Medvedev kommer som ny president att sättas på svåra prov. Enligt Putinplanen ska den nu oljedrivna ekonomin omvandlas till en innovationsdriven ekonomi, vilket kräver en mycket omfattande strukturomvandling och enorma nyinvesteringar.
Samtidigt lever officiellt 21 miljoner ryssar under fattigdomsstrecket på fyra dollar om dagen. Med stigande inflation från sommaren 2007 har de fattiga sannolikt blivit fler. Inflationen i februari översteg en procent, vilket tyder på att åtgärderna hittills inte räckt.
Ryssland blir också mer och mer importberoende. 40 procent av livsmedlen importeras, vilket innebär att de internationella prishöjningarna slår igenom mer än tidigare.
Den medelklass som Medvedev på sätt och viss företräder och personifierar är ett ytterst tunt skikt. Bara en miljon ryssar äger aktier. 70 procent saknar helt besparingar och 26 procent av de som har besparingar har dem bokstavligen i fickan.
Det talas också om en ”energikris” som skulle orsakas av sjunkande produktion på gas- och oljefälten. Redan idag är Ryssland beroende av centralasiatisk gas för att uppfylla sina åtaganden i Europa, heter det.
Utrikespolitiskt kan Ryssland också räkna med nya svåra bakslag, på grund av oförmåga att stärka banden till sina bundsförvanter (Vitryssland det mest skriande exemplet) och upplösningen av den sovjetiska krigsmakten till förmån för en underfinansierad yrkesarmé.
Just nu spekuleras mycket i hur förhållandet Medvedev-Putin kommer att utvecklas. Kommer de att bli ett harmoniskt tandempar eller kommer någondera ändå att dominera förhållandet? En första signal till omvärlden blir G8-mötet i juli – kommer Medvedev ensam eller tar han med sig Putin?
Medvedevs valkampanj kulminerade med ett tal vid Krasnojarsks ekonomiska forum där han gjorde en överraskande ”liberal” utläggning om den ekonomiska politiken. Han förordade bl a nya skattesänkningar för företagen och att statstjänstemän ska avlägsnas ur de statsägda företagens styrelser.
Paul-Marie Couteaux som ledde en grupp observatörer från EU-parlamentet förklarade på presskonferens på måndagen att det ryska presidentvalet motsvarat internationella normer. ”Vi anser att det ingenstans existerar en ideal modell för demokratin och valen i Ryssland genomförs helt normalt, liksom i de flesta europeiska länder”, sa han. Han menade också att de demokratiska principerna stärks i Ryssland.
Chefen för delegationen från Europarådets parlamentariska församling, Andreas Gross, uttalade sig emellertid före valdagen starkt kritiskt mot det ryska presidentvalet och menade att Medvedevs vägran att debattera tillsammans med hans dominans i media inte gjorde valet rättvist.
I sitt slutomdöme säger dock delegationen från PACE:
”Under detta val … har det ryska folket röstat för stabilitet och en kontinuitet som förknippas med den nuvarande presidenten och den kandidat som stöds av denne. Den valde presidenten kommer att ha ett solitt mandat från en majoritet av ryssarna”.
Samtidigt sa PACE-delegationen att den ”demokratiska potentialen” inte helt förverkligats i presidentvalet.
De formella anmärkningarna mot valet är hittills få. Zjirinovskij pekar på att Medvedev fått 90 procent av rösterna eller mer i Jakutien, Mordvinien och områden i Nordkaukasus. Fast kommunisterna gjorde ett bra val är det de som klagat mest på valfusk – 160 av 161 anmälningar till centrala valkommissionen kommer från Kprf. Men Kprf var samtidigt det parti som satsade mest på valövervakning. En halv miljon Kprf-anhängare arbetade som valobservatörer under valdagen. Enligt partiledaren Ziuganov är partiets verkliga stöd 25-30 procent av befolkningen.
Petersburgs guvernör Valentina Matvijenko kunde samtidigt meddela fontanka.ru att inga anmälningar och oegentligheter inkommit till stadens valkommitté.
Kerstin Lundgren (c) som bevakade valet i Sankt Petersburg som ende svenske valobservatör i Europarådets parlamentarikerförsamling säger i ett pressmeddelande:
– Jag gratulerar till en otvetydig seger efter en valprocess som stängt istället för öppnat dörrar för andra kandidater. President Putin kan notera ännu en seger för sig själv.
– Det återstår att se om det öppnar för liberaliseringar och demokrati. Även om valdagen administrerats relativt väl är det svårt att gradera valet som helhet som fritt och rättvist, säger Kerstin Lundgren.
