin önskan att inkludera ett samkönat par i besättningen uppfylld. Det skulle dröja till Discoverys första säsong 2017.
Star Treks progressivitet var inte unik. Den liknar på många sätt den typiska Hollywoodliberalismen. Flera år innan Chekov introducerades i Star Trek hade Napoleon Solo redan samarbetat med den sovjetiske agenten Illya Kuryakin i Mannen från U.N.C.L.E. Den stora skillnaden är att Star Trek grundade sin filosofi i en materiell verklighet. Först kommer maten, sedan moralen. När maten kommer från replikatorer skapar det en fredlig och frihetlig moral.
När Mark Twain (det är en lång historia) färdades framåt i tiden och besökte Enterprise-D var den gamle anti-imperialisten övertygad om att det bakom alla Federationens fina ord om att fredligt söka upp nya livsformer för att utbyta kunskap och erfarenheter måste ligga koloniala ambitioner. Det är så människor beter sig och det ändrar ingen teknologi på, menade framstegsskeptikern Twain. Skeppspsykologen Deanna Troi fick försöka förklara att när fattigdomen utplånades så försvann också grymhet, fördomar och intolerans.
En av de mest kontroversiella regler som Gene Roddenberry ställde upp var att det inte skulle förekomma några personliga konflikter inom besättningen. Manusförfattare hatar naturligtvis den begränsningen. Skaparna av Star Trek: Discovery har närmast glädjefullt rivit upp den. Konflikter förutsätts vara ett tecken på psykologisk realism i fiktion. Grupper utan internt drama existerar bara i den enklaste barnkulturen. Småaktighet och intrigerande ses som en del av människans eviga och oföränderliga natur.
Gene Roddenberry hade, antagligen omedvetet, en mer marxistisk människosyn. Människans psykologiska natur beror på hennes materiella omständigheter. I ett samhälle som är oändligt mycket bättre än vårt kommer människorna också vara bättre. De har lämnat mänsklighetens barndom bakom sig. Det gör det naturligtvis svårare att skriva engagerande drama. Ändå har jag alltid älskat scenerna när Enterprises högre officerare samlas i ett sammanträdesrum för att logiskt och samlat diskutera komplexa problem. Jag föredrar dem framför mycket av de interpersonella intriger och drama som anses utgöra ”viktig” tv.
Foto: Ingvar Karmhed/TT.
Den verkligt utopiska impulsen i Star Trek handlar inte om teknikoptimismen utan tanken att människan skulle kunna vara annorlunda. Det är svaret på den gymnasiefilosofiska invändningen att marxismen inte tar hänsyn till människans natur. Det är Che Guevaras insikt i Människan och socialismen på Kuba: ”För att bygga kommunismen måste vi, samtidigt som vi lägger de nya materiella grundvalarna, också bygga upp den nya människan.”
Vi lever i en tid då förödande klimatförändringar tvingar fattiga jordbrukare att vandra norrut i karavaner mot gränsen för Imperiet, vars dementa härskare sänder ut sina trupper för att sätta barn i ökenläger. Om samtiden hade varit dystopisk science fiction hade den framstått som för uppskruvad och klyschig. Nu mer än någonsin behöver vi de utopiska berättelserna.
Jag skrev att jag var Trekker i religiös mening. Politiskt är jag snarare anhängare av det av Frases framtidsscenarion han kallar socialismen. Inte för att jag tappat tron på det stats- och klasslösa samhället och blivit reformist, utan för att det är den framtid baserad på jämlikhet och demokrati där vi ärvt klimatkrisen från kapitalismen och tvingas anpassa oss efter denna vår enda planets ekologiska ramar. Kravet på Fully Automated Luxury Gay Space Communism nu genast, som blivit en meme sedan 2016, framstår mest som ett slagord från en vänster som inte vill göra allvar av de svåra frågorna om hur man tar makten och vad man sedan gör med den.
Ändå lever vi i en tid då vi mer än någonsin behöver Star Trek. En väletablerad del av Star Treks kanon är att det finns många olika tidslinjer och dimensioner, en av dem Spegeluniversumet där Federationen ersatts av ett fascistiskt Imperium och goda karaktärer blir onda. Star Trek kan lära oss att vi lever i den värsta av tidslinjerna. Men också att en annan värld är möjlig. En värld utan Elon Musk.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
