Vänsterpartiets partistyrelse behandlar den 6 september en punkt som i praktiken handlar om min uteslutning från partiet. Sedan kongressen 2012 har jag suttit i partistyrelsen där jag ofta varit en kritisk röst till vänster. Detta fick mig nästan bortplockad från valberedningens förslag vid kongressen 2014. Jag fick höra att jag måste ”hålla tillbaka”. I stället har jag tagit ett steg åt vänster och på PS-möten fört fram att vi behöver en tydligare socialistisk politik som svar på kapitalismens kris, exempelvis förstatligande av banker och storföretag under arbetarkontroll.
Det senaste halvåret har jag lett två studiecirklar i marxism i Umeå där jag bor, en med partiet och en med Ung Vänster. Jag har också hjälpt till att sälja tidningen Revolution (tidigare Avanti), och vid några tillfällen träffat kamraterna i tidningsföreningen och utbildat mig i marxism. Tidningen Revolution är enligt mig en konsekvent försvarare av revolutionära marxistiska idéer, och sprider dem som en idéströmning inom partiet.
Den 18/8 ringde partisekreterare Aron Etzler upp mig och påstod att tidningsföreningen Revolution är ett ”konkurrerande parti” till Vänsterpartiet och att mitt engagemang med tidningen är oförenligt med medlemskap i Vänsterpartiet. Därför skulle jag kunna uteslutas. Men Revolution ställer inte upp i val utan uppmanar tvärtom människor att rösta på Vänsterpartiet och att gå med i Vänsterpartiet. Hur skulle Revolution kunna vara ett konkurrerande parti?
Jag har inte fått något tydligt svar, varken i möteshandlingarna eller av partisekreteraren. I slutändan har det landat i att Revolution har revolutionära marxistiska åsikter, som VU inte håller med om. Och här kommer vi till den egentliga orsaken till att de vill utesluta mig: Jag har åsikter som är obekväma. Det spelar ingen roll att jag varit en lojal, kamratlig partimedlem i tolv år och att jag helhjärtat stödjer partiets grundläggande målsättningar. Mitt brott är att jag för partiets och kampens skull hävdar att vi bör hitta tillbaka till de idéer som var orsaken till att partiet en gång grundades, den revolutionära marxismen.
Detta går inte ihop med VU:s vision för partiet. Marxismen ska rensas ut, vi ska närma oss Socialdemokraterna för att eventuellt få några ministerposter och ett marginellt inflytande över S-budgetar, även om vi tvingas ge upp partiets hela själ på kuppen. Men samarbetet med regeringen gör att vi ses som medansvariga för de nedskärningar som just nu genomförs runt om i landet.
Skulle VU:s förslag gå igenom ställs jag i praktiken inför valet om jag ska sluta att sprida marxistiska åsikter och träffa andra marxister. Jag kommer i sådant fall inte att vika mig utan hävda min demokratiska rätt att föra fram och diskutera idéer jag tror på. Detta är ett angrepp på hela partiets vänster och interndemokratin och kommer inte att sluta med mig.
Nu söker jag partiets stöd. Alla som anser att olika åsikter ska få föras fram i partiet och ännu mer de anser att marxismen har rätt att existera i partiet, måste protestera mot detta odemokratiska förfarande.
Men mer än diskussioner om påhittade ”partier i partier” måste vi ha en seriös diskussion om vilket parti Vänsterpartiet är och borde vara. Ett socialistiskt kämpande parti som tar kampen mot SD, mot förtryck och nedskärningar, eller ett stödparti till regeringens högerpolitik. Varför ägnar VU tid åt att angripa marxister när vi borde diskutera hur vi ska kunna ta ledningen i denna kamp?
