Zoom-valvakan hos Democratic Socialists of America (DSA) inleds med ett hoppfullt och samtidigt ödesmättat konstaterande:

– Den här dagen kommer bli ett riktmärke för hur vår medlemsvärvning och strategi har fungerat.

Det är Nickan Fayyazi, ordförande för en studentavdelning inom organisationens ungdomsförbund YDSA, som har ordet. Just medlemstillväxten talar sitt eget tydliga språk: DSA har gått från 6 000 medlemmar år 2015 till omkring 75 000 medlemmar i dag. Bernie Sanders två primärvalskampanjer har fungerat som katalysatorer. Den organiserade amerikanska vänstern är nu starkare än den varit på omkring hundra år.

Under natten visar det sig också i valsegrar. 28 av de 37 kandidater som DSA har uttalat stöd för på nationell nivå vinner och på lokal nivå tar socialister plats i totalt 14 delstatsstyren. De allra flesta gör det som Demokrater, trots att de står långt ifrån den politiska linje och strategi som Demokraternas nationella organ driver. Vissa av dem är engagerade medlemmar i DSA, andra kallar sig ”progressiva” men driver frågor av socialistisk prägel.

Bland de mest iögonfallande exemplen finns Nithya Raman, som blir högt uppsatt lokalpolitiker i Los Angeles efter att ha vunnit mot en annan Demokrat som fått stöd och pengar av partihöjdarna Nancy Pelosi och Hillary Clinton. Andra socialistiska lokalpolitiker finns från Montana i norr till djupt republikanska Kentucky i södern.

Därtill läggs de mer väntade segrarna: de storstadsbaserade kongresspolitiker som kommit att kallas ”the squad” – Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Ayanna Presley och Rashida Tlaib – väljs om och får samtidigt sällskap av två nya personer, Cori Bush och Jamaal Bowman. Bush som kommer från en fattig arbetarbakgrund organiserade sig i kölvattnet av protesterna mot polisbrutalitet i Ferguson 2014. Bowman blev i sin tur själv misshandlad av polis när han var elva. Han har sedermera lett flera initiativ för svartas och minoriteters rättigheter i New York. I den delstaten, ett av de områden där DSA är som mest etablerade, stärker rörelsen nu sin närvaro i statens olika parlament.

Cori Bush firar sin valseger i hemstaden St. Louis på valnatten den 3 november.

Organisationens digitala valvaka skiljer sig markant från tv-stationernas sifferjagande. I stället är den en kombination av agitationsmöte, intern tävlan om vem som rekryterat flest medlemmar och korta teorilektioner av personer som inom ramen för DSA sysslar med facklig organisering, klimataktivism och hyresgästkamp.

DSA:s strategi är att vara en så bred organisation som möjligt, utifrån idén att den amerikanska vänstern är så liten och oorganiserad att den tjänar på att hålla ihop. Rörelsens olika grenar (”caucuses”) rymmer allt ifrån ”North Star caucus” – som mer eller mindre repeterar Demokraternas budskap om att ”anständigheten” måste besegra Donald Trump – till det uttalat revolutionära ”Communist caucus”. Det är alltså inte helt olikt hur 1900-talets tidiga socialdemokratiska partier såg ut i Europa.

De olika falangerna hoppar in och ut ur Zoom-panelen och berättar om kampanjerna för allmän sjukvård, antirasistiska vallagar och en Green New Deal. Med en referens till Karl Marx mest kända citat – ”proletärer världen över, förena er!” – presenteras också utländska gäster som den brittiska journalisten Grace Blakeley.

I sista hand berättas om olika valresultat, när de är så gott som färdigräknade. Det rör sig inte bara om politiker utan också ett stort antal folkomröstningar. I Portland vinns en folkomröstning om höjda minimilöner, politisk kontroll över hyresutvecklingen, förbud av ansiktsigenkänning och en lokal ”green new deal”. I Florida blir det efterlängtad seger för höjda minimilöner efter en lång och intensiv kampanj. Det lär användas av vänstern som argument mot Demokraternas stillsamma mittenpolitik, eftersom Floridas befolkning röstade emot Joe Biden men för höjda minimilöner.

I Kalifornien har framgångar skördats i ett antal mindre folkomröstningar om skattefinansierade välfärdsprogram, så kallad ”social housing” och begränsning av polisfackens lobbymakt. Däremot förlorade man kampen mot det omskrivna lagförslaget Proposition 22, som är ett initiativ från gig-ekonomins ledare i San Francisco för att slippa den lag som nyligen tvingade företag som Uber och Lyft att klassificera sina förare som anställda. Nu förutspår DSA-aktivister att företagen kommer ta initiativ till liknande folkomröstningar runtom i landet för att förekomma facklig organisering.

Valvakans deltagare lägger så lite tid som möjligt på att spekulera om Joe Bidens vinstchanser. Mer tid går åt att prata om hur arbetande människor kan fortsätta organisera sig för att kräva förändring, oavsett vem som blir president. Under sloganen ”Demand democracy” talar den fackliga aktivisten Dawn Tefft om erfarenheter av breda strejker och hur sådana kan användas om Donald Trump fortsätter att försöka stoppa rösträkningen.

– Etablissemanget har inte erbjudit oss någonting, vi får skapa det själva, säger moderatorn Maikiko James och sammanfattar strategin att pressa så väl Republikaner, Demokrater och nyvalda DSA-politiker underifrån.

– Vi är de enda som kommer att göra det.