”De flesta har inte insett det än, men vi alla, förutom en liten minoritet, lever i ett fängelse. Våra vakter är inte dumma, de låter oss promenera fritt i solen och gå på bio om vi vill, men för många av livets viktigaste sidor ges inget val.”
Så inleder Susan George sin senaste bok Deras kris. Våra lösningar. Hon är en tunn dam på snart de 80 och hennes röst är bräcklig efter en influensa och ett långt seminarium. Ändå är hon snabb och skoningslös i repliken när hon tar emot på sitt hotellrum. Det märks att hon själv kommer från de kretsar hon nu så skoningslöst beskriver.
Davosklassen
– Jag kallar dem för Davosklassen, för de är verkligen en klass. Det är viktigt att studera dem. De är ett nytt fenomen, människorna inom den är utbytbara, men de har samma vanor. Det är en den nya bourgeoisien som finns i snart alla länder, också i Afrika. Jag känner dem för jag växte upp bland dem i USA, de var vänner till mina föräldrar.
Sedan länge har Susan George lämnat USA, hon bor numera i Frankrike och är en av förgrundsfigurerna inom Attac-rörelsen. USA undviker hon att besöka.
– Jag känner mig helt alienerad med det landet. Hade jag bott kvar skulle jag blivit alkoholist eller begått självmord.
Hon går vidare med fängelsemetaforen för att beskriva den enorma uppgiften att ändra prioriteringarna i vårt samhälle.
– Vi måste fråga oss, vem har hand om nycklarna, vem beväpnar vakterna och vem bemannar dag och natt vakttornen för att förhindra flykt?
Klass viktigt
Det är enligt henne viktigt att ta tillbaka klassbegreppet som gått förlorat. Dessa mäktiga och kultiverade människor som styr och förenas av just klassintressen är oerhört farliga. Redan i sin första bok 1976 lyfte hon fram hur viktigt det var att studera de rika och mäktiga, inte de fattiga och maktlösa, som var det överlägset mest studerade objektet.
Nu har vi lagt vår ekonomiska framtid i händerna på en grupp av människor som enligt Susan George är ungefär lika tillförlitliga som impulsiva tonåringar som går på stresshormon. Det var på grund av att vi inte studerade de rika och förstod vad de höll på med som hela den akademiska världen togs med överraskning när krisen slog till.
Fortfarande har vi inte tagit någon lärdom, hon är mycket kritisk till hur man nu försöker lösa krisen med olika åtstramningsåtgärder.
Tigern lös
– Det blir inga nya regleringar, de skyldiga belönas, de oskyldiga straffas. Tigern är fortfarande lös. Man kan inte skydda sig mot odjuren genom att ge dem en bit kött, utan måste sätta dem i bur. Att tala om att socialisera bankerna nu har blivit att häda. Vi lever i en nyliberal religiös dogmatism.
Vi ser slutet på upplysningsepoken som började med revolutionerna i Frankrike och USA, som håller på att avlösas av just det – en nyliberal epok.
– De är ute efter att avskaffa allt som skapats av välfärd sedan 1930-talet. Alla tänker bara på sitt. Jag bryr mig inte om vad som händer med dig. Många kommer att ses som onödiga, irrelevanta. Mänskliga rättigheter kommer att bli något urmodigt, även om det inte sägs öppet. De säger att ni har ett överskott av demokrati i Europa.
Hon har en kommentar i fallet Grekland, det hade varit mycket enkelt för EU att rädda Grekland om man bara ingripit tid.
Susan George är bekymrad över socialdemokraterna som inte verkar vilja se problemet. I Frankrike har socialisterna ingen klar åsikt om allt detta, i alla fall ingen hon märkt. Grundproblemen som orsakade krisen finns kvar.
– Det har gått fem år och inget seriöst har hänt. Det är fortfarande lättare att tjäna pengar inom finanssektorn än genom produktiva investeringar.
Finansiell adel
Andelen pengar som omsätts inom finanssektorn har ökat med 20 procent mellan 2010 och 2011, från 3,2 biljarder dollar till fyra biljarder. Derivatmarknaden har också gått upp med drygt 20 procent under samma tid.
– Finanskrisen har inte inneburit någon minskning av den finansiella adeln, tvärt om. De som har mycket behöver inte köpa mer för de har redan allt, så de köper finansiella produkter.
Susan George har ett antal förslag som att socialisera de banker som staten fått rädda och vissa nödvändiga regleringar.
Hon är också positiv till skatter på finansiella transaktioner, pengarna behövs för det är mycket som behöver göras. Det lite mer långtgående förslaget handlar om en ny grön ekonomi.
– Världens ledare är mycket svaga på klimatområdet, de vill bara mildra några av följderna. Köpenhamn var en katastrof, Cancun var en katastrof, Durban var en katastrof . De som har pengarna, de som släpper ut är inte beredda att agera. De stora aktörerna gör inget, så vad kan jag då göra, tänker folk.
Susan George talar om en ny grön ekonomi. Det finns en enorm mängd pengar som kunde investeras på ett hållbart sätt, enligt henne finns det 15 biljarder dollar som väntar. Men investerarna väntar på regeringarnas riktlinjer.
Grön New Deal
Jag frågar om inte detta är just den gröna ekonomi som olika globala rörelser nu mobiliserar mot inför FN:s konferens Rio + 20 i juni. Den gröna kapitalism som storföretagen tror skall rädda världen. Hon förstår vad dessa rörelser är ute efter.
– De borde säga någonting annat, jag har inget bra uttryck, att man gör naturen till en handelsvara. Jag vill hellre tala om en Grön New Deal, att satsa alla resurser på verkligt hållbara projekt.
I sin bok gör hon ett snabbt överslag på vad en skatt på de 600 000 miljarder om dagen som nu omsätts i blixtsnabba finansiella transaktioner skulle kunna ge. En tiondetusendedel skulle räcka till att eliminera alla problem som världen någonsin skådat, hunger, miljöförstöring, klimatförändring, den enorma ojämlikheten.
