Inrikes 19 februari, 2014

Stark europeisk vänster inför valet

Det går bra för vänstern i Europa. Håller opinionssiffrorna i sig pekar mycket på att Europaparlamentsvalet kan bli ett triumftåg för partier till vänster om socialdemokratin. Men även högerextrema partier går framåt på sina håll. Flamman har talat med tre statsvetare om trenden.

– Det finns ett övergripande missnöje mot EU-projektet i hela Europa, vilket hänger ihop med den ekonomiska krisen och att EU på lång sikt har misslyckats med att förankra den europeiska integrationsprocessen. Då gynnas de alternativ som är mest tydliga i sin EU-kritik, säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid den liberala tankesmedjan Timbro, till Flamman.
Statistiken intill denna artikel visar hur det gick för vänstern i sex av EU:s medlemsländer, samt hur de ligger till i aktuella opinionsmätningar i dag. Exempelvis har Syriza i Grekland ökat med strax över 25 procentenheter, svenska Vänsterpartiet mer än fördubblar sitt tidigare resultat, och i Spanien växer Izquierda Unida med närmare nio procentenheter. Nederländerna och Irland, med Socialistiska partiet respektive Sinn Féin, är två andra länder där vänstern är stark.
– Framgångarna i opinionen just nu speglar nog både vilka nationella frågor dessa partier driver, var man tillskriver ansvaret för krisen i Europa och vilka lösningar ur krisen som föreslås. Vissa partier kanske hävdar att allting är EU:s fel, och tycker därför att lösningen är ett utträde ur EU, medan andra partier fokuserar på hur den nationella sittande regeringen har hanterat krisen och vad den hade kunnat göra annorlunda, säger Linda Berg, statsvetare och föreståndare för Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet, till Flamman.
I flera av medlemsstaterna där vänstern går framåt inför Europaparlamentsvalet verkar även rasistiska och högerpopulistiska partier kunna nå vissa framgångar, enligt opinionsmätningarna. Exempelvis ökar Gyllene gryning i Grekland med 8,6 procentenheter, franska Front National med närmare 14 procentenheter, och Sannfinländarna i Finland med 6,1 procentenheter.
– Många nationalistiska partier är tydliga EU-kritiker och för antingen en agenda om att lämna unionen eller om att ta tillbaka vissa politikområden till den nationella sfären, säger Linda Berg och fortsätter:
– Vissa av de nationalistiska partierna är högerextrema, exempelvis Gyllene gryning, men sedan finns det ett helt spektrum av partier som drar åt det mer populistiska hållet. Spännvidden är därmed väldigt stor och därför kan det vara svårt för dessa partier att samarbeta, vilket i slutändan innebär att de har svårt att få något inflytande i realiteten.
I Spanien och Tyskland, där vänstern växer med 8,6 respektive 2,5 procentenheter, verkar inte något uttalat nationalistiskt parti ta sig in i Europaparlamentet. Det eurokritiska partiet Alternativ för Tyskland, vilket bildades i februari förra året och av vissa även tillskrivs som främlingsfientligt, får däremot tio procent av rösterna i Europaparlamentsvalet, enligt den senaste opinionsmätningen i Tyskland.
I Spanien är det borgerliga partiet Partido Popular allra störst inför årets Europaparlamentsval med 30,1 procent av väljarnas röster; dock tätt följt av det socialdemokratiska partiet PSOE med 28,1 procent av rösterna.

För lite kunskap i EU-frågor

En undersökning från opinionsinstitutet Novus, genomförd i början av februari på uppdrag av Sveriges radios Ekot, visar att 55 procent av svenskarna tänker rösta i årets Europaparlamentsval. Detta är en ökning med nästan tio procentenheter i jämförelse med valdeltagandet år 2009.
I jämförelse med opinionsmätningar inför nationella val är det svårare att dra slutsatser utifrån mätningar inför Europaparlamentsval, menar statsvetaren Linda Berg. Detta gäller både vilket parti väljaren kommer att rösta på, och om den över huvud taget kommer att lägga en röst.
Enligt Novus undersökning har 55 procent ambitionen att gå och rösta, men mycket kan hända fram till den faktiska valdagen, hävdar Linda Berg. Den vanligaste orsaken till att inte rösta i EU-valet är, enligt undersökningen, att man inte är insatt i frågorna.
– Den uppgång vi ser för Vänsterpartiet beror på att opinionsstödet rent generellt är positivt – inte att det förhåller sig till ett visst sätt i EU-frågor. Det finns inget parti som varken vinner eller förlorar på sin EU-politik eftersom den inte drivs tillräckligt tydligt; folk vet helt enkelt inte vad partierna står för gällande EU, säger Magnus Blomgren, statsvetare vid Umeå universitet, till Flamman.
Varför driver de då inte EU-frågorna mer frekvent?
– Det är väldigt svårt för partierna, i de allra flesta länder, att föra ned EU till den nationella politiska diskussionen över huvud taget. Många väljare vet varken hur EU-systemet fungerar eller vilka frågor som står på agendan, och när folk då svarar på frågor om hur de kommer att rösta tar de egentligen inte ställning till EU-politiken utan någonting helt annat.

 

 

”Det behövs en motkraft”

Hallå där Mikael Gustafsson, tvåa på Vänsterpartiets lista till Europaparlamentsvalet och V:s representant i EU-parlamentet sedan år 2011.

Hur ser du på att vänstern går framåt i flera EU-länder?
– Det är väldigt glädjande då det behövs en stark motkraft mot den högerdominans som finns i Europaparlamentet just nu, och som exempelvis ger uttryck för ett kraftigt abortmotstånd.
– Den liberala politik som påtvingas länderna runt om i Europa får fruktansvärda effekter socialt med ökande misär och fattigdom. Det skapar i sin tur homofobi, främlingsfientlighet och ett starkt kvinnohat. Därför behövs det en stark vänster som kan visa att ett annat Europa är möjligt.

Men kommer det att göra någon faktisk skillnad att få in mer vänsterinriktade partier i EU-parlamentet?
– Även om man är EU-kritiker och anser att systemet suger – vilket det gör – så måste det finnas en vänsterkraft i parlamentet som kan påverka politiken. Att bojkotta EU-valet innebär bara att man överlåter makten till någon annan.
– Sedan handlar det inte enbart om formell politisk makt. Hur kunde exempelvis EU-parlamentet rösta nej till Acta-avtalet år 2012? Jo, för att det fanns en utomparlamentarisk kraft som visade sitt motstånd och påverkade beslutet.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Inrikes 23 april, 2024

Nya bankregler försvårar för föreningar

Det har blivit allt svårare för ideella föreningar att öppna bankkonton, inklusive för politiska förbund. Foto: Marcus Ericsson/TT.

Det blir allt svårare att starta bankkonton för ideella föreningar, bland annat på grund av en ny anslutningsavgift från bankerna. Nu hoppas föreningslivet på förändring.

I januari 2022 infördes nya direktiv för Sveriges banker. Byråkratin komplicerades, avgiften till bankerna höjdes och att öppna ett bankkonto kostar nu 5 000 kronor eller mer.

Reglerna blev ett hinder för många ideella föreningar, som behöver en ekonomi för att kunna driva verksamhet. En av de drabbade föreningarna är SGC, som samlar runt 375 spelintresserade ungdomar. Trots större ambitioner är de i dagsläget begränsade till digitala möten via plattformen Discord och en gemensam Minecraftvärld. I sommar skulle de vilja anordna ett läger för sina medlemmar med mat, boende och aktiviteter. Men utan bankkonto är det krångligt att få till.

Henry Morris Påltoft (bilden) är medlem i föreningen. I ett mejl till Flamman beskriver han hur bankernas nya direktiv påverkar dem.

”Det kommer vara skönt när vi äntligen kan lämna hela situationen bakom oss och lägga den tid och resurser som i dag går till att bråka med Swedbank på något roligare för våra medlemmar”, skriver han till Flamman.

Henry berättar att föreningen kunnat göra ganska mycket tack vare att de är online och inte har en lokalhyra att tänka på, men att de samtidigt vill göra mer.

”Vi vill hålla i regelbundna spelträffar i de större städerna, men det skulle innebära löpande kostnader, vilket skulle gå igenom vår kassörs privata bankkonto.”

På grund av att de just nu är tvungna att använda ett privat bankkonto vill vare sig kommuner eller stiftelser ge bidrag, vilket begränsar deras arbete ytterligare. Henry berättar att trots att föreningen har ett par hundra medlemmar, har tiden för att möta den byråkratiska processen samt att de kan lägga ut de 5 500 kronorna, så hindras de fortfarande från att öppna ett konto.

Jag har väldigt svårt att förstå bankens perspektiv, speciellt när de säger att de vill satsa på ungdomsverksamheten.

”Vi är unga, och Swedbank kräver att bankföreträdaren är över 18 år. Vi kan kringgå åldersgränsen genom att ta hjälp av någon person utanför föreningen som är myndig, men det känns både krångligt och osäkert”, skriver Henry Morris Påltoft, och fortsätter:

”Jag har väldigt svårt att förstå bankens perspektiv, speciellt när de säger att de vill satsa på ungdomsverksamheten. För Swedbank måste det vara en obetydlig summa, men för mindre föreningar är det nog avskräckande och en käpp i hjulet.”

Henry tycker att bankerna ska se över hela processen och att de borde fundera på hur kostnaderna påverkar föreningslivet.

”Föreningslivet är en otroligt viktig del av samhället och att få in unga i det borde vara extra prioriterat. Att då ha dessa relativt höga priser och jobbiga processer för att skapa ett konto är bara dumt.”

Maro Ferbrache (bilden), förbundsordförande i spelkulturförbundet Sverok, håller med om att direktiven måste ändras men känner att pressen till förändring måste komma från politiken.

– Jag vill se att politiken kräver att banker ska vara skyldiga att hjälpa barn och unga. Det skulle göra hela processen lättare, säger hon till Flamman.

Spelkulturförbundet Sverok är med sina 40 000 medlemmar i 2 000 föreningar ett av Sveriges största ungdomsförbund. De har märkt av hur bankdirektiven påverkar deras medlemmar. Maro Ferbrache menar att bankernas krav på ideella föreningar skadar många ungas engagemang. Enligt Maro hör nya föreningar av sig dagligen med frågor om hur de öppnar ett bankkonto, sedan dör engagemanget då de får höra hur processen går till.

– Föreningar blir begränsade i sin verksamhet då deltagaravgifter, försäljning och användning av Swish är funktioner som kräver ett bankkonto.

Maro Ferbrache berättar att Sverok tidigare kunnat hjälpa medlemsföreningarna med ekonomin genom ett samarbete i Nordea, men att det blivit allt svårare att samarbeta med bankerna efter de nya reglerna.

– Idrottsrörelsen är undantaget, de är mer attraktiva i bankernas ögon eftersom de genererar pengar via olika avgifter. Många av våra föreningar tar inte avgifter utan vill att alla ska kunna vara med, säger hon till Flamman.

Läs mer

Hon förtydligar att när ideella föreningar diskuteras är det oftast sportföreningar. Där är det sällan barnen själva som öppnar kontot utan det är föräldrar som hjälper till att driva hela organisationen. Hon tror att det påverkar vuxenvärldens syn på hur svårt det kan vara för unga att sätta sig in i bankvärlden.

– Det finns politiska initiativ som uppmärksammar problematiken, vilket är bra, men det ligger nog främst på Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer att driva frågan framåt. Problemet skulle behöva lyftas mer.

De nya bankreglerna drabbar inte bara spelintresserade ungdomar, utan även politiska föreningar. Adam Sihlén (bilden) var med och bildade Vänsterstudenter Umeå (VSU) för ett år sedan. Till Flamman säger han att deras organisation kunnat kringgå bristen på bankkonto genom att ta stöd av Vänsterpartiet i Umeå.

– Föreningen har kunnat köpa in böcker till våra bokcirklar, fika till våra möten och pr-material.

Han berättar att organisationen har svårt nog med att få Skatteverket att godkänna deras organisation och ge dem ett organisationsnummer.

– Jag är glad över att vår verksamhet inte har fastnat i den svenska byråkratiseringen. Föreningslivet borde handla om att göra saker, inte vänta på att myndigheter ska godkänna varje del av vår existens.

Adam Sihlén är glad över stödet från Vänsterpartiet, som han beskriver som en ”ovärderlig resurs”.

– Utan dem hade vi ju fortfarande inte haft tillgång till en budget. Organisationen har inte startat på riktigt, då vi fortfarande saknar organisationsnummer, så att skriva ut posters och boka salar för föreläsningar hade ju varit slätt omöjligt utan stödet.

Inom politiken har frågan lyfts av Malin Danielsson (bilden) från Liberalerna. 2023 lämnade hon in motionen ”Möjlighet till bankkonto för ideella föreningar” till riksdagen, med syfte att motverka en del av krånglet.

– Motionen jag lämnat in tar sikte specifikt på bankkonton, men det finns andra problem för föreningslivet. I samband med att säkerheten kring transaktioner stärks har det blivit svårare för ideella föreningar att öppna bankkonto, säger hon till Flamman.

Precis som Maro Ferbrache ser hon en risk att byråkratin gör att unga ger upp, i stället för att engagera sig.

– Man vill inte hålla på med administration. Risken är att man tappar suget. Ideella föreningar och civilsamhället är viktigt och fyller de här mellanrummen där ingen annan finns.

I samband med att säkerheten kring transaktioner stärks har det blivit svårare för ideella föreningar att öppna bankkonto.

I september 2023 meddelade utbildningsminister Mats Persson (L) att regeringens budget för 2024 skär ned stödet till studieförbunden med 250 miljoner kronor. Ytterligare nedskärningar väntas komma 2025 och 2026, då bidragsnivån ska ha sänkts med en tredjedel totalt, enligt en rapport av tankesmedjan Tiden.

Trots sitt engagemang för de ideella föreningarna menar Malin Danielsson att besparingarna är rättfärdigade.

– Vi är väldigt engagerade i studieförbunden och vet hur viktig bildningen är. Men vi har en ekonomisk situation med stor inflation att förhålla oss till, och tyvärr behöver fler vara med och spara när man ska få ihop en budget. Vi ser gärna en stark civil sektor, och på sikt vill vi bygga upp det här igen.

Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Krönika/Kultur 23 april, 2024

Yael Bartanas ”Farewell” (2024) är som en ondskefull ”Aniara”.

De politiska spänningarna är påfallande närvarande på Venedigbiennalen. Ändå är det handens lust som får känneteckna världens största konstutställning.

När 60:e biennalen i Venedig öppnar en kylslagen dag i april 2024 är stämningen inte den vanliga, euforiska. Världens mest anrika konsthändelse, som inträffar vartannat år sedan snart 130 år, kan med sina nationella paviljonger, ihopträngda i en inhägnad park, Giardini, liknas med en frusen bild av Förenta Nationerna, en spegling av världen av idag. Följaktligen är Ryska paviljongen stängd i år – också. Efter ett beslut av Israels utvalda konstnär själv stod landets modernistiska glas-betong-byggnad  också stängd och nedsläckt. 

I presskön in till området på öppningsdagens morgon hör jag bakom mig två tjejer tala lågmält på hebreiska. Vi börjar prata och är överens om att Ruth Patir tog rätt beslut när hon stängde sin utställning i sista stund utan att stämma av med Israels  kulturminister Miki Zohar. Nu står där utanför i stället tre biffiga ”carabinieri” och blänger på förbipasserande, som inte tycks ta någon större notis. Alltför mycket drar uppmärksamheten till sig och utbudet är överväldigande, deadlines väntar och alla kritiker håller sina sinnen vidöppna för att kunna leverera en färsk spaning. Konsten sägs ju ha de mest finkalibrerade tentaklerna för vart världen är på väg. I tider som dessa är det förstås hårdvaluta och Venedigbiennalen, med sin prestige och koncentration, är den rätta platsen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Ledare 22 april, 2024

Klimatförnekelse dödar arbetare

Två byggarbetare förbereder sig på Spaniens andra värmebölja, den 10 juli 2023. Foto: Manu Fernandez/AP.

Värmerelaterade dödsfall har ökat med en tredjedel i Europa, och en ny ILO-rapport visar att arbetare drabbas värst. Klimatförnekelse är alltså inte folkligt, utan gynnar tvärtom eliterna.

Den 11 juli i fjol föll en 44-årig arbetare ihop livlös på gatan i den italienska staden Lodi. Han hade satts att måla vägskyltar mitt i solen, trots 40 grader under värmeböljan Cerberus. Efter flera försök med defibrillatorn förklarades han död på det lokala sjukhuset.

”En tragedi lika absurd som onödig”, sade lokala fackansvariga Elena Maga till tidningen The Post Internazionale. ”Vi borde inte behöva vänta på att människor dör innan vi förändrar något.”

Han är inte ensam. Två nya rapporter som släpptes i dag visar hur värmen blir allt dödligare i världen, och att arbetare världen över tillhör de hårdast drabbade.

Den första rapporten, utgiven av EU:s klimattjänst Copernicus, visar att de värmerelaterade dödligheten ökade med 30 procent i unionen förra året. 2023 var det varmaste året som någonsin har uppmätts, och Europa är den kontinent som värms upp snabbast.

”Det verkar kanske dyrt att agera mot klimathotet”, sade Meteorologiska världsorganisationens chef Celeste Saulo. ”Men priset för att inte agera är betydligt högre.”

Men klimatkrisen slår olika hårt beroende på vem du är. I dag släppte även Internationella arbetsorganisationen (ILO) en rapport som visar att arbetare tillhör de mest utsatta. Värst drabbade är de som arbetar kroppsligt och utomhus, eller som är tvungna att jobba oavsett väder – antingen på grund av deras centrala betydelse, som räddningspersonal och jordbrukare, eller på grund av ekonomisk utsatthet.

En brandman evakuerar en get under en skogsbrand i Acharnes, en förort i norra Aten, den 23 augusti 2023. Foto: Thanassis Stavrakis/AP.

ILO har identifierat sex klimatrisker som särskilt drabbar arbetare:

Övervärme. De 2,41 miljarder som arbetar inom värmekänsliga branscher som jordbruk, byggande och sopåkning drabbas i högre grad av skador på hjärtat, njurar och skelett, samt värmeslag och utmattning. 18,970 årliga dödsfall på jobbet beror på värme.

Extremväder. Krispersonal inom medicin, bränder, samt fiskare och jordbrukare drabbas i större utsträckning av stormar och översvämningar.

UV-strålning. De 1,6 miljarder som arbetar utomhus i världen, exempelvis inom post, trädgård och hamnar, drabbas av skador på hud och ögon, inklusive cancer.

Luftföroreningar. Samma grupp utsätts även för dålig luft, en hälsofara som kan kopplas till 860 000 årliga arbetsrelaterade dödsfall världen över.

Smitta. De som arbetar utomhus, inte minst i jordbruk, skogar och trädgårdar, drabbas oftare av parasitiska sjukdomar som malaria, borrelia, dengue, snäckfeber och leishmaniasis.

Gifter. Arbetare inom jordbruk, kemi och skogsbruk drabbas av förgiftning, cancer, neurotoxicitet, samt reproduktiva och andra sjukdomar efter att ha utsatts för agrokemiska gifter. Fler än 300 000 människor dör varje år efter förgiftning av bekämpningsmedel.

För visst är klimatet en fråga om klass mot klass – men det är klimatrörelsen som står på folkets sida.

Arbetarklassen sticker alltså ut som en grupp som har ett oerhört starkt intresse av att ta strid mot fossilutsläpp och miljöförstöring, medan klimatbovarna gynnas av den högerretorik som framställer klimatet som en fråga för cyklande veganer i innerstaden. Men som vi ser tillhör den urbana medelklassen inte alls de hårdast drabbade av värmeböljor och översvämningar.

För en månad sedan sågade Klimatpolitiska rådet än en gång regeringens klimatarbete, som slår ifrån sig all kritik från förhatliga experter. Under valrörelsen poserade man i stället vid mackpumpar för att framställa fossilbränsle som folkligt, en strategi som tycks ha lyckats med tanke på valsegern.

Det är en stor utmaning för gröna partier och rörelser, som framställs klimatfrågan som allmänmänsklig, men som har misslyckats med att förklara vilka som drabbas hårdast. Klimatprotester framställs ofta som ett hinder för arbetare som vill komma till jobbet, men i själva verket är det arbetarna själva som borde klistra fast sig på gatorna. För visst är klimatet en fråga om klass mot klass – men det är klimatrörelsen som står på folkets sida.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 21 april, 2024

Brytningstid på norska

”Blå interiör” (1883) anses vara Harriet Backers mästerverk. Bilden är beskuren.

Nationalmuseums utställning med Harriet Backer är en genomsnygg lektion om 1800-talets smygande radikalitet.

”Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?” Frågan ställdes 1971 i en berömd essä av den amerikanska konsthistorikern Linda Nochlin. Hennes skenbart naiva fråga gav upphov till en störtflod av forskning, och sedan dess har ett oräkneligt antal kvinnliga konstnärer dykt upp vilket gjort konsthistoria till ett betydligt mer diversifierat fält. Att ”upptäcka” en bortglömd konstnär och återupprätta hennes rätta plats i historien har närapå blivit en klyscha i konstbranschen (tänk på Hilma af Klint-febern). Definitivt oftast på gott snarare än ont, även om det kan bli tjatigt och ibland rentav tveksamt att marknadsföra utställningar som ”upptäckter” då det inte sällan redan bedrivits forskning på konstnärerna i fråga.

Det jag blir mest störd av på Nationalmuseums utställning Harriet Backer är ändå att jag – konsthistorienörd och feminist – aldrig tidigare hört hennes namn. För att parafrasera Nochlin undrar jag: Varför är våra grannländers konsthistoria terra incognita? Före och efter Edvard Munch råder mest ett tyst sus i mitt huvud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Inrikes 20 april, 2024

Mitt Erlanderögonblick kom vid Sahlgrenskas foodtruck

Ett dagrum på Vipeholm under 1940-talet. Foto: Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet/TT.

Samhället har råd med allt mindre ju rikare vi blir. Det finns en kuslig känsla av att allt går bakåt. Men kanske är det som vissa försöker lansera som ett ”Jimmie-moment” i själva verket ett ”Erlander-ögonblick”?

Vipeholms sjukhus, en så kallad vanföreanstalt, har med rätta blivit ökänt för de grovt oetiska kariesexperimenten, lobotomierna och den stundvis höga dödligheten. På nätet hittar jag en rikedom av fotodokumentation över flera decennier från anstalten, som var inriktad mot vård av barn med svåra rörelsehinder.

Men utifrån bilderna är det inte kränkningarna av de intagnas rättigheter som utgör det starkaste utropstecknet av kontrast mot vår samtid. Den samtida betraktaren häpnar i stället över verksamhetens omfång och personalstyrka: möbelverkstaden för patientterapi, textilverkstaden, idrottsplatsen, plantskolan, personalmatsalen, korpfotbollslagen (både kvinnliga och manliga), musikterapin, leksaksförrådet, kafferepen, panncentralen – och, som en mörk fond, gravplatsen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Cecilia Verdinelli
Skribent och läkare.
Utrikes 19 april, 2024

EU:s budgetregler kan omöjliggöra klimat- och välfärdsmål

Europaparlamentet kommer att rösta om huruvida de nya reglerna ska träda i kraft eller inte. Foto: Jean-Francois Badias/AP.

Efter tre års paus ska EU:s nyliberala budgetregler återinföras. Trots krav på att de borde förändras har lite hänt – nu kan de omöjliggöra satsningar på såväl välfärden som klimatet.

I italienska tidningar skrivs det om det, på fransk radio debatterar man det, och på belgiska löpsedlar varnar man för det: i början av nästa vecka beslutar Europaparlamentet om huruvida EU-länderna ska ha rätt att finansiera sin välfärd och nå sina klimatåtaganden eller inte. Efter över tre års paus kommer nämligen de hårda budgetreglerna som medlemsländerna har tvingats efterleva sedan slutet av 1990-talet att träda i kraft igen – såvida parlamentet inte röstar nej.

Reglerna i Stabilitets- och tillväxtpakten om att statsskulden och budgetunderskottet inte får överstiga 60 procent respektive 3 procent av BNP, kom först till stånd som inträdeskriterier för medlemmarna i EMU. Men eftersom alla länder var tänkta att införa euron gäller de för samtliga EU-medlemmar, inklusive dem som inte använder den gemensamma valutan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Rörelsen 19 april, 2024

Klimatkampen är förlorad, länge leve klimatkampen!

Klimataktivister från organisationen Extinction Rebellion har upprättat en vägspärr vid Slussen i Stockholm som en manifestation för klimatet inför valet 2022. Foto: Christine Olsson/TT.

Är klimatkampen förlorad? Det tycker Tadzio Müller, medgrundare till Ende Gelände i en intervju med Flamman (nr 14/2024). Efter många år med stora proteströrelser är vi fortfarande på väg mot en framtid med allt fler klimatkatastrofer, död och lidande. ”Folk eldar hellre upp planeten och mår skit, än agerar”, säger han.

För mig som klimataktivist är det sorgsen läsning, eftersom Müller har rätt i att världen är på väg åt helvete. Hans känslor är legitima. Samtidigt pekar hans uttalande på ett problem för klimatrörelsen: oförmågan att skilja på målen vi sätter upp i kampen och värdet av kampen själv. I det senare fallet bör vi alltid ha blicken vänd mot att rädda människor och skapa en bättre värld, vad som än händer.

Klimatrörelsen kämpar mot ett av världens mäktigaste intressen, fossilindustrin. På längre sikt kämpar klimatrörelsen även mot kapitalismen i sin helhet, det mäktigaste produktionssystem som världen skådat. Att stoppa fossilindustrin vore en enorm bedrift. Att störta kapitalismen är en ännu större, men inte omöjlig uppgift. Det är därför inte konstigt att vi misslyckas ibland.

Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas.

Det är lätt att relatera till Tadzio Müllers sorg över att mål har förlorats. Det han anser ”har gett våra liv mening i likhet med hur religiösa människor uppfattar världen, det som strukturerar allt vi gör, och våra idéer om vem som är god och ond” gäller inte längre. ”Vi har stött emot de planetära gränserna, och lärt oss att det moraliska universumets båge är kort och böjd mot fascismen”, fortsätter han.

Samtidigt har Tadzio i denna förlust kommit till en nyvunnen insikt: ”att det inte handlar om segerns sannolikhet”, utan ”om de relationer som du bygger medan du försöker uppnå den segern”.

Läs mer

Jag tror precis som Tadzio Müller att dessa relationer är källan till all uthållig klimatkamp, speciellt i tider av motgång. Om den enda anledningen till kampen är vinsterna så är det enkelt att gå hem efter en förlust, dra ned persiennerna och aldrig återvända till rörelsen. Men om kampen får ett värde i sig kan de kämpande gå hem efter förlusten, gråta, festa och tänka om tillsammans – för att snart därefter envist återvända med nya mål.

Såklart är inte kampen en hobby med vänner – väl uttänkta strategier och slagkraftiga mål måste vi alltid ha med oss. Men som Mathias Wåg i en bokrecension skriver här i Flamman blir ”allt eller inget” oftast inget. Det krävs uthålliga organisationer som kan förvalta både kampen genom förlusten, och makten efter vinsten. Och oavsett om vi når 1,5 eller 3 graders uppvärmning kommer klimatkampen aldrig att vara förgäves – inte så länge planeten är beboelig.

Både jag och Müller tror på relationernas vikt. Samtidigt tror jag inte att klimatkampen är körd bara för att framtiden just nu ser mörk ut. Ju starkare vi organiserar oss och ju fler vi blir, desto bättre framtid får vi. Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas. Även i en brinnande värld finns det mycket att kämpa för, och många att rädda som annars skulle dö. Sörj målen, och organisera er.

Noah Björelius Hort
Aktiv i Ta Tillbaka Framtiden
Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta i Tyskland. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.