I Polen har man efter 1989 med stor entusiasm och noggrannhet rensat ut alla namn på gator eller institutioner har döpts till något som på minsta lilla vis kan andas någon anknytning till vänstern, och ändrat dem efter sin egen historiska agenda.
Och naturligtvis har man börjat bygga statyer över sina egna hjältar. Den polska högerns andlige ledare Roman Dmowski går igen. Tidigare hade han fått en rondell centralt i Warszawa uppkallad efter sig, men nu slog man på riktigt stort med ett fem meter högt bronsmonument.
Vem är då denne Dmowski som väcker så mycket starka känslor snart 70 år efter sin död?
Tidigt engagerad i patriotisk verksamhet, är han med och bildar Det National-Demokratiska lägret. En av huvudpersonerna i den polska delegationen under förhandlingarna under fredskonferensen i Paris 1919.

Utrikespolitiskt trodde Dmowski på nödvändigheten av allians med Ryssland. Han förespråkade stark statsinterventionism inom ekonomin eftersom han misstrodde kapitalismen, då han ansåg den vara dominerad av judar och frimurare.
Mot den då i Polen, åtminstone i teorin, förhärskande uppfattningen om staten grundad på medborgarprincipen, ställde han en uppfattning om nationalitetsprincipen. Polen skulle vara en stat för polacker, och definitionen var enkel – polack var man om man var romersk-katolik.
Följaktligen uppmärksammade han den fara som utgjordes för Polen och polskheten av främmande element, framför allt judarna. Med åren utvecklade han en antisemitisk fobi som liknade besatthet. Under andra delen av 30-talet uttryckte Dmowski ofta sin stora beundran för och frändskap med den italienska fascismen. Han uttalade sig också uppskattande om de tyska nazisternas inställning till judar.

Mot planerna på att resa en staty över Dmowski protesterade en rad framstående intellektuella, bland annat Marek Edelman, den siste överlevande befälhavaren från ghettoupproret i Warszawa. Dagen efter avtäckning vandaliserades statyn av okända förövare. Man hade hällt rosa (?!) färg över Dmowski,. På statyn finns ett citat av Dmowski: ”Jag är polack och har därför polska plikter”, nu hade man ritat hakkors, och skrivit andra citat, av antisemitisk och xenofobisk karaktär.
Det är helt uppenbart för alla som följer polsk politik att mycket av Dmowskis idéarv lever kvar. Striden kring statyn handlar inte enbart om det förflutna utan lika mycket om framtiden.