Palmemordet, detta outtömliga ämne och eviga föremål för litteratur, film och tv, är aktuellt nu igen. Netflix nya Den osannolika mördaren, baserad på Thomas Petterssons bok, är påkostad, stjärnspäckad och för den invigde just därför helt oemotståndlig.

Teorin, som var ett sidospår i utredningen och som på senare år lanserades först av Filter och sedan på den ödesdigra presskonferensen av chefsåklagare Krister Petersson 2020 – går ut på att mördaren var Stig Engström.

Trots att serien inleder varje avsnitt med brasklappen ”Baseras på ett olöst brott” så gör sig själva handlingen inte några bekymmer med att lansera alternativ. Stig Engström, en medelålders alkoholiserad grafiker som befinner sig långt ned i den sociala hierarkin bland Täbymoderater, är välspelad av Robert Gustafsson när han halkar iväg i sina lågskor med sin handlovsväska efter att ha skjutit Palme. Det enda skulle väl vara att Gustafssons ansikte är begravt i maskens hamsterkinder, och just masken är påfallande generell. Inte minst i Mikael Persbrandts skurktolkning (”Jag vill ha en konspiration!”) av Hans Holmér, vars ögonbryn absolut hade kunnat lugna sig något.

Men om inte annat så är Den osannolika mördaren ett tillfälle att en stund få vila i förvissningen om att gåtan är löst.