– Det handlar om en strid mellan demokrati och auktoritärt kungastyre. Kungen har inte gjort något för att försöka kompromissa. Det gör att han steg för steg underminerar sin egen ställning och därmed också monarkin som sådan.
KATHMANDU Det säger Rajan Bhattarai som är internationell sekreterare för landets största parti, Nepals kommunistiska parti (CPN-UML).
Det var den 4 oktober 2002 som kung Gyanendra avsatte premiärministern Deuba och i praktiken tog statsmakten i egna händer. Sedan dess har undantagstillstånd tidvis rått och såväl de politiska partierna som ledande intellektuella har kritiserat draget såsom mot konstitutionen.
Det blev en upptrappning i den interna oreda som rått länge i landet, inte minst till följd av den maoistiska gerillans CPN:s väpnade angrepp på militär och civilbefolkning och regimens ännu hårdare svar. Sedan maoisterna tog till vapen 1996 har tusentals människor mist livet och omfattande förstörelse av infrastruktur som vägar, kraftstationer och vattendammar förstörts. Såväl regimen som den maoistiska gerillan har begått omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna enligt bland andra Amnesty International.
Fredssamtal har hållits vid ett par tillfallen, men utan resultat.
Protesterna avlöser dagligen varandra, med demonstrationer, fackeltåg och gatuaktioner. Det är främst studenterna på huvudstadens universitet som arrangerar men också partierna. Fem partier, varav de viktigaste är CPN-UML och Kongresspartiet (NC), har bildat en gemensam front och agerar samfällt.
Man samlade, trots dåligt väder, nästan 10 000 deltagare till en gemensam demonstration den 28 december där talarna krävde att kungens makt begränsas och att nyval utlyses. Men studentorganisationerna vill gå längre än så, och kräver av sina partier att man också reser kravet på republik.
– Kommande generationer kommer inte att ta till gatorna som vi gör nu och därför bör vi avlägsna det potentiella hotet mot demokratin för alltid, säger Gagan Thapa till Kathmandu Post.
Han företräder den studentorganisation som står Kongresspartiet nära (NSU).
Det är också studenternas aktioner som drabbas hårdast av repressionen. Militärpolis slår till hårt och ibland helt oprovocerat mot demonstranter och många sammandrabbningar slutar med att studenter får uppsöka sjukhus.
Men också åskådare och journalister misshandlas av polisen. Shyam Kristna Shresta, journalist på tv-stationen Kantipur, misshandlas av två sdpoliser med upprepade slag och sparkar när han försöker filma hur poliserna behandlar studenterna. Strax efteråt säger han till Flamman:
– De vill inte att världen skall se hur de beter sig, för detta har inget med demokrati att göra. Och min uppgift i en demokrati är att avslöja dem.
