Okategoriserade 28 juli, 2011

Stockholm – hårdast mot graffitin

Stockholm är en av de kommuner i landet som har hårdast policy mot graffiti. Staden får inte ens stödja laglig verksamhet som ”kan uppmuntra till olaglig graffiti”. En tuff men nödvändig inställning, enligt förespråkarna. Censur, och ytterst tveksamt om nolltoleransen verkligen har önskad effekt, enligt kritikerna.

När Riksteatern nyligen ville göra reklam för sitt gatukonstevenemang Art of the streets blev det stopp från Stockholms stad. Reklamskyltarna som teatern ville sätta upp stred mot stadens nolltoleranspolicy mot graffiti.

– Det blir en estetisk censur, säger Ceylan Holago producent från Riksteatern, som påpekar att det sitter tjänstemän i Stockholm stad som till exempel tittar på om en reklamskylt är gjord med sprejfärg eller inte för att bedöma om den är allt för ”graffitiliknande”.

Enligt henne har stadens nolltolerans mot graffiti också påverkat bland annat bildundervisningen i skolan, i och med att det inte får finnas någon verksamhet inom Stockholms stad som kan uppmuntra till skadegörelse eller graffiti. I stadens klotterpolicy står bland annat: ”Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse”.

Stödjer inte skadegörelse

Det är inte första gången något av Riksteaterns arrangemang faller på den skrivningen. För ett par år sedan sökte man tillstånd för att sätta upp en projektor på Mosebacke torg för att kunna projicera lasergraffiti på teaterns egen vägg, vilket avslogs.

Ceylan Holago betonar att Riksteatern inte stödjer skadegörelse. Men hon tror inte att Art of the streets och andra lagliga graffitiarrangemang gör att klottret ökar. Hon berättar att hon får många mejl från ungdomar och föräldrar som undrar var det går att måla lagligt i Stockholm, men det finns inga lagliga väggar alls.  

– Det är väldigt tveksamt om det finns någon forskning som visar att lagliga alternativ leder till mer olaglig graffiti, säger hon.

Christoffer Järkeborn, moderat ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd menar däremot att man i Stockholms stad har sett en ökning av anmälda klotterfall i samband med att Art of the streets anordnats tidigare år.

– Jag har inget principiellt emot lagliga graffitiarrangemang om de skulle fungera, säger han till Flamman.
Han betonar också att Stockholms stad inte har stoppat all reklam för Art of the streets, utan bara den på stadens kulturtavlor. Enligt Christoffer Järkeborn är Stockholms stad mycket restriktiv med vad som kommer upp på kulturtavlorna över huvud taget och att det finns policys kring vilken typ av arrangemang som får annonseras där.

Malmö gör tvärtom

Alla kommuner har inte en lika kompromisslös syn på graffiti som Stockholm. I Malmö finns numera två lagliga graffitiväggar.

– Vi är ganska positiva till ordnad graffiti, sedan har vi nolltolerans mot graffiti på andra ytor, där har vi en policy om att det ska bort inom 24 timmar, säger Anders Rubin, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö.

Han tror inte att reklamskyltarna hade stoppats i Malmö.
– Nej, det tror jag faktiskt inte, vi har nog en högre tolerans. Malmö ger lite den känslan av att vara bångstyrig och gå utanför ramarna. Det är också en image som vi gillar, stan uppfattas som oförutsägbar och spännande.

Malmö stad särredovisar inte kostnader för klottersanering, istället ligger det under posten skadegörelse som även innefattar exempelvis krossade fönsterrutor. 2009 uppgick kostnaderna för skadegörelse till drygt 28 miljoner kronor. Enligt Stockholms stads hemsida lägger Stockholms stad och SL tillsammans 200 miljoner årligen enbart på klottersanering. Även om det kan ses som en stor skillnad är det svårt att göra direkta jämförelser då Stockholm dels är en större stad och dels har tunnelbanan som är hårt ansatt av graffiti. Dessutom är det inte säkert att siffrorna ger en helt rättvisande bild av all graffiti som tas bort då de inte innehåller kostnader för exempelvis privata hyresvärdar.

Stockholms policy kan ses som ovanligt hård även i jämförelse med städer som är restriktiva mot graffiti. Göteborg tillåter inga lagliga graffitiväggar. I Göteborgs policydokument kring klotter står bland annat att staden ska vara mycket försiktig med att upplåta ”utrymmen för utsmyckning” för att undgå en så kallad spridningseffekt. Däremot tycks inte Göteborgs nolltolerans mot graffiti gå fullt så långt som Stockholms. För ett år sedan valde till exempel Bergsjöns stadsdelsnämnd att ge sitt kulturpris till Hiphop-akademien som bland annat driver en graffitiateljé. Något som också lyftes fram i det pressmeddelande om priset som skickades ut från stadsdelsnämnden.

– Det är en väldigt tuff nolltolerans vi har antagit, men den har haft bra resultat, på bara något år sjönk antalet anmälda klotter med 10 000, säger Christoffer Järkeborn.
Enligt honom sjönk antalet fall av klotter efter införandet av de hårdare reglerna. Medan de har ökat i städer som är mer liberala till graffiti.

Enligt Anders Rubin har det i Malmö funnits en diskussion där en del av de boende kring graffitiväggarna tycker att de har haft en spridningseffekt på klotter i närområdet.

– Men jag kan tycka att Malmö på det stora hela är en förhållandevis lite taggad stad jämförelsevis med till exempel Köpenhamn som ligger bara på andra sidan sundet. Det tror jag beror just på att vi släpper fram den godtagbara graffitin och är noga med att plocka bort graffiti på andra ställen.

Kultur/Nyheter 06 januari, 2026

”Texten tillfredsställde en mörk drift hos folk”

Den svenska kritikern Sanna Samuelsson och den franska författaren Édouard Louis. Bild: Privat / Jessica Gow/TT.

Podden Gästabudet ger utmärkelsen Årets sågning till

Sanna Samuelsson är årets vinnare av litteraturpodden Gästabudets utmärkelse ”Årets sågning”. Texten i fråga är hennes recension i Aftonbladet av den franska författaren Édouard Louis Monique flyr. Förutom att belöna boken med ett (1) plus av fem, inleds recensionen med ordet ”Blä.”

I poddavsnittet beskriver hon sig som ambivalent till utmärkelsen. Flamman ringde upp för att gräva i känslorna kring priset.

Hur känns det att vinna?

– Jag var faktiskt lite orolig att det skulle hända, för jag märkte att många reagerade väldigt positivt på texten. Och jag mindes debatten förra året då Gunilla Kindstrand vann för sin sågning av Daniel Sjölins roman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 06 januari, 2026

Europas fall är ingenting att fira

Ett Europa som blir turistparadis för amerikaner och kineser duger inte som framtidsvision. Foto: Mirco Toniolo/Errebi/AGF/REX.

Svaret på Europas kris är inte att acceptera att bli en koloniserad vykortskontinent – utan att ta chansen att bli självständigt på riktigt.

Ett Europa vars innerstäder töms på invånare och fylls med sydostasiatiska turistgrupper, kitschiga souvenirbutiker, Airbnbboenden och pizzamenyer på tolv språk. Där tekniken kommer från USA, mineralerna från Kina, och vi själva nöjer oss med rollen som en sömnig vykortskoloni.

Det är kontinentens framtid om vi inte ändrar kurs, skriver idéhistorikern Anton Jäger i en uppmärksammad krönika i New York Times. Men svaret bör enligt Jäger inte bli att försöka återfå vår fornstora glans, utan att acceptera nedgången och finna vår plats som världens nya utkant.

Jäger har dock fel i sin historieskrivning. Europas nedgång skedde förra århundradet när kolonialflaggorna halades i Algeriet, Kongo och Indonesien. Det gamla Europa hanterade sin nyfunna litenhet genom att vända sig till europeisk integration. Det europeiska samarbetet behöver ingen nedgångsstrategi eftersom samarbetet redan är en sådan. Jägers diagnos är alltså minst 50 år för gammal.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken.

Den geopolitiska stiltjen efter murens fall gjorde det möjligt för Europa att spela självständigt utan att riktigt vara det. Energin säkrades genom billig rysk gas och säkerheten sköttes av amerikanska vapen. Så länge detta fungerade kunde man framstå som en självständig aktör. Men vad den politiska eliten såg som en bestående lösning visade sig i efterhand bara ha varit ett sätt att vinna tid.

Låt oss kalla detta för den tyska eran. De lata olivmumsarna i södra Europa kunde inte handskas med pengar och påtvingades en sträng nedskärningsregim. Länderna i östra Europa rundades bokstavligen av en gasledning i Östersjön. Att balter och polacker gnällde visade bara att de inte förstår geopolitik.

Den ryska invasionen av Ukraina 2022 visade att stabiliteten var en illusion. Det Europa som de tyska förbundskanslerna Gerhard Schröder och Angela Merkel lämnade efter sig pressas nu till bristningsgränsen av Putin och Trump. En situation som ställer de små rödgröna partierna till vänster om socialdemokratin inför ett existentiellt vägval. Utan möjligheten att förverkliga en egen vision för Europa tvingas pyttevänstern att välja mellan att underordna sig den systembevarande mitten och den radikala högern.

Att gå mitten till mötes innebär en identitetskris för den traditionella vänstern. Här tvingas man svälja militär upprustning, Natomedlemskap, mer europeisk överstatlighet och stram migrationspolitik. Men efter att ha sålt sin själ för att slippa pulveriseras under Meloni, Weidel, Bardella eller Åkesson kan vänstern fortsätta krångla sig fram.

Läs mer

Vänstervisionen som konvergerar med ytterhögern är på ytan muntrare. Här firar vi imperiets fall. Västvärlden drar sig tillbaka från sin globala position efter hundratals år av exploatering och dominans. Miljontals människor tvingas ut ur Europa men de återvänder trots allt till sina naturliga kultursfärer för att avnjuta freden som råder sedan världen delats upp i slutna civilisationer efter den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons gamla ritningar.

Det senare alternativet avfärdas på goda grunder av en allt större del av den nordiska vänstern. 2026 är inte ett år för pojkrumsfantasier.

Jäger må flörta med idén om europeisk nedgång men lösningarna han föreskriver är knappast palliativa. Mer centralisering och mindre nyliberal teknokrati, aktiv industripolitik med stora offentliga investeringar, samt militärt och ekonomiskt oberoende är reformer som gör EU starkare.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken. Det är den enda vägen framåt för en vänster som inte vill förlora kontinenten till Trump och Putin.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 06 januari, 2026

Klasserna förenas mot mullorna

Skärmdump från en video som spreds på sociala medier den 31 december 2025 och visar demonstranter som angriper en statlig byggnad i Fasa i södra Iran. Foto: AFP.

För första gången på länge har en klassöverskridande proteströrelse formats i Iran. Lika nytt är kravet att shahen ska återta makten från mullorna.

Strax före nyår beslutade Irans regering att avskaffa subventionerna för importerade basvaror som ris, matolja och mjöl. Det var ett tekniskt beslut, men i ett land som Iran kan det få långtgående konsekvenser. I praktiken gjorde det att priset ökade med mellan 50 och 70 procent, och den 28 december gick Teherans basar, en mäktig kraft i huvudstaden, ut i strejk.

Två dagar senare gjorde säkerhetsstyrkor räder mot flera studentbostäder, inklusive för kvinnor. Det som hade börjat som en strejk bland basarhandlare blev nu ett studentdrivet uppror mot regimen. Hittills har minst 20 personer dödats, varav tre barn, och över 1 000 gripits.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)

Flammans forum

"En väldigt slö journalistik i denna artikel tyckte jag. Jag är mycket intresserad av utvecklingen i Iran men vad gav denna artikel egentligen? Inte en enda röst från oppositionen inne i Iran fick komma till tals. Enbart två "röster ur disporan" intervjuas. Men vilka röster var det? Jag känner inte till organisationen ACI, och kunde inte få fram någon info om dem via Google eller ChatGPT. Vad är det för organisation? Vad står de för? Hur har de förhållit sig till shahen tidigare? Ingen aning. Är den här nya påstådda förkärleken för Pahlavi-dynastins återkomst verkligen något som är utbrett inom den inhemska oppositionen i dagsläget? Det har alltid funnits en del av den iranska oppositionen som varit för Pahlavis återkomst, men vari baserar man att det numera är många fler än tidigare? Ett påstående från en enskild oppositionell i Sverige, som uppenbarligen hyser sympatier för shahen? T.o.m. den andra källan (Kashefi) säger ju att kravet på Pahlavis återkomst alltid haft en popularitet inom diasporan. Påståendet i ingressen, att kravet på shahens återkomst är något helt nytt, stämmer ju inte. Delar av oppositionen har alltid stått bakom shahen. Men påståendet att oppositionen inne i Iran nu är enade bakom detta krav, vad baseras det på? Lite märkligt att man inte har någon enda källa inifrån landet som bekräftar detta. Inte ens Kashefi säger ju i artikeln uttryckligen att det är ett krav som den stora massan av de som protesterar inne i landet nu står bakom. Det är bara Mesdaghi som påstår det i artikeln. Ändå framställs det som ett faktum och en stor och viktig förändring jämfört med tidigare uppror. Har ni kollat på uppgifterna om att Israel arbetar hårt bakom kulisserna för att pusha för shahens återkomst? https://www.haaretz.com/israel-news/security-aviation/2025-10-03/ty-article-magazine/.premium/the-israeli-influence-operation-in-iran-pushing-to-reinstate-the-shah-monarchy/00000199-9f12-df33-a5dd-9f770d7a0000 Nä, det här var ingen vidare utrikesjournalistik. Jag förväntar mig mer av Flamman."
O
Ola Hakefelt
Nyheter/Utrikes 05 januari, 2026

Vem drog ut elen i Berlin?

Drönarbild över Mexikoplatz i Berlin-Zehlendorf den 5 januari 2026, där en gatlykta lyser med hjälp av en nödgenerator, tack vare insatser från THW. Foto: Emmanuele Contini/Imago/TT.

Tusentals berlinare huttrar i vinterkylan efter ett branddåd mot stadens elnät. En klimatgrupp har tagit på sig attentatet – samtidigt som teorier florerar om rysk inblandning. I centrum för allt står ett illa författat manifest.

Medan snön föll över Berlin, tidigt på årets första lördagmorgon, blev plötsligt 45 000 hushåll utan elektricitet. Snart stod det klart att ett brandattentat riktats mot en samling högspänningskablar och att det skulle ta minst fem dagar att återställa strömmen.

Det drabbade området i sydvästra Berlin domineras av rika villakvarter. Men där ligger även ett insprängt socialt utsatt höghusområde, vars 5 000 invånare likaså fick känna temperaturen i de mörklagda lägenheterna sjunka mot noll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 05 januari, 2026

Israelisk Eurovisionseger tippas – innan någon hört låten

Foto: Jessica Gow/TT.

Högljudda krav på bojkott och uteslutning av Israel ur Eurovision Song Contest har hittills fått fem länder – Nederländerna, Spanien, Slovenien, Island och Irland – att dra sig ur årets upplaga av musikfestivalen, som kommer att hållas i österrikiska Wien i maj.

Ändå toppar Israel redan bettingbolagens listor på vem som vinner musiktävlingen – trots att varken sångare eller låt utsetts än av public service-bolaget KAN. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 04 januari, 2026

Ulf Kristerssons feghet bör oroa Danmark

Kan Danmarks statsminister Mette Frederiksen lita på att Europa och Sverige ställer upp om USA anfaller Grönland? Foto: Pär Bäckström/TT.

I ett läge där Donald Trump visar upp naken imperialism är den svenska tystnaden inte bara pinsam – den är farlig.

Så kom den till sist, den amerikanska statskuppen i Venezuela. 

Donald Trump har bäddat för den i flera år. Redan 2020, under sin första presidentperiod, utfärdade han en arresteringsorder mot Maduro för ”narkoterrorism”. I januari erkände han oppositionspolitikern Edmundo Gonzáles som den rättmätiga vinnaren av ett val präglat av omfattande fusk och oklarheter.

Den 24 mars införde han sanktioner mot länder som handlar med venezuelansk olja. Under hösten attackerade USA dessutom minst 35 båtar med 115 dödade, även det under förevändning att stoppa narkotikasmuggling. Detta trots att landet inte är någon central drogaktör, och att det mesta kokainet som passerar landet snarare skeppas till Europa.

Attacken följer ett välkänt mönster i Latinamerika. USA har tidigare avsatt 24 regeringar i regionen, som Jacobo Arbenz i Guatemala 1954 och Salvador Allende i Chile 1973, ofta med hänvisning till att försvara demokratin, men i själva verket för att skydda sina egna intressen.

Donald Trump är dock tydlig med att detta varken handlar om knark eller folkstyre. I sina strategidokument har han tvärtom målat upp två demokratiska delar av världen, Europa och Latinamerika, som sina främsta motståndare. Samtidigt har han lierat sig med auktoritära rörelser och länder, inklusive tidigare ärkefienden Ryssland.

Han har också dammat av Monroedoktrinen, som säger att USA har rätt att dominera den västra hemisfären. Därmed ger han också ett indirekt frikort till Ryssland, Kina och andra stormakter att mobba sina grannar.

Donald Trump kallar kidnappningen ärligt nog för en ”attack mot suveräniteten”, och lovar att USA ska styra Venezuela ”tills dess att de återlämnar all olja, mark och andra tillgångar som de tidigare stulit från oss”, ett påstående helt utan grund. Han har dessutom rundat kongressen och därmed troligen inte bara brutit mot internationell rätt, utan även mot amerikansk lag.

Det är alltså imperialism i sin naknaste form. Förhoppningen hos delar av vänstern om Donald Trump som isolationist var alltså önsketänkande, som Karim Jebari påpekade i Flamman redan för ett år sedan. Och nya måltavlor har redan radats upp. Donald Trump har varnat Colombias valda president Gustavo Petro att passa sig (watch his ass), utrikesminister Marco Rubio har sagt att även Kuba ”borde vara oroade”, och Katie Miller, fru till en av Trumps närmaste rådgivare, lade ut en karta över Grönland täckt av USA:s stjärnbanér på X med texten ”SNART”.

Jesper Møller Sørensen, Danmarks ambassadör i USA, svarade med ett diplomatiskt nödrop: ”Bara en vänlig påminnelse om USA och Kungariket Danmark: vi är nära allierade och bör fortsätta att arbeta tillsammans som det. USA:s säkerhet är också Grönlands och Danmarks säkerhet.”

Så vad säger Sveriges regering när ett nordiskt grannland blir hotat? Statsminister Ulf Kristersson nöjde sig med ett lamt uttalande på X (3/1), som visserligen korrekt beskriver Venezuela som en diktatur, men inte förmår fördöma USA:s aggression. I stället påminner han vagt om att ”alla stater har samtidigt ett ansvar att respektera och agera i enlighet med folkrätten”.

Är det vad han kommer att säga om USA förklarar krig mot Danmark också? ”Nej, nu får alla lugna sig”, som om det gällde ett stökigt barnkalas.

Uttalandena från europeiska ledare som Emmanuel Macron och Ursula von der Leyen var knappast bättre. De hejar oblygt på en stormaktsstrategi där Europa ses som fiende. Det är en märklig tid när man får slå följe med gammelmoderater som Gunnar Hökmark och Carl Bildt för att påminna om folkrätten.

Men avfärdanden räcker inte. Europa behöver också dra strategiska slutsatser. Sverige borde snarare omedelbart riva upp DCA-avtalet och lämna Nato, och sluta snyfta över att ”pappa” Trump har lämnat oss. I stället måste vi bidra till en europeisk försvarspakt som äntligen kan frikoppla oss från Pax Americana, och dessutom formulera ett kraftigare svar på USA:s aggressiva teknikimperialism, inte bara med regleringar utan med en egen moln- och ai-infrastruktur.

Regeringen måste dessutom sluta använda teknologi från Palantir, vars vd Peter Thiel jämfört europeiska lagstiftare med ”Antikrist”. Samt tydligt meddela Danmark att vi står på deras sida, i stället för att fegt buga inför Washington.

Situationen är mörk, och Xi och Putin gnuggar händerna i kulisserna. Men den rymmer också en möjlighet. Europa har fortfarande starka fackföreningar, välfärdsstater och demokratiska traditioner. Vänstersidan kan ännu, som i Spanien, visa att det finns alternativ. Om vi vågar kasta av oss den nyliberala tvångströjan kan vi dessutom erbjuda det mest effektiva motmedlet mot auktoritarianism: att skapa samhällen som folk vill leva i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 03 januari, 2026

Maduro olagligt bortförd efter USA:s angrepp: ”Häpnadsväckande”

Anhängare till Maduro samlades efter nyheten om att han tillfångatagits av USA. Foto: Cristian Hernandez/AP.

Nattens angrepp mot Venezuela och bortförande av presidenten strider tydligt mot folkrätten, säger professor Mark Klamberg. Nu vill Vänsterpartiet se ett tydligt fördömande av attackerna från den svenska regeringens sida.

I natt gick USA till anfall mot Venezuela, med bombangrepp mot militäranläggningar och flygplatser. En specialstyrka ska ha landat i staden och fört bort landets president Nicolás Maduro från landet. Nu kommer han att ställas inför rätta i USA, åtalad för bland annat ”narkotikaterrorism” och ”innehav av automatvapen”.

Det är stormaktens första direkta militära intervention i Latinamerika sedan 1989, då man tillfångatog Panamas ledare Manuel Noriega, som även han åtalades i USA för bland annat narkotikabrott.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 03 januari, 2026

Desertörerna som blev rockstjärnor i folkhemmet

Cirka 1 000 unga amerikaner fick asyl i Sverige som desertörer från Vietnamkriget åren 1967–1972. Foto: AP/TT.

I sitt hemland sågs de som förrädare, i Sverige som sexobjekt. Utställningen ”Liberation Radio” berättar historien om vietnamdesertörerna som spred antikrigspropaganda i Hanoi från en lägenhet på Frejgatan.

På gården där jag växte upp brukade jag leka med en grannflicka vars pappa var vietnamdesertör. Han var cool. Med sin cowboyaccent påminde han om männen i den populära tv-serien Familjen Macahan

Själv talade han aldrig om sitt förflutna, men han var en av omkring 1 000 unga amerikanska män som hade fått asyl i Sverige för att undvika att skickas till Vietnam. Sverige var nästan det enda landet som öppet tog avstånd från USA:s krigföring och som demonstrativt välkomnade desertörer. Tidsandan var sådan att de unga männen togs emot som hjältar med erotisk dragningskraft. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 januari, 2026

Frikyrkliga uppmanar regeringen: Läs bibeln

Bibeln rymmer bara en vers om gränser, men många om gästfrihet. Foto. Hasse Holmberg/Scanpix.

”I Bibeln är brist på gästfrihet mot utsatta något som politiska ledare ska ställas till svars för”, påminner ett öppet protestbrev som skrivits under av tusentals svenska frikyrkokristna. Uppropet riktar sig till Johan Forssell (M) och Tidöregeringens migrationspolitik – och ställer bibelverser mot högerkristen retorik.

”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten.”

Citatet är en bibelvers ur den tredje Moseboken (19:34), och en av de ”källhänvisningar” till Bibeln som återfinns i ett öppet brev till migrationsminister Johan Forssell (M). Över 2 800 frikyrkligt kristna från hela Sverige har hunnit skriva under brevet på några dagar, i protest mot regeringens migrationspolitik – en som, i brevets ord, ”kännetecknas av hårdhet och retroaktiva beslut till nackdel för invandrare”.

Kritiken riktar sig särskilt mot förslaget om att utreda möjligheten att återkalla permanenta uppehållstillstånd, som Advokatsamfundet i sitt remissvar menar skulle ”strida mot grundläggande rättsstatsprinciper, internationell rätt och principen om barnets bästa”. Frikyrkobrevet menar att den ”bristande känslan för etik” är ännu värre än rättsosäkerheten:

Vi önskar något annat än en nationalistisk kristendomstolkning, och jobbar för en mer socialt radikal förståelse.

”Ett sådant statligt agerande är helt enkelt grymt, eftersom det kastar delar av befolkningen ut i osäkerhet. Det fjättrar människor i ett tillstånd av permanent otrygghet. [...] Om lagförslaget går igenom kommer utfallet göda depression och desperation.”

Bakom brevet står några initiativtagare från den lilla Baptistiska Arbetareföreningen, som bland annat ger ut webbtidningen Tungor av eld

– Vi önskar något annat än en nationalistisk kristendomstolkning, och jobbar för en mer socialt radikal förståelse, berättar medlemmen Anton Johnsson, som till vardags arbetar på en begravningsbyrå i Nässjö.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 02 januari, 2026

Hörselkliniker säljer dyr teknik till äldre: ”Gråter på mottagningar”

Privata vårdgivare anklagas för att sälja in dyra hörselapparater till äldre. Foto: Magnus Lejhall/TT, Bertil Ericson/TT (montage).

600 kronor. Mer än så ska en hörapparat inte kosta i Stockholm. Flera äldre vittnar dock om att kliniker säljer på dem splitt nya modeller, för siffror motsvarande en månadslön. Hörselskadades Riksförbund menar att regionens utrustning är bra nog – och nu har regionen varnat jätten Audika.

– Jag har varit med patienter som har suttit och gråtit på mottagningar. En dam snyftade att hon kunde behöva sälja huset för att ha råd med hörapparat. Det är fruktansvärda saker man har sett.

Agneta Österman Lindquist (bilden), distriktsordförande i Stockholm för Hörselskadades riksförbund, samlar sig och suckar. Hon och andra från HRF får inte sällan hänga med som stöd åt de som ska till hörselmottagningen för första gången – för att hindra att patienter övertygas att spendera pengar de inte har.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)