Att en borgerlig regering och dess förehavanden och samröre med näringslivstoppar skulle få progglåtar från 70-talet att låta sansade är kanske inte oväntat. Men det är likväl ett bevis på behovet av att förändra den svenska exportpolitiken.
En politisk linje som går ut på att bara sälja vapen till länder som inte tänker använda dem eller länder som bara använder vapnen mot dumma länder är så naiv att det saknar motstycke. Sett till Sveriges befolkningsmängd är vi det land i världen som exporterar flest vapen. Under 2013 sålde vi vapen för 11,9 miljarder kronor och vapenexporten har ökat med 64 procent de senaste tio åren. De fem största köparna under 2013 var Thailand, USA, Norge, Saudiarabien och Indien. Svenska Freds- och skiljedomsföreningens beräkningar visar att Sverige under 2013 exporterade krigsmateriel till icke-demokratiska länder till ett värde av 8,4 miljarder kronor. Siffran har er än fördubblats sedan 2009. Var tionde vapen exporteras till en diktatur som t ex Saudiarabien, Algeriet eller förenade Arabemiraten.
Vapenexport får bara bedrivas om regeringen ger sitt tillstånd till det. I de riktlinjer som påstås styra denna tillståndsprocess står bland annat att: ”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd ska beviljas.”
I dagarna har nya avslöjanden om den så kallade Saudiaffären presenterats. Få enskilda affärer synliggör skillnaden mellan lagstiftningens skrivningar och verkligheten så tydligt som denna. Redan 2012 avslöjade Sveriges Radio att Totalförsvarets forskningsinstitut FOI genom ett bulvanföretag och i samarbete med flera svenska företag skulle leda arbetet med att bygga en fabrik för antitankvapen i Saudiarabien. Avtalet slöts 2005 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen och förlängdes 2010 av den borgerliga regeringen trots Saudiarabien än en diktatur där mänskliga rättigheter inte respekteras. Amnesty International har rapporterat om stora brister i respekten för mänskliga rättigheter och aktivister fängslas och döms i bristfälliga rättegångar.
Nu visar det sig att den borgerliga regeringen var mycket tveksam, men lät sig övertalas efter påtryckningar från Marcus Wallenberg, dåvarande styrelseordförande för SAAB. Flera stora och ekonomiskt viktiga projekt i Saudiarabien stod på spel och regeringen valde att sätta kapitalets intressen främst. Att Sverige bistår en av vår tids värsta diktaturer att utveckla sin kapacitet att producera militär utrustning står självklart i tydlig strid med ”målen för svensk utrikespolitik” och därigenom också med den svenska krigsmateriellagstiftningen.
Rimligast vore förstås att sluta exportera vapen överhuvudtaget. Det går inte att garantera att länder som idag passerar nålsögat för när ”rätt” personer skadas och dödas med de vapen vi producerat och exporterat, inte imorgon har bytt sida. Det går inte heller att garantera att vapnen aldrig säljs vidare. Det är dessutom uppenbart att riktlinjerna som ska reglera vapenexporten inte fungerar. Det visar inte minst Saudiaffären. I en demokrati finns två alternativ. Antingen följer regeringen det regelverk som man själv har formulerat eller så ändrar man regelverket så att det också framgår att tillstånd kan ges om starka kapitalintressen så önskar. Att medvetet föra oss bakom ljuset är faktiskt inte rimligt.
