Manifestationen arrangeras av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, samt flera lokala fackorganisationer, och på talarlistan finns partiledarna Magdalena Andersson, Amanda Lind och Nooshi Dadgostar och andra med partianknytning.

Både det miljöpartistiska språkröret Amanda Lind och Clara Lindblom kallade attacken för en ”terrorhandling”. Många lyfte också den etablerade högerns ansvar för att normalisera rasismen i det offentliga samtalet.

– Vi kommer inte vika en tum för de högerextrema, sade Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson.

Från början var intentionen att öppna talarscenen bortom partipolitiken. En annonsering efter fler medverkande lades ut på Vänsterpartiet Stockholms facebooksida, vilket flera ideella organisationer nappade på.

Bland de sökande var Victoria Rixer från Linje 17 mot rasism men när hon anmälde intresse fick hon samma autogenererade svar som de övriga: nya direktiv har kommit, bara rikstadspartier samt partianknutna fackförbund skulle stå med på listan.

Victoria Rixer säger till Flamman att hon är besviken, eftersom deras organisation har upplevt attacker från extremhögern som liknar dådet som skedde i onsdag.

– Arrangörerna har absolut rätt att välja vilka som ska stå på talarlistan, även om de först bjöd in brett, säger hon och fortsätter:

– Men det här var en historisk chans för partivänstern att tänka över högerns narrativ om ”lika goda kålsupare”. Man hade kunnat sträcka ut en hand, och kroka arm med grupper som har haft ett långvarigt antifascistiskt engagemang, och undersöka vad som finns  att lära av det. Hur kan vi göra gemensam sak?

Men någon bojkott blev det ändå inte. I stället skapade man en egen zon i manifestationen med lokala vänstergrupper som Allt åt alla, Kämpa Stockholm och Linje 17.

– Jag är inte intresserad av att splittra vänstern, tvärtom. Det är viktigare än någonsin att vi samlar oss, delar upplevelser och tar fram en handlingsplan. Fascisterna finns redan på gatorna, de finns i riksdagen och det räcker inte längre med att säga att våld är dåligt. Anrirasisterna i parlamentet behöver de utomparlamentariska krafterna för att klara det här. Det är vad jag hade velat se på dagens demonstration.

Oskar, från Allt åt Alla, delar Victoria Rixers missnöje över att bara riksdagspartier talade.

– Demonstrationen borde ha handlat om den större bilden, inte riksdagspolitik. Men vi deltog ändå för att visa stöd till de som utsattes under attacken och för att markera att vi är delaktiga i kampen mot Fascism, säger han till Flamman efter demonstrationen.

Hur känner ni nu efteråt?

– Vi är nöjda över hur många som deltog. Att vara delaktiga i manifestationen är viktigt för oss. Däremot var vi inte där för att lyssna på lyssna på Magdalena Andersson prata om antirasism, då Socialdemokraterna själva driver högervriden och främlingsfientlig politik. Sådant prat, utan politisk handling, klingar falskt i mina öron.

Även Duri Korsman, förbundsordförande för Ung vänster Storstockholm, är kritisk.

– Jag tycker att upplägget bryter med tankarna om en folklig, rörelsebaserad uppslutning mot fascismen. I stället för att låta dem som drabbats komma till tals eller visa på rörelsens roll i kampen så ska manifestationen enbart handla om att rösta rött.

August Flensburg från Vänsterpartiet är en av huvudarrangörerna. Han var delaktig i beslutet och säger till Flamman att det var en fråga om tid.

– Efter att vi lade ut förfrågan om medarrangörer fick vi ett stort gensvar. Gränsen behövde dras någonstans, och då partiledare visade intresse kändes det som ett rimligt sätt att undvika att stå här i två timmar.

Finns det några tankar på samarbete med de antifascistiska organisationerna?

– Det finns just nu inga planer på att arrangera något med de ideella föreningarna som påvisat intresse eftersom första maj ligger runt hörnet och det tar vårt fokus. Det är dock inte uteslutet att anordna något framöver.