Så föll till slut Stefan Löfven, och regeringskrisen blev ett faktum. Aldrig tidigare har en regering röstats ned i ett misstroendevotum, och extraval har inte ägt rum i Sverige sedan 1958. Men den här gången är situationen mer komplicerad än någonsin, enligt statsvetaren Jonas Hinnfors.
– Det är ett otroligt rörigt parlamentariskt läge just nu, som är en konsekvens av av att det inte finns några naturliga block. Det är i svensk politik ett alldeles nytt perspektiv. Man kan inte säga något säkert, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborg universitet.
Han menar att avsaknaden av en tydlig blockpolitik, en övergripande högervridning, frågan kring samarbetet med Sverigedemokraterna och större rörlighet bland väljarna gör det svårt att jämföra dagens läge med tidigare regeringskriser. Vänsterpartiet har, en inte helt okomplicerad relation till Socialdemokraterna till trots, historiskt nästan alltid agerat stödparti åt S-märkta regeringar. Bara en gång tidigare har de dragit tillbaka stöd för en socialdemokratisk statsminister.
– Stopp-paketskrisen 1990, det var första gången Vänstern inte stödde S, säger Jonas Hinnfors.
I februari 1990 lanserade dåvarande socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson, vars regering hade stöd av VPK, ett så kallat stopp-paket för att mota risken för ekonomisk kris i grind. Det innebar bland annat prisstopp och aktieutdelningsstopp, men också lönestopp och tillfälligt strejkförbud. Vid omröstningen meddelade Ingvar Carlsson att han skulle avgå om förslaget röstades ned av riksdagen.
– Då vaknade Vänstern till och satte ned foten. De hade en röd linje och vägrade vara dörrmatteparti. Ingvar Carlsson sade att han skulle avgå om förslaget röstades ned, och Vänsterpartiet stannade inte, säger Jonas Hinnfors.
I stället avgick Ingvar Carlsson, efter att såväl de borgerliga som Vänstern röstat mot förslaget. Då det inte fanns möjlighet för andra regeringsbildningar utlystes inget extraval och Carlsson kom tillbaka, men utan strejkförbud. Jonas Hinnfors poängterar dock att dagens parlamentariska läge är ett helt annat.
– Då fanns det ingen förhandlingspart. I dag kan inte Socialdemokraterna säga lika lätt att de låter sig påverkas. Då faller avtalet. Och sådant har skett, men det är väldigt ovanligt.